Tre månader

Hej min fina, i dag är du tre månader gammal. Den går så fort, tiden med dig, hela tiden är det torsdag allra minst och din pappa längtar redan efter att få bli hemma med dig i vår medan jag vill sakta ner tiden. Okej nattamningarna kunde få gå fortare så att jag fick sova mer, men annars!

Det bästa du vet just nu är dina händer. Helst ska du suga på dem med ett våldsamt smackande, men det går också bra att dra ut tutten ur munnen tio gånger efter varann eller riva i dina öron eller min kofta. Det är så häftigt när du greppar efter saker, men också opraktiskt ibland.

Du bemöter livet lugn och glad men med konstant skepsis och fundersamma rynkor i pannan. Vi lät ta ditt första passfoto där du ser ut som en förvånad minifarbror. Du har fått några vykort utifrån stora världen, kanske ska du snart också få bege dig ut i den tillsammans med oss.

Om morgnarna lyser du upp när du får syn på mig. Du sover i bara spjälsängen numera, kurar ihop dig som en liten ostbåge uppe i hörnen. På skötbordet lugnar du nästan alltid ner dig, kanske hungersfrustar du men du skriker sällan där. Att dra bodyn över huvudet får dig att kippa efter andan och vifta med händerna, men annars njuter du av att bli ompysslad och visar upp en glad spratteldans med dina långa armar och ben. Du är så smal så smal, sätter allt krut på att växa på längden i stället och jag fick intensivamma dig i några veckor för att få vikten att öka. Vi har frivilligt börjat ge dig lite ersättning också, det kändes förvånansvärt djupt i mig men din pappa tycker om att kunna mata dig litegrann han också och jag är tacksam för en liten stund då jag kan göra något annat.

Du ler och du gör salivbubblor och du sticker ut tungan medan dina ögon lyser. Du testar olika ljud, och jag hejar på när du gör det. Du ligger nöjt i babygymmet en kvart tills du på några sekunder akuttröttnar och vill bort. Din pappa har döpt fiskarna som hänger från babygymmets bågar, jag älskar honom ännu lite mera för det.

Du tycker om att kika ut över våra axlar eller på dig själv i spegeln, men har inte varit jätteaktiv med nacklyftandet om du ligger på mage, tills du en dag plötsligt blev riktigt duktig och samtidigt passade på att börja rulla över till rygg.
Det värsta du vet är att byta sida när du äter, du blir extremt upprörd över det tilltaget och visar hur missnöjd du är genom att krumbukta och skrika. Om du hunnit skrika efter mat, vill du berätta att du minsann inte ska glömma denna oförrätt och avbryter därför ditt sugande för att tjuta till några gånger.

Jag skriver det här för att berätta, och för att minnas. Någon gång, kanske alldeles för snart, ska du vara en lillgammal femåring, en snäsig tonåring, en lång 30-åring. Jag hoppas jag minns dig då som du är nu, din doft och dina miner och dina ljud. Minns alla lager av vem du är och vem du har varit.

Du är min, du är vår och du är helt fantastisk. Jag är så glad att jag får vara din mamma.

Annonser

7 kommentarer

Filed under månadsbrev

7 responses to “Tre månader

  1. Snyft, snörvel och bröl. Mitt hjärta töjer så mycket av dina texter!

  2. Martina

    uäää, jag blir ju helt rörd av det här! <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s