Author Archives: Jessica

Hemma.

Kom hem från vår långa resa i torsdags, efter några bra dagar i kivoga Singapore . Flygresan gick bra igen, skrek gjorde bebén nästan bara i bilen på väg hem från flygfältet, inte bara han som tyckte att det var tråkigt att komma hem, haha. Rågbrödet smakade som vanligt gudomligt, även om det annars inte kändes såå skönt att vara hemma kanske? Förändringar i luften såklart, jag kom hem som en 30-åring, avslutade amningen och imorgon ska jag på jobb! På arbetsplatsen hade det för övrigt florerat ett rykte om att jag skulle vara gravid eftersom jag bli ledig med barn i augusti igen. Försäkrade informanten om att det nog gäller samma barn fortfarande *svettig skrattande emoji*.

Det har varit busyga dagar sen vi kom hem, tvättmaskinen har gått för högtryck förstås, men vi har också hunnit klämma in frissa, babysim och mina födisfiranden med familjen och i dag brunch med ett gäng kompisar. Och så länsade jag visst Lindex, de första icke-preggo- eller amningsrelaterade plaggen jag har köpt sen hösten 2015 tror jag. I min nya vuxenhet blev det bland annat en körsbärscollege, hehe.

Konstigt men skönt nog har tanken på jobb mognat under resan. Kommer inte på någon annan förklaring än att jag liksom påmindes om att det finns något annat än babyvardagen (även om jag gillar den). Myyycket konstigt ändå, kanske framför allt efter morgondagen då jag liksom måste fortsätta gå till jobbet?! Nåväl, får världens mjuklandning med en dag jobb innan jag blir ledig igen pga veckoslutsjobb.

Lämna en kommentar

Filed under resor, jobb, fest, brunch, babyliv

Åtta månader

Hugo, min lilla strandraggare. I dag är du åtta månader och vi är på Langkawi där du får simma och plaska av hjärtans lust. Du har börjat protestera mera mot saker du inte gillar, och jag kan inte riktigt avgöra om du faktiskt tycker väldigt illa om det (t.ex. att lägga dig ner för påklädning, något du inte tidigare protesterat mot), eller om du helt enkelt känner hur dina olika beteenden genererar reaktioner i din pappa och mig. Hur som helst är det ett lite nytt personlighetsdrag hos dig, liksom dina små stråk av separationsångest. Du är mitt i en åskmolnsfas enligt Wonder Weeks, och så har vi ju faktiskt släpat dig över halva jordklotet. Fast helt otroligt bra har det gått, du är vår superstjärna! Visar upp dina två tänder i dregliga grin när människor ger dig uppmärksamet, och du kan vinka, typ!

Du sitter ganska bra, tycker om att göra det också, men faller stundvis handlöst bakåt ännu. Snören och tvättlappar ska petas på, rivas i och sättas i munnen. Bordsytor klappas på. Häromdagen låg du på rygg och höll upp en ”tung” kartongbok helt själv.

Du har ett helt fantastiskt minspel, vi skrattar åt dig flera gånger om dagen och min telefon håller på att explodera av mängden bilder jag tar på dig. Du lägger fortfarande ofta händerna bakom nacken, den looken passar speciellt bra här i värmen. Du ÄLSKAR andra barn och speciellt bebisar, det spritter i din kropp av glädje när du får syn på dem. Ibland gör du stora rullarutflykter på golvet och blir lite förnärmad när vi ställt en soffa i vägen för din framfart.

Du var sjuk häromdagen, en minimal förkylning bara, men det liksom märktes att du inte var dig själv. Jag älskar att jag känner dig så bra att jag märker sådant. Jag hoppas det kommer att vara så så länge jag lever.

Dina ben blir starkare, du står och surfar i min famn när jag håller dig under armarna tills dina ben viker sig som spaghetti eller du sträcker fram armarna och kryper ihop mot mig som en koala. Du tycker om när vi sjunger för dig, barnvisor på repeat eller i stunden påhittade sånger om att klippa naglarna. Du är nyfiken på din omgivning, spanar över våra axlar, begrundar från vagnen.

Ibland har det varit svårare att få dig att somna här på resan, och då märker jag hur otroligt bortskämda vi har varit med dig hittills. Vilket ”lätt” barn du är. Fastän vi vill att du ska sova i din egen säng har vi ibland ruckat på det under dagssömnen, och jag älskar när du somnar nära, dina små pysningar mot min hud.

För mig lyser du starkare än ekvatorialsolen, Hugo. Jag bär dig i mina armar mina tankar mitt hjärta. Jag bär dig till skötbord och genom passkontroller, men vet du, min fina, mina steg är alldeles lätta.

4 kommentarer

Filed under månadsbrev

Tack för den, Jessica!

Min namne Jessica Knoll bjöd på den här humörhöjaren (i Luckiest Girl Alive) häromdagen.. Åtta dagar kvar.

Lämna en kommentar

Filed under citat

Vykort från Langkawi

Försvann visst in i radiotystnad trots att vi har wifi härborta. Allt väl! Hugo är en superstjärna som inte pep en gång under det långa flyget och som anpassat sig bra till tidsskillnaden. Andra natten var det rumba mellan tolv och tre, och en annan natt sov han extremt oroligt, något som visade sig bero på halsont (han mår bättre nu). Annars sover han nio-tio-elva (!) timmar. Hett är det på dagarna såklart, det gick bättre i Singapore kan jag nästan känna, då det fanns luftkonditionering att tillgå i varje knut. Här har vi oftast stannat inne när det är som hetast, och även om vi turas om så blir det betydligt mindre poolhäng än förut. Såklart.


Maten är en besvikelse här på Langkawi tyvärr, men hotellet är annars kiva och Hugo älskar att plaska i poolerna och att träffa sina två babykompisar (CUTENESS). Jag har hunnit läsa lite, och tiden går alldeles för snabbt. Vardagen – den gamla och den nya – känns avlägsna. En vanlig ovanlig solsemester :).

Lämna en kommentar

Filed under resor

Ready or not, here we go

Jaha men ikväll bär det av, tre veckor i Asien med en 7,5-månaders *svettig emoji*. Först ut ett ca tolv timmar långt nattflyg, och sen fem-sex timmars tidsskillnad på det.

bodyready

Tänk på oss i er aftonbön ikväll!

Lämna en kommentar

Filed under resor

Sju månader

Lilla busbus. Sju månader har du funnits på jorden, bara sju och ändå nästan så länge jag kan minnas. Hur var mitt liv när du inte fanns i det?

Mycket är sig likt sen förra månaden, förutom att du fick din första tand i förrgår och sedan din andra imorse! Din pappa blev helt rörd över det. Du snurrar runt din navel på golvet, juckar och lyfter rumpan men kommer inte riktigt framåt, bakåt ibland. Du vänder dig från mage till rygg, ganska sällsynt men bara de senaste dagarna plötsligt mycket mer. Mest skrattar du med öppen mun och glittrande ögon, åt att du gömt dig bakom trasan eller när jag fuldansar för dig. Om din pappa och jag skrattar oväntat och häftigt kan du bli rädd och skrynkla ihop ansiktet i en hjärtskärande ledsen min/gråt, men annars är det roligt om man skrattar med dig. Du tjuter glatt i galet höga tonarter, frustar hest och skrattar ibland efter att du nyst. Du drar in din underläpp som den lilla farbror du är. Allt allt allt ska du föra till munnen, och du har förvånansvärt snabba och långa armar när du sträcker dig efter grejer. Bästa grejen är de prasslande förpackningarna med wipes!

Du följer med omvärlden, allra helst tv:n om den är på, men också när jag blandar din grötportion på morgonen, då lutar du dig nästan ut ur famnen vilket är väldigt sött och sjukt oergonomiskt. Du klappar händerna mot bordsytan, tutten i golvet och klossarna mot lådan, och jag tror att du kanske förstår vad klapp-klapp-klapp betyder.

Du älskar när vi sjunger för dig, blir alldeles lugn. Vi åkte upp till din pappas moster i helgen, det var en lång bilresa och du var superduktig även om jag fick sjunga Sov du lilla videung må-håånga gånger på vägen tillbaka.

Du gnagar på majskrokar som en kung, och jag ska försöka våga ge lite mera mjuka fingermat åt dig. Gurkbitarna spottade du först ut eller ploppade ner på golvet, men sakta gör vi framsteg med dem. Du äter annars det mesta jag serverar, verkar inte heller ha nån klar favorit? Nej vänta, paprika tyckte du inte om, jag förstår dig! Jag har testat mig igenom klämmis-utbudet, dels med tanke på resan vi ska åka på, dem tycker du om att suga i dig. Nästa månadsdag kommer vi att vara i solen alla tre, jag ägnar orimligt mycket tid på att fundera över vad du ska ha på dig och vad du ska äta där. Att du inte får för hett, eller för kallt (!).

Snart, alldeles för snart, ska jag börja jobba igen, så jag ammar dig färre gånger om dagen. Att amma har blivit så mycket trevligare nu när du äter med bättre grepp och kortare stunder, och även om varken du eller jag har något emot ersättning känns det sorgligt att aktivt avvänja dig. Låt mig alltid minnas hur ditt hår blir svettigt ovanför örat där du ligger i min famn. Dina varma små fingrar tryckta mot mitt bröst.

I dag är du 70 cm lång och väger fem gram under 7,7 kg. Sifferbarnet mitt.

Tänk att du finns här i mitt liv, storögd och solig. Aldrig ska jag sluta älska dig.

Lämna en kommentar

Filed under månadsbrev

Carpe mammaledigheten

Äntligen är januari slut säger alla, vad lång den var! säger de också och jag håller alls inte med. Nu är det mitten på februari och det är ljuvligt att det är ljusare men hur är vi redan här, barnet blir större och jag blir äldre och måste snart jobba igen. Så jag carpar mammaledigheten och bokar kalendern full. Träffar kompisar, äter fastlagsbullar, lunch och brunch. Ordnar mammaträff med sju 2016-babyn på vårt golv och mammor som jag känner sedan lågstadiet/Göteborg/jobbet/vattenjumppan. Läser nyaste Kepler-deckaren som är tjock och går fort att läsa, men bra är den tyvärr inte. Funderar orimligt mycket på babykläder. Orimligt! Prickar av grejer att införskaffa inför Asien-resan. Går på teater som är dålig och Sandra Beijers föreläsning som är bra. Äter svindyra tapas och dricker en svindyr och en gratis juice. Köper tulpaner. Åker bil till Savolax och sjunger Sov du lilla videung kanske tjugo gånger på vägen hem. Pussar mjuka hamsterkinder. Köper en diskmaskin. Vänstrar mot Radhuset genom att titta på Oikotie och drömma om fönster åt tre håll. Promenerar längs stranden och tänker att jag alltid vill bo här var vi inte har råd att bo större/nyare. Känner med fingret i ett tandlöst gap och känner ett vasst hörn. Pratar med mina chefer. Tittar på tv-serier och tänker att jag har hela tredje säsongen SKAM kvar. Tänker att J ska på arbetsresa och att jag kanske ska titta ett avsnitt eller fyra då. Kokar potatis, kokar majs och batat. Köper en födelsedagspresent men borde köpa fler. Tänker på alla böcker jag kommer att hinna läsa när jag i två månader ska jobba längre bort och ha långa lunchraster. Tänker att telefonbatteriet blivit dåligt och att jag kanske måste ta med laddaren till jobbet sedan för att kunna skriva till J på lunchrasten och fråga vad de gör. Tänker att jag redan nu saknar Hugo om jag inte fått hålla honom i famnen tillräckligt under dagen. Tänker att jag inte haft på mig annat än gravid- eller amninsgskläder på över ett år. Tänker att jag borde rensa min garderob. Tänker att vi borde rensa våra skåp. Rensar Hugos strumplåda och hittar en kvarglömd ministrumpa. Eller egentligen två, för i det här huset finns inga udda strumpor.

Lämna en kommentar

Filed under livet