Category Archives: månadsbrev

Hugo två år!

I dag är det din andra födelsedag, grattis Hugo! Jag tittade på bilder från din ettårsdag nyligen, och även om du såklart utvecklades något alldeles otroligt under ditt första år så är du nog en helt annan liten person nu, ytterligare ett år senare. Ett barn. Samtidigt är du samma lilla plutt som du varit alldeles från början, glad och trygg.

”Han är nog lite lillgammal, säger saker man sällan hör från så där små barn”, sade två av pedagogerna på ditt sommardagis i veckan. Jag log stort. För några veckor sedan var vi på resa i Italien och du pratade så mycket i bilen att alla blev helt matta. Du var inte tyst en sekund. Allt noterar du, kommenterar du, minns du. Du kan ord som cabriolet, schakttraktor och lennonjohtotorni och du berättar med långa meningar (6-7 ord) vad som händer. När jag FaceTime:ade med dig när du var i Österrike, berättade din pappa vad ni gjort och du inflikade viktiga detaljer om currywurst och en ko som kissat. Just nu pratar du ganska mycket blandspråk, böjer svenska ord in i finska meningar. Du kan räkna till tio på svenska och fem på finska, även om du inte förstår dig på mängd mer än en, två, många. Du kan oändligt många sånger som du högt och falskt sjunger för oss, gärna i bilen. Du använder också röstens olika tonlägen, högt och gällt eller djupt och mörkt, och du härmar barn som talar mindre tydligt än du.

Du är ungefär 84-85 cm lång och väger 12, kanske 13 kg. Din mage är inte längre lika rund, men dina armar är lite barnknubbiga och dina kinder darrar fortfarande när du springer. Du kan stiga upp för lägre trappsteg utan stöd och kommer upp i stolar själv, men är fortfarande ingen vild klätterapa. Din lilla trehjuling vill du väldigt gärna skuffa omkring, men helst inte sitta på. Du älskar vatten, dyker självmant in under duschstrålarna och plaskade dig blå i poolen i Italien. Jag är så glad att du fortfarande älskar att läsa, annars är det främst fordon och lite Duploklossar som upptar din fritid.

Du sover mellan 20 och 6, 7, oftast bra men i perioder hamnar du i vår säng under morgonnatten. Är du övernatten hos mommo & mofa eller mummi sover du alltid som en prins. Du äter fortfarande gärna och mycket, har helt på sistone börjat kinka lite med maten vilket är något helt nytt för oss alla :D. Mjölk är fortfarande det bästa du vet, och karelsk pirog är din delikatess.

Du trivs på ditt dagis, och det är en oerhörd lättnad, speciellt nu när du gått en vecka på sommardagiset och det varit mycket gråt och ynklighet. Du är intresserad av andra människor, men kan vara avvaktande först innan du blir varm i kläderna. Du har varit rätt pappig hela våren, något som förstärkts av att jag har svårare att göra alla saker med dig i och med min växande mage.

När jag skriver till dig nästa gång, kommer du att vara storebror. Det är svårt att begripa att det ska komma en till blandning gener som kommer att vara lika fantastisk som du, men på andra sätt. Att det ska finnas två av er, våra barn.

Men Hugo, av dig finns det bara en. Jag är så glad att jag får dela mina dagar med just dig. Min förstfödda, min busbus, min finaste lilleman. Mamma älskar dig.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under månadsbrev

1,5 år

Hugo ligger lugnt i sängen och vilar. Han somnar nog snart.
Jag står i Prisma och tittar på regnbyxor när det kommer sms från dagis. På måndag morgon tultade du in där i pandatossor och en paita med bilar på, och när fredagen kom, skulle du sova dagssömn därför första gången. Och det gör du! Och jag – jag står i Prisma och gråter.

I dag är det ett och ett halvt år sedan du föddes.

Du har varit en liten hjälte under din dagisinskolning, även om det märks på din nattsömn att det hänt något stort i ditt liv. Du började genast nämna dagispedagogerna vid namn härhemma, och en dag satt du i min famn på dagis, utbrast du ”Catarina!”, gick iväg till barnet, pajade hennes axel och slog dig ner bredvid henne. Du tassar nöjt omkring och upptäcker nya leksaker, du har din egen lilla potta och säng och jag har hängt upp dina regnkläder i tamburen. Att du går ut i livet nu, får ett helt eget universum som din pappa och jag har begränsad inblick i! Att det är andra människor som kommer att ge dig mat, famntid, utmaningar och näsdukar. Mitt stora lilla barn.

Du började äntligen gå för lite mer än en månad sedan, och det har öppnat nya världar för dig. För oss känns det fortfarande lite ovant att se en liten blond kalufs komma vandrande på 80 cm höjd. Du tycker om att rymma några meter, kiknar av skratt när vi hinner ikapp dig. Du är närmast besatt av att stänga lock/korkar/dörrar som är öppna, annars är racerbilen, lekköket och framför allt dina Duplo-djur ditt bästa tidsfördriv. Du är intresserad av färger och siffror, kollar på de granna prickarna på din haklapp tillsammans med din pappa. Du är otroligt uppmärksam, när du kommenterar något har vi lärt oss att titta noggrant omkring, för oftast har du rätt. Oftast lyser faktiskt månen, kanske syns det en buss på vägen eller en uggla i mönstret på kaffemuggen.

Du pratar fortfarande mer än dina jämnåriga. Korta meningar, även med verb. Hela sångverser! Efter att vi var på resa i november känns det som att du blev nästan helt finskspråkig (!). Du kan sätta ord på dina minnen, plötsligt nämner du något som hänt för flera dagar sedan, såsom fågelnamn och –ljud som mummi lärde dig på julen. Du älskar älskar när någon sjunger för dig, din mun rör sig samtidigt och ibland sjunger du nästa strof. Vi är dina jukeboxar du beställer Sov du lilla videung, ”Heppalulu” och Imse vimse spindel av. Häromdagen läste jag en av dina älskade Ingrid-böcker för dig, och så läste du en annan för mig. Bläddrade och berättade vad du såg.

Efter några tuffa sömnskolekvällar lite före jul har du somnat och sovit snällt – eller ja, fram till dagis i alla fall. Dina största utmaningar är fortfarande att vänta på maten när du väl förstått att det är på gångs, att inte stoppa hela bananen i munnen på en gång och att orka stiga upp fastän du faller med vinterkläder på och det är lite kämpigt. Jag ser mig själv i just den icke-envisheten.

Du har tolv tänder men snart kommer det nya igen. Lång rygg, en liten pömppis och smala armar. Mommo ansade dina rufsiga lockar i nacken, men så fort du får varmt blir håret på huvudet alldeles lockigt igen.
Du är sedan länge en egen liten fantastisk person. Tänk att din pappa och jag får känna just dig, att vi får lyssna till dina funderingar och bli pajad av dina lena och dregliga händer i våra ansikten. Att du väljer våra famnar framom andras.

När jag går längs gatan utan vagnen och dig, vill jag berätta åt hela världen att du finns. Alltid kommer du att finnas i mina tankar, alltid kommer du att vara min förstfödde, alltid kommer jag att vara din mamma. Alltid kommer jag att älska dig.

2 kommentarer

Filed under månadsbrev

1 år 3 mån

Hej lilleman, 15 månader i dag.

Här springer tiden iväg, du och jag har varit hemma tillsammans sedan slutet på augusti. Det går finfint. I början hade du en extremt gnällig period, sällan skådad faktiskt, en av få tydliga utvecklingsfaser hos dig. Nu är du ditt vanliga glada jag sedan länge, tack och lov för det! Nattningarna däremot, har efter ett rätt smärtfritt första år sedan några månader tillbaka blivit utdragna jobbiga historier där du helst vill ha våra händer på dig i 45 minuter, det är INTE uppskattat av din pappa och mig. Vi hoppas naivt att det hänger ihop med dina motoriska framsteg..?

Du går inte ännu, annat än längs soffkanten och, när du själv är på humör, med din gåkärra, kärrrra. Du är försiktig av dig, kastar dig inte ut i det okända om du känner dig osäker, och det kan nog både din pappa och jag relatera till. Men du kryper snabbt snabbt, kiipa!, och ställer dig upp överallt. Du gillar att stå vid trädgårdsdörren och spana ut, det var gulligt tills jag märkte att du gnagat på träet i dörren. Vad är det för bäverfasoner?

Du pratar pratar pratar dagarna i ända, du är mitt lilla kommentatorstrack härhemma. Du härmar oss massor, och du kan typ alla ord. Alltså på riktigt. Du förkortar dem till två stavelser, och vissa ord – faktiskt de vanligaste, kanske för att du hör dem på både svenska och finska dagligen? – ger du en helt egen tappning. Bokstaven R bereder dig inga problem. Du känner igen både närfamilj men också bebiskompisar på bild. Ber om dina älskade böcker (Ingrid & Ivar). Säger t.ex. tunnel, pelikan (!), helikopter, bravo, puuro. Det är så häftigt att få följa dina tankar redan nu!
Du kallar mig för äiti och din pappa för pappa, alltså på ”fel” språk. Igår sa du din första mening, pappa hem. Före det har du återberättat saker du kopplar till personer; Petra. Heppa!; djurljud, Pöllö, huhuu eller saker som finns i parken när jag nämner den (!): kangi, (sand)lååda, (rutsch)baana, ka-ka-ka (en stor trägroda du av någon anledning är förtjust i). Djur gillar du tydligen. Kielellisesti erittäin lahjakas skrev din läkare.

Du älskar bussar och hissar. Att ropa i tunneln på väg hem från parken. Böcker, att äta, dina närmaste släktingar. Att umgås med både barn och vuxna, men i små grupper. Vi går på musiklekis på tisdagar och de första veckorna var du väldigt blyg när de andra barnen tultade omkring då du ännu inte kan göra det. När vi alla sitter ner vill du gärna krypa till de andra barnen, och trummorna är alla barns favorit.
Vi har meddelat babysimmet att vi kommer att sluta snart, och du har fått en dagisplats där du kommer att ha börjat när jag skriver till dig nästa gång. Mitt tassiga lilla barn, att du börjar blir så stor redan?

Du älskar att kramas, och jag älskar att du har den mjuka sidan. Halii. Du ger dem inte på beställning åt t.ex. morföräldrar och mummi, och det respekterar vi. Däremot tvångskramar du gärna dina bebiskompisar efter att ha blivit varm i kläderna, det ser väldigt lustigt ut.
Du har korkskruvslockar i nacken, långt hår ovanpå huvudet och en kortkort pannlugg. Jag ser på bara några månader gamla bilder att ditt hår har vuxit mycket. Själv är du ganska mini, men vi har börjat ge större matportioner och du äter allt vi ställer fram (= matar dig med). Därför har du nu fått en liten gubb-pömppis och väger strax över 9 kg. Spräcker du 10 före året är slut?

Du har ett underbart skratt, och vi gör allt för det. En vän skrev så fint på Facebook, att deras nyfödda bebis är den minsta i familjen men det största de har. Jag lånar hennes ord i dag. Mummin muru, mommos gulle, mofas kaveri, isin höpö, mammas nalle. Vi älskar dig så.

2 kommentarer

Filed under månadsbrev

Hugo ett år

Ungen min, hjärtat mitt
Se på dig nu
Jag älskar så innerligt
Den som blev du

Jag ser på dig, din höga panna och dina mjuka fina öron. Vackra blåa ögon, ljust hår som växer ojämnt över huvudet och lockar sig vid öronen och i nacken. Åtta tänder har du nu, och ivriga händer som plockar och petar. I dag fyller du år min finaste, det är din allra första födelsedag och du har fått några prasslande paket och en silverfärgad ballong. Du ska få ägna dig åt dina favoritaktiviteter också; kangi (gunga) och gunka (badibunka). Du upprepar de orden ofta längs med dagarna, och när vi väl tar fram ditt lilla badkar hinner du knappt få av dig kläderna av iver.

Du är en nöjd och glad liten typ, du älskar din mjölkflaska och att bläddra i böcker. Allt vill du stoppa i munnen och smaka på, och du har en stor mun, så träklossarna får du leka med bara under uppsikt. Du tycker om att kika bakom badrumsdörren när din pappa eller jag går på toaletten, då hör man strax dina små armar dra sig över golvet och sen kikar en näsa och två glada ögon runt hörnet. Tvätt- och diskmaskinerna är också väldigt roliga att peta på!

Du är motoriskt sen och verbalt tidig, kan nästan tjugo ord som du glatt strör omkring dig. När du vaknar brukar du ibland gå igenom en del av din vokabulär, ord för ord, det är ett himla sött ljud att lyssna på.
När du vill mysa trycker du din panna mot våra halsgropar, som en kärleksfull liten tjur. Några enstaka gånger somnar du ännu i våra famnar, alldeles varm och tung och underbar. Fast tung är du egentligen inte, du har vuxit 24 cm sen du föddes men väger ännu under nio kg.

Du kom till världen med buller och bång älskling, och det gör mig ledsen att jag inte kan tänka på det som den finaste stunden i mitt liv. Du däremot, är det finaste som har hänt oss. Varje kväll när du har somnat brukar din pappa och jag prata om vad du gjort i dag, titta på bilder av stunder den andra kanske har missat.

Varje dag i mitt liv, nästan varje vaken timme, kommer jag att undra var du är och hur du har det. Vi kommer att skrika åt varandra, men också kramas flera gånger än det går att räkna. Mata, trösta, torka, paja, söka, ropa, älska.

Grattis på födelsedagen Hugo!

Lämna en kommentar

Filed under månadsbrev

11 månader

Du närmar dig ett helt år med stormsteg nu, några av dina babykompisar har redan fyllt och inte heller de som är yngre än du är så små mera. Du är inte nyast längre, du är nästan ett barn, och även om det är fantastiskt att se dig växa och utvecklas är det nästan en sorg också. Aldrig mera ska du vara så liten som du en gång var.

Du har fyra EDIT: fem tänder nu, de två nya ploppade upp under veckan på Mallorca. Du älskar fortfarande tandkräm och öppnar snällt munnen och säger Aaa när du får syn på tandborsten. Vi tycker förstås att du är ett geni när du kopplar ihop olika reaktioner och ord med händelser, som att du sa ”gunka” när du återförenades med din badibunka. Vatten är fortfarande ditt favoritelement, det är en glädje att se ditt frenetiska plaskande.

Det känns som att du lär dig flera nya ord i veckan, en del är förstås bara härmande men tack, pappa, lampa, vaippa, vauva (om både dig själv och andra barn), kukka och ”lallo” (pallo) benämner du helt själv. Du älskar böcker, bläddrar snabbt snabbt när vi läser för dig men ålar självmant fram till dem på golvet och lägger dig med benen i luften och läser. Jag har lånat en massa böcker från biblioteket, testar dem för att se vad du gillar. Och sånger! Den om de små grodorna är rolig, kack-kack-kack sjunger du efter oss när vi sjungit refrängen.

Du är en virvelvind på skötbordet, det kan bli riktigt svettigt och jobbigt där du rullar fram med rumpan bar medan jag försöker fästa blöjtejpen. Då blir mysstunderna än mer värda, eller ditt hjärtliga skratt när man tittar fram bakom ett hörn eller håller dig upp och ner. Du river av strumporna med belåtna ljud, vet att du får uppmärksamhet då.

Du får mig att skratta och le dagligen. Min telefon exploderar av bilder på dig, och jag kan inte få nog av dem. Av dig. Jag memorerar dina lockiga tofsar vid öronen, dina miner, ljudet du gör när du får tutten i munnen.

Du älskar barn, tycker hundar är spännande och att andra människor är super bara de ger dig uppmärksamhet. Du har precis börjat grina med ihopknipna ögon och ett flashande av tandraden, det ser väldigt knäppt ut.
Min kloka lilla knäppis. Min bebis. Mitt barn.

Lämna en kommentar

Filed under månadsbrev

10 månader

När du föddes blev jag till
En gång till

Jag blev din mamma

– ur Du. Dikter för nyfödingar av Stina Wirsén

I dag är du tio månader gammal. I dag firar vi min första morsdag. Tänk att jag tillhör den kategorin nu, att jag är så gammal att jag inte bara kan gratulera min mamma utan också bli gratulerad själv? Samtidigt känns det 100 % naturligt att jag är just din mamma, även om jag kan ha svårt att förstå att något så fantastiskt som du är sprunget ur oss.

Min ljudliga ljuvliga solstråle. Vilken månad du har haft! Det känns som om du gått från att vara bebis till att vara ett litet barn på bara några veckor. Du har fått gunga mycket eller åka längs vägarna i din nya cykelstol. Du har börjat fridyka på babysimmet och du pratar massor, härmar våra ljud och stavelser, säger kack/tack efter maten och bappa när du får syn på din pappa. Det är häftigt att det är svenskan som är tydligast i ditt medvetande, även om det är finska du hör längs dagarna nu när du är hemma med din pappa. Du vinkar hejdå och godnatt, åt oss och varje gång du får syn på den vinkande pandan på planschen i ditt rum. Du har äntligen börjat åla, väldigt mödosamt och vingligt, men framåt segar du dig. Du är en virvelvind över våra golv ändå, rullar och skjuter dig bakåt på rygg och svänger dig, oftast in under bord och skåp, häromkvällen hela vägen in i vårt sovrum medan vi andra åt.

Du var ensam övernatten hos mommo och mofa! Det gick väldigt bra förstås, fram tills att vi ivrigt hämtade dig nästa dag och du förstod att vi varit borta, då blev du väldigt väldigt ledsen. Om du bara visste hur mycket vi tänkte på dig medan du var borta, hur vår längtan var direkt fysisk. En dag kommer du kanske själv att bli förälder, och först då kommer du till fullo att förstå hur mycket vi älskar dig.

Du sover lite längre nätter igen, halleluja, och du gillar mat och älskar mjölk och välling. Vid matbordet gapar du som en fågelunge när du svalt och blir lite förnärmad om man tar för lång tid på sig med nästa sked. Du älskar din svarta Brio-låda och de granna klossarna, men ser du inte dem rullar du fram till någon av dina böcker och börjar bläddra i den, länge kan du göra det. Du river i snöret till din vappballong, försöker ivrigt suga i dig all tandkräm från tandborsten och när jag håller dig upprätt spanar du nyfiket ut över rummet.

Om ett år kommer du att gå på dagis och hämta hem någon limklibbig skapelse åt mig som morsdagskort. Det kommer att vara strykfult och den finaste gåva jag någonsin fått.

Lämna en kommentar

Filed under månadsbrev

Nio månader

Nio månader gammal är du i dag. Nio månader bar jag dig som ett litet hallonfrö i magen, och nio månader har du varit min ständiga följeslagare på utsidan. Fast numera är det din pappa som sköter dig om dagarna, medan jag hoppar på bussen till jobbet. Det känns… konstigt. Stundvis skönt, det kan jag erkänna, men mest konstigt. Ska det vara så här, att man ska tvingas jobba igen? Ser ni inte att du har hamsterkinder som jag vill pussa på, lent hår att smeka, en smal nacke att sniffa i?

Du ler mycket, och snödrivorna utanför fönstret smälter när du gör det. Du har två tänder i underkäken, hår som lockar sig vid öronen när du blir varm och en massa miner och ljud. Jag älskar att du pratar så mycket, testar dig fram genom ljuden. Du plockar upp små majsringar med pincettgrepp, du härmar oss när vi smackar med läpparna och häromkvällen vinkade du och ljudade hej-hej. Du ljudar en massa stavelser också, bland annat mam-mä som jag tror betyder mjölk. Mjölk är nog det bästa du vet, du släpper allt du har för händer när du får syn på en tuttflaska. Jag slutade amma de sista dagarna i mars, jag hade sörjt det på förhand så det största problemet var hur ont det gjorde fysiskt. Också den prövningen har du tagit som en kämpe! Lite mer fysisk är du mot mig än mot din pappa, kniper med dina små fingrar och har sugit på mina armar och kinder några varv, men annars kom du nog över det snabbare än jag.

I söndags åt du en middag som bland annat innehöll ett halvt hårdkokt ägg, och några timmar senare rev du dig på öronen, blev prickig i nacken, flammig över bröstet ryggen ansiktet benen. På barnjouren på Jorv fick du en vuxensäng, där pratade du glatt när läkaren undersökte dig och sedan låg du med ena benet korsat över det andra och var nöjd med att få titta på valvakan i tv. Både din pappa och jag är ju allergiska, så att du skulle få våra usla gener var ganska givet, men det var först när vi äntligen var på väg hem och läkaren räckte över ett recept på en adrenalinspruta som skräcken kramade om mitt hjärta med en iskall hand.

Sedan jag började jobba har du de flesta morgnar vaknat ohemult tidigt, mellan fem och sex sisådär. Det är tungt, speciellt som inte ens du själv är pigg då. Din pappa och jag hoppas på att det är någon form av separationsångest, samtidigt som det skär i hjärtat att tänka på att du kanske känner något sådant tungt i din lilla lilla kropp. Jag lämnar dig aldrig Hugo, var inte rädd.

Du älskar fortfarande att flyga på mage, och att titta på dig själv i spegeln eller på telefonen. Hesa skratt skrämmer dig. Du är väldigt kramgo, och ditt senaste specialintresse är våra ögonfransar. Du backar många meter, och varje vecka tänker jag att den här veckan kommer du att fatta hur du ska komma framåt. Du är den finaste bebis som någonsin funnits, och du är vår vår vår. Alltid ska jag älska dig.

Lämna en kommentar

Filed under månadsbrev