Såmarin 2018

Det är hetare än på hundra år, det är alger i havet nedanför vårt hus och när jag frågar om tips på svala aktiviteter i en Facebook-grupp får jag svaren ”Köpcentrum” och ”åk metro”. Barnet går på sommardagis och vantrivs, han är inte sig själv hemma heller och tanken på hans panikgråtande ansikte bakom en glasdörr får mig tårögd ännu flera månader senare. Folk tittar på min höggravida lekamen och frågar hur jag orkar, och jag vet inte riktigt vad jag ska svara, för jag har väl inget annat val än att orka? En vecka före semestern säger kroppen stopp och jag blir sjukskriven. Kan stanna hemma och lämna sommardagiset bakom oss, hänga i det lite svalare köpcentrumet om dagarna och bälga i oss kranvatten så kallt som det går. Spolar handlederna stup i kvarten, tänker att med bebisen på insidan behöver jag i alla fall inte klibba fast hud mot hud.

Så börjar äntligen Js semester, och fastän temperaturen i sovrummet på stugan aldrig går under 30 grader (!) så kan vi åtminstone ägna dagarna åt att simma i en ren sjö. Vi åker båt utan mål, det fläktar skönt och barnet somnar sittande, jag håller hans slappa kropp i min famn och skrattar åt att han ännu är så liten. Vädret vänder abrupt och vi tillbringar den sista semesterveckan hemma; går på Borgbacken, begravning och bröllop för just så absurt är livet ibland.

Och så efter tre veckor börjar vardagen igen för två i familjen, medan jag stannar hemma och räknar ner de sista veckorna tills det är tänkt att jag ska föda ut en till familjemedlem. Jag tvättar trettioen år gamla yllekläder jag trott var dockkläder men tydligen stickats åt mig, scrollar 56-62-foldrarna i Facebook-loppisar och lunchar med kompisar. Det är fortfarande överraskande varmt och lite klibbigt, men det är augusti och sedan september nu och innan månaden är slut kommer jag att ha en bebis i min famn. Det känns fortfarande konstigt. Det känns stort och varmt och pirrigt.

M & N 26.9.2015

M & N sade ja åt varandra i Borgå på lördagen, och som alltid på bröllop blir jag dels lite avundsjuk på paret som får uppleva den där magiska dagen av fladder i magen och lysande ögon och varma kramar av alla människor man tycker om i hela världen. Och dels kramar jag hans hand lite hårdare, stryker min hand över hans nacke när vi dansar och är hur glad som helst över att vi kommer dit som herr och fru A vars ringar borde rodineras på nytt eftersom det är över fyra år sedan sist.

Love Liebe amour. Ever immer toujours.

Vi ska gå på årets första bröllop imorgon (jee!), och jag googlade gratulationstexter till kortet innan jag kom ihåg hur arg jag blev på dem förra sommaren inför ett annat bröllop. Handlar de inte om att ett barn ska bli till på bröllopsnatten (och komma och förstöra den ljuva framtid paret föreställer sig på sin bröllopsdag) så kretsar det kring temat hur man inte längre lever i synd men livet kommer att bli mycket tristare/sämre nu när kvinnan lyckats fånga mannen med sin snara. Jag frågar mig, VEM skulle skriva så här på ett kort i nådens år 2015:

Må bruden så behaga sin härskare
att han aldrig vill ha någon färskare

Skulle så ha sagt upp bekantskapen ifall någon ”gratulerat” oss på det sättet…

Amor omnia vincit

105-92 föll rösterna igår och mitt some-flöde jublar. Vad glad jag blir! En historisk dag också på så vis att det nog var första gången i mitt liv jag kände mig positivt inställd mot en sannfinländare. Heja Arja Juvonen, heja Finland, heja kärleken!

#tahdon

Om en timme står jag på jobbet och håller tummarna för att 200 människor i en stor stenbyggnad några hundra meter bort förstår att rösta rätt!

J & M 18.10.2014

Oklart vilket som är ett tydligare ålderstecken: att ens vänner gifter sig eller att man själv är trött inte bara dagen efter utan ännu på måndag? Ett hejdundrade roligt bröllop var det i alla fall, brudparet strålade som sig bör, vårt lärkgäng uppträdde med en självskriven snapsvisa (hur tänkte vi där? 70 % av gästerna var korister*, det är INTE vi?) och jag blev nästan avundsjuk på folk som fortfarande har sitt eget bröllop framför sig – vårt bröllop känns redan så avlägset även om det var precis allt jag/vi hade kunnat önska oss. En del av oss fortsatte sedan ut på jatkon där det till min förvåning (!) fortsatte att vara superroligt. Men ursäkta för kommentar av mormor Jessi här men hur jäkla dyrt är det inte att gå ut?! Vi kom in rabatterat som tur men vanliga priset var 12 euro inträde plus tre euro narikka, så var det minsann inte på min tid, hehe!

I dag var jag en god fé/medmänniska och var ute och vagnpromenerade med lilla fröken H, sex månader, i nästan två timmar så att hennes mamma skulle få sova. Tyvärr var det ingen god fé som plockade in disk och tvätt härhemma under tiden, så borde ta tag i det nu. Blir en del flygande fläng den här veckan, och blir stressad av att komma hem till ett hus som ser ut som reven i månsken, som nära släkting skulle säga.

*) Åh när de uppträdde i kyrkan, håren reste sig på armarna för det var så vackert och mäktigt!

P & A 2.8.2014

Alltid lika fint med strålande brudpar och glada gäster! Med tal och insideblinkningar man förstår mer eller mindre av, släktingar man aldrig träffat men direkt inser vems mamma de är och dans till åttiotalsmusik fastän svetten rinner i små rännilar längs ryggen. Måste säga att jag i lördags var himla nöjd med att vi i tiden valde ett septemberbröllop, för jisses vad varmt det är med festkläder när det är högsommarvärme! Och då hade jag ju bara en vanlig festklänning, varken ylllekostym eller brudklänning med flera lager av tyll.

Shoppingtorsdag

Vi som bara skulle köpa en Ikea-ram och ett gratulationskort kom visst hem med nya festskor (mina) och ny kostym (Jonathan). Obs, ej från Ikea, och obs att jag faktiskt behövde de där ljusa festskorna emedan jag inte är någon Carrie Bradshaw med trehundra par klackskor.

Nu ska vi samla tankarna och stuva ner alla grejer och alternativa accessoarer innan vi drar västerut igen.

73. Post & pioner

Det är något speciellt med att få en bröllopsinbjudan på posten, även om man sedan länge känt till att bröllopet ska bli av och att man själv är bjuden. Att öppna kuvertet och känna tyngden av tjockt papper i handen och känslan av ett sidenband mot fingertoppparna. Att se bekanta namn alldeles intill varandra, få en glimt av hur de har tänkt sig att deras livs hittills största dag ska se ut och känna ett svagt pirr i maggropen över att man ska få vara med och dela den där dagen med dem.

Det är även något speciellt med pioner, inte sant? Som spända små bollar först, sådär att man tänker att de skulle studsa om man släppte dem mot marken. För att sedan öppna sig gradvis och växa alldeles enormt i storlek. Frasiga kronblad som särar på sig för att visa upp rad efter rad av ytterligare mjukt taggade kronblad som lockar till smekningar. Snabbt går det också, tittar man bort några timmar har studsbollen plötsligt blivit en frasig dröm och man blir alldeles förvirrad och tänker var det inte ännu imorse den var helt i knopp?

46. Bröllopstips dagen till ära

Så här på vår femårsförlovningsdag (!) tänkte jag tipsa er som står i färd med att gifta er om snygga placeringskort mina föräldrar stötte på när de var på bröllop häromveckan. Nämligen att brudparet någon gång före bröllopet klär sig fina och ser söta/roliga/romantiska ut, håller upp en tom griffeltavla och någon sedan knäpper ett antal bilder på dem. Så photohoppar man in varje gästs namn i vitt på griffeltavlan och ”framkallar” fotona, gärna i svartvitt, och gärna flera olika bilder (minst fem olika motiv kanske?). Typ så här, fast fotade pre-bröllop då. Sedan kan fotona antingen ligga på tallriken eller ställas stående i någon slags knipsor. Lite tidskrävande men relativt enkelt tänker jag mig. Och väldigt personligt och effektfullt!

Här var’e bröllopstips!

Nygifta Lotta Jung ger bröllopstips på sin blogg, håller med om de flesta så här två år efter vårt eget bröllop. Jag har några tillägg/tankar själv också, ping Smulan och Christa t.ex.:

Gör det till er fest. Är ni inte pyssliga behöver ni inte gjuta 150 placeringsliljor i betong (det här är en true story!). Hatar ni bröllopslekar (som vi), se till att bestman & brudfrämmor vet om det. Etc. etc. Det är en speciell dag och det är roligt att vara mer uppklädd och sminkad än man någonsin annars kommer att vara. Samtidigt vill man ju se ut som sig själv också! En av våra gäster undrade faktiskt över att jag inte hade mer högklackade skor än jag hade på vårt bröllop. Nähe du, det är inte min stil och jag vill kunna gå och dansa hela dagen och natten!

I mån av möjlighet: ta bröllopsbilderna efter vigseln (även om det innebär att gästerna måste vänta på er). Vi tog våra bilder före vigseln, och även om det var ett bra sätt att få tiden att gå, syns det på bilderna att vi är nervösa. Den enorma lättnaden och glädjen efter vigseln, när vi stod med skumpaglasen i handen och kramade om alla gästerna, den hade gärna fått synas i våra bröllopsbilder!

Lime-passionscheesecaken från Konditori ph7!

Sov bröllopsnatten på hotell. Först tyckte jag att det var en alldeles onödig utgift, men jag är glad att jag tänkte om. Så mycket lyxigare att vakna upp på något fint ställe och njuta av hotellmorgonmål, än att vakna upp hemma och ba: Jaha, kul bröllop, borde vi köra en omgång tvätt kanske? Allt med epitetet bröllop- kostar extra, men försök tjata till er late checkout till kl.14 eller rentav 16, så hinner ni hänga lite på rummet, ta ett bad, uppdatera relationship statusen på Facebook eller vad man nu vill hitta på ;).

Och till skillnad från Lotta tycker jag inte att man ska åka iväg på bröllopsresa direkt. Man är helt galet trött efter bröllopet, så försök landa i vardagen skonsamt samtidigt som ni njuter av nya blingiga ringen, alla gåvor och alla gratulationer. Sedan har man fortfarande bröllopsresan att se fram emot, så att allt inte är över på en gång. Och på tal om bröllopsresa, om någon av er byter namn, se till att ni har pass och biljetter i samma namn. Vi åkte på bröllopsresa två månader efter bröllopet, då hann jag bra skaffa nytt pass och fick resa i nytt namn och första gången som Mrs A. Om ni ens är lite som Chandler & Monica (We want the stuff!) kan man med fördel droppa infon om att det är ens bröllopsresa t.ex. vid check in och när man bokar hotellen. Nimimerkillä Fick champagne på flyget och kakor på Bali :P.

Party weekend.

Så bra veckoslut alltså! Övernattade hos J&A fre-lö, och det är så skönt att det är så überenkelt att hänga med dem trots att vi egentligen inte umgås så mycket. Går och öppnar varandras köksskåp för att duka och så. As bror med hund var också där övernatten, så det blev goda köttbullar med parmesan, hundkrafs och skratt hela kvällen.

Efter chill morgonmål i Finlands ljusaste hus tog vi oss så småningom till hotellet och började tampas med locktången. Mkt behändigt med bröllopet i källarvåningen, hår hann lockas och skumpa hann drickas i lugn och ro. Bröllopet var precis så roligt som jag hade föreställt mig, med god mat, en liten flashmob (!) och bra musik hela natten lång. Förutom tal höll ena brudfrämman i en liten lek, och fast jag i övrigt inte alls är något fan av bröllopslekar – de blir snabbt pinsamma och krystade – så var den här skojig. Brudfrämman höll alltså upp skyltar med påståenden om publiken (”från Ekenäs”, ”scouter” m.m.) bakom brudparet rygg och så skulle brudparet gissa påståendet. Speciellt sista frågan om Afkrooken var rolig…

Brudparet var the last ones standing på lördagen, men minglade ändå glatt nästa morgon på hotellfrukosten, mycket imponerande! Själv hoppas vi rätt möra och med trötta fötter i bilen och åkte hem ett par timmar innan det ännu var dags för släkthousewarming hemma hos Lillebror & J. God mat och bra stimmung även där, och charmören A (3,5 år) var rolig med sina uttalanden om att min pappa är en ”fin gubbe” och att det ibland kan lukta i folks armhålor :D.

Nu är det måndag och det kunde ju vara lite deppigt om det inte vore för att jag fyller år den här veckan. Jihuu!

Schääärlekshelg.

Så fint att komma hem från en superrolig bröllopshelg i Åbo och upptäcka att la Smula har förlovat sig! Dör ju dock av nyfikenhet kring det där vrålromantiska frieriet nu, hehe. Vår förlovning (min och Js, inte min och Smulans) back in the days var ett gemensamt beslut och vi hade skaffat ringarna på förhand och det var hur fint som helst, men så där många rosor (eller diamanter) inkluderade den nog inte :).

Ranunkler och strumpbyxor.

Minus tio grader ute, ranunkelbukett inne. Kanske ett nytt ordspråk i vardande?

Vi ska på bröllop till Åbo i helgen (jee!), så i dag ska jag leta reda på allt jag behöver till det. Ni vet, strumpbyxor och skor och nagellack och locktång och gud och hans moster. Kommer att bli en o-anspråkslös packning som vanligt, vi åker dessutom redan imorgon för att hälsa på J&A samtidigt. Det blir det första bröllopet jag attendar som gift, och det första kompisbröllopet också. Skoj skoj.

The Ring.

Alla orsaker är bra utom de dåliga. Tänk vilka bra saker vårt bröllop orsakade!

Brölly-brev.

Se där, det var inte länge jag behövde ha Åbo-abstinens, för i dag trillade det in en bröllopsinjudan mitt bland alla julkort i postlådan! Spännande!

10.09.2011

Vi tar en liten bröllybildkavalkad i alla fall. Alla säger Naaaaw!

#brud2011 tackar för sig

Först fick vi bara inte tummen ur vad gällde väljande av foton. Sen visade det sig att det minsann inte var så lätt att beställa vettiga tackkort heller. De färdiga modellerna hade flygande keruber och gudvetvad, plus att vi inte ville trycka hela härligheten på enbart fotopapper. Den första fysiska fotobutken vi gick in i meddelade sedan att de tar tjugo euro (!!) per tackkort – och då gällde det här dessutom den ”förmånligare” svartvita versionen. Herregyyyd.

Inte heller vita peruskort var så lätta att hitta, speciellt då vi båda föredrog silver- framom guldkant. Och så hade de flesta färdigtryckt finsk text, och det gick inte att få dem på svenska eller utan text. Löjligt! Men slutligen hittade vi sedan de här grå korten med silverram, som jag tycker blev riktigt snygga även om jag först var lite rädd för att de skulle vara för dystra. Nu är de dessutom postade, hoppas att bröllopsgästerna ännu minns vem paret på bilden är. Fast Taikuri som gifte sig i maj förra året postade visst sina tackkort till julen, så vi följer den tidtabellen rätt bra.

P.S. På de färdiga korten står det även Jonathans namn.

Sexdagarsvecka.

Halva Facebook feelistelee över hur korta arbetsveckor de har p.g.a. Kristi flygare. Själv kommer jag att jobba t.o.m. mer än vanligt eftersom jag bytt helgturer för att kunna åka på LittSkap nästa vecka. Mellan arbetsturerna ska det dessutom gås på parmiddag hos M&D och ostas och vinas hemma hos oss. Ett radhus ska köpas, och en Lillebror flyttas.

Steg därför raskt upp imorse och satte igång min adresskrivarfabrik. Köksbordet är överbelamrat med tackkort och Adressen ändras-kort och vår adresslista från förra året behövde en grundlig uppdatering i och med att människor flyttat, gjort slut och rentav dött. Har tvättat vad som kändes som precis alla mörka plagg vi äger, och nu ska jag snart iväg på skrivhandledning med Monika. Kommer att vara helt mör lagom till att mitt arbetspass börjar.