Author Archives: Jessica

Hugo två år!

I dag är det din andra födelsedag, grattis Hugo! Jag tittade på bilder från din ettårsdag nyligen, och även om du såklart utvecklades något alldeles otroligt under ditt första år så är du nog en helt annan liten person nu, ytterligare ett år senare. Ett barn. Samtidigt är du samma lilla plutt som du varit alldeles från början, glad och trygg.

”Han är nog lite lillgammal, säger saker man sällan hör från så där små barn”, sade två av pedagogerna på ditt sommardagis i veckan. Jag log stort. För några veckor sedan var vi på resa i Italien och du pratade så mycket i bilen att alla blev helt matta. Du var inte tyst en sekund. Allt noterar du, kommenterar du, minns du. Du kan ord som cabriolet, schakttraktor och lennonjohtotorni och du berättar med långa meningar (6-7 ord) vad som händer. När jag FaceTime:ade med dig när du var i Österrike, berättade din pappa vad ni gjort och du inflikade viktiga detaljer om currywurst och en ko som kissat. Just nu pratar du ganska mycket blandspråk, böjer svenska ord in i finska meningar. Du kan räkna till tio på svenska och fem på finska, även om du inte förstår dig på mängd mer än en, två, många. Du kan oändligt många sånger som du högt och falskt sjunger för oss, gärna i bilen. Du använder också röstens olika tonlägen, högt och gällt eller djupt och mörkt, och du härmar barn som talar mindre tydligt än du.

Du är ungefär 84-85 cm lång och väger 12, kanske 13 kg. Din mage är inte längre lika rund, men dina armar är lite barnknubbiga och dina kinder darrar fortfarande när du springer. Du kan stiga upp för lägre trappsteg utan stöd och kommer upp i stolar själv, men är fortfarande ingen vild klätterapa. Din lilla trehjuling vill du väldigt gärna skuffa omkring, men helst inte sitta på. Du älskar vatten, dyker självmant in under duschstrålarna och plaskade dig blå i poolen i Italien. Jag är så glad att du fortfarande älskar att läsa, annars är det främst fordon och lite Duploklossar som upptar din fritid.

Du sover mellan 20 och 6, 7, oftast bra men i perioder hamnar du i vår säng under morgonnatten. Är du övernatten hos mommo & mofa eller mummi sover du alltid som en prins. Du äter fortfarande gärna och mycket, har helt på sistone börjat kinka lite med maten vilket är något helt nytt för oss alla :D. Mjölk är fortfarande det bästa du vet, och karelsk pirog är din delikatess.

Du trivs på ditt dagis, och det är en oerhörd lättnad, speciellt nu när du gått en vecka på sommardagiset och det varit mycket gråt och ynklighet. Du är intresserad av andra människor, men kan vara avvaktande först innan du blir varm i kläderna. Du har varit rätt pappig hela våren, något som förstärkts av att jag har svårare att göra alla saker med dig i och med min växande mage.

När jag skriver till dig nästa gång, kommer du att vara storebror. Det är svårt att begripa att det ska komma en till blandning gener som kommer att vara lika fantastisk som du, men på andra sätt. Att det ska finnas två av er, våra barn.

Men Hugo, av dig finns det bara en. Jag är så glad att jag får dela mina dagar med just dig. Min förstfödda, min busbus, min finaste lilleman. Mamma älskar dig.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under månadsbrev

Lampbrist, forever preggo och Italien på agendan

Ööh, här lämnade jag er med cliffhangern om att vi skulle flytta och sen hörde jag visst aldrig mera av mig? Högst oklart varför? Nåväl, livet rullar på, vi trivs väldigt bra i Parhuset även om här finns myyycket att fixa ännu, tidbrist i kombination med preggo-boande är inte en jättebra kombo. Det är tur att det är ljust så behöver man inte så många taklampor…

Barnet växer, magen växer (26+0 hej hej!) och även om jag mår bra känns det som att det är mitt öde att vara gravid för resten av livet. Tvärtemot vad alla säger så går graviditeten då man redan har ett barn INTE ALLS SNABBARE, snarare tycker jag att vi byter årstider och jag bara fortsätter att vara gravid… Nåväl, försöker tänka att det först är en countdown till semestern, och när den är slut återvänder jag inte till jobbet utan stannar hemma för mammaledighet. Och innan den riktiga semestern tar vid har vi en veckas semester i Italien – om en vecka de facto! Förra årets succé att fira en 60-åring i ett hyrt hus i ett varmt land går i år till Lago di Como i Italien, hoppas på en lika lyckad resa. Det lilla barnet har iaf mer vilja och snabbare fötter det här året, ehhehe…

Lämna en kommentar

Filed under livet

Flyttdag!

img_3255

Köket blev färdigt och målfärgerna hann torka. Nu kör vi!

1 kommentar

Filed under Parhuset

Att överraskas två gånger

… och likt Smulan satt vi också på påsken och spånade barnnamn (utan resultat thank you very much, vi får nog klara oss själva) eftersom den här familjen i slutet av september utökas med en fjärde (!!) familjemedlem <3.


Det är en januarionsdag, vi har äntligen hunnit sitta ner och prata med P och kanske föds en tanke just där över smoothien, men sen ringer J och säger att vårt bud på Parhuset godkänts. Jag känner ingenting i kroppen annat än en förvirring över att min mens aldrig kommer, men den helgen smyger jag in på wc och lägger lugnt ifrån mig testet på lavoarkanten. Ser två starka röda streck framträda, springer halkar glädjegråter runt hörnet till köket och skrämmer min son och min man.

En dryg månad tidigare har vi skrivits in för en ny omgång barnlöshetsvård på Kvinnokliniken, så vi får tid för tidigt ultraljud direkt. Läkaren med ultraljudsstaven hinner se en fostersäck och gratulera innan hon konstaterar att hon inte ser något mer, att det kan vara ett mycket tidigt embryo men att det sannolikt är en tuulimuna. Allt hopp rinner ur mig, jag drar upp mina byxor och skriver med böjt huvud ner en kontrolltid i kalendern. Vi går genom korridoren, vet inte vad vi ska säga åt varandra. Håller handen tills vi skiljs åt. I det tomma som är mitt huvud känner jag mig tacksam över att de inte slängde ut oss från Kvinnis, att vi får fortsätta hos dem som planerat även om den här icke-graviditeten började på naturlig väg. Vill bara snabbspola till det, bort från detta limbo.

Det går några långa långa dagar, J som aldrig är på arbetsresa åker på arbetsresa och jag är så jävla sjuk och hostar så att kroppen rister. Jag nästan hoppas på blod i trosorna när jag går på toaletten, önskar att kroppen skulle sköta det själv. Vill inte vill inte vill inte ringa och sjukskriva mig för framkallat missfall. Jag sitter i evighetskorridoren på Kvinnokliniken, tas emot av en barnmorska som känner till situationen, talar lågmält när hon visar in mig i rummet. Läkaren ställer några frågor, jag säger att jag börjat må lite illa men att jag säkert inbillar mig, och läkaren ber mig klättra upp i gynekologstolen direkt. Hon rynkar ögonbrynen mot den gråsuddiga skärmen, Kan du låta bli att hosta, och sedan, Nämen hördu jag ser nog hjärtslag här. Barnmorskan hoppar upp från sin stol, kikar på skärmen Javisst, jag ser dem också. Grattis!

Vandrar evighetskorridoren till slut och tar hissen ner, hittar en någorlunda avskild plats och ringer J som sitter som på nålar på sitt hotellrum. Jag börjar gråtskratta direkt när jag hör hans röst, så det tar flera sekunder innan han förstår vad jag säger. Det är en bebis! Hjärtat slår!

8 kommentarer

Filed under gravid

Att det var påsk ännu den här veckan?

Likt familjen Muffinaround, höll vårt påskfirande på att bli inställt pga spysjuka – för jo, den hittade fram även till oss till slut – men slutligen kunde vi som planerat åka ut till lande för årets premiär. Det blev trångt om saligheten med sex vuxna och en toddler vars dygnsrytm inte direkt går ihop med allas uppfattningar om ledighet, men mysigt ändå. Om nätterna var det -10 grader, men om dagarna var det varmt och den tjocka isen bångnade.

Nu är det jobb en massa dagar i sträck, och när jag blir ledig igen är det flyttdags. Häpp!

Lämna en kommentar

Filed under påsk

Tillbaka på radarn

Du försvann från radarn, säger hon med sin ylleklädda bebis i famnen, och jag kan inte annat än att hålla med. Jag blinkar förvirrat åt att det är mars, för så länge var det bara evighetsjanuarifebruari och förra lördagen kom jag trött hem från jobbet med tårarna rinnande och konstaterade att jag varit helt frisk senast den sjätte januari. DET KÄNNS SOM GANSKA LÄNGE SEN KAN JAG SÄGA. Det är konstigt vad små och större förkylningar och en mystisk hostrelaterad muskelansträngning tär på humöret när de drar ut så där på tiden. Ändå är det faktiskt bara förkylningar och en och annan bronkitis, alla kommer att bli friska och jag har tackat universum för varje dag som gått som ingen i familjen drabbats av a) influensan b) spysjuka.

Mannen har varit på öl och hamburgare en kväll, säger Det var första gången jag träffade dem i år, och jag ger honom en trött blick, de flesta av mina få sociala program är också årets första. Men det tar sig! Våra biobiljetter går ut, men jag går på teater, tre gånger under loppet av en månad kanske.

Vi dammsuger, mailar, tittar på färgkartor och kakel och är trötta om kvällarna. Besöker huset en sen eftermiddag, barnet springer exalterat mellan de ekande rummen med en papperspåse i händerna, vårljuset skiner in genom fönstren och jag säger att jag tycker mer om huset för varje gång jag besöker det. Nu ska det snart börja rivas och målas också, bli lite mera vårt. Förhoppningsvis sitter vi där om en månad med flyttpizza och kartongkaos, och ännu några veckor senare i mindre kaos och känner Yes!

OCH! Det är min födelsedag nästa vecka, och påsk veckan efter det. Yes!

Lämna en kommentar

Filed under hälsa, Parhuset

Bloggosfärbebisar

Åh, alltid spännande när bloggare förökar sig (lol)! Catzos lilla Louna har nu tittat ut, medan Smulan och Nina ännu har sina bebisar på insidan. Myz! Grattis :))))

4 kommentarer

Filed under www