10 månader

När du föddes blev jag till
En gång till

Jag blev din mamma

– ur Du. Dikter för nyfödingar av Stina Wirsén

I dag är du tio månader gammal. I dag firar vi min första morsdag. Tänk att jag tillhör den kategorin nu, att jag är så gammal att jag inte bara kan gratulera min mamma utan också bli gratulerad själv? Samtidigt känns det 100 % naturligt att jag är just din mamma, även om jag kan ha svårt att förstå att något så fantastiskt som du är sprunget ur oss.

Min ljudliga ljuvliga solstråle. Vilken månad du har haft! Det känns som om du gått från att vara bebis till att vara ett litet barn på bara några veckor. Du har fått gunga mycket eller åka längs vägarna i din nya cykelstol. Du har börjat fridyka på babysimmet och du pratar massor, härmar våra ljud och stavelser, säger kack/tack efter maten och bappa när du får syn på din pappa. Det är häftigt att det är svenskan som är tydligast i ditt medvetande, även om det är finska du hör längs dagarna nu när du är hemma med din pappa. Du vinkar hejdå och godnatt, åt oss och varje gång du får syn på den vinkande pandan på planschen i ditt rum. Du har äntligen börjat åla, väldigt mödosamt och vingligt, men framåt segar du dig. Du är en virvelvind över våra golv ändå, rullar och skjuter dig bakåt på rygg och svänger dig, oftast in under bord och skåp, häromkvällen hela vägen in i vårt sovrum medan vi andra åt.

Du var ensam övernatten hos mommo och mofa! Det gick väldigt bra förstås, fram tills att vi ivrigt hämtade dig nästa dag och du förstod att vi varit borta, då blev du väldigt väldigt ledsen. Om du bara visste hur mycket vi tänkte på dig medan du var borta, hur vår längtan var direkt fysisk. En dag kommer du kanske själv att bli förälder, och först då kommer du till fullo att förstå hur mycket vi älskar dig.

Du sover lite längre nätter igen, halleluja, och du gillar mat och älskar mjölk och välling. Vid matbordet gapar du som en fågelunge när du svalt och blir lite förnärmad om man tar för lång tid på sig med nästa sked. Du älskar din svarta Brio-låda och de granna klossarna, men ser du inte dem rullar du fram till någon av dina böcker och börjar bläddra i den, länge kan du göra det. Du river i snöret till din vappballong, försöker ivrigt suga i dig all tandkräm från tandborsten och när jag håller dig upprätt spanar du nyfiket ut över rummet.

Om ett år kommer du att gå på dagis och hämta hem någon limklibbig skapelse åt mig som morsdagskort. Det kommer att vara strykfult och den finaste gåva jag någonsin fått.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under månadsbrev

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s