Category Archives: babyliv

Ensihetket

Ett till citat förresten, från Operaatio äiti-bloggen jag citerade nyligen och som jag hittade i somras. På den bloggen blandas.. tänkte skriva högt och lågt men det låter som om jag skulle rangordna ämnena. Allvar och flärd kan vi säga! Barnkläder och utflykter, men också livets allvarligare delar. Läste ett gammal inlägg, hennes första förlossningsberättelse, och även om det var mycket som skilde våra förlossningar (prematur/övertid, snitt/vaginal förlossning) åt så fastnade jag på vissa delar av upplevelsen och känslorna som lät så lika mina:

Koko kokemus oli todella rankka. En saanut vauvaa rinnalleni synnytyksen jälkeen, vaan poika vietiin pois luotani. Makasin osastolla ja kaipasin kipeästi hänen luokseen. Mietin sydäntä kuristaen, että kaipaako poika yhtä paljon äitiään kuin minä häntä? Olinko tahtomattani hylännyt lapseni tärkeimmällä hetkellä? […] En tiedä miten ikinä selviän siitä kamalasta ajatuksesta, että pieni lapseni vaan vietiin pois luotani. […] En koskaan tule kestämään sitä, että yhteisen elämämme alku meni niinkuin meni. En koskaan selviä siitä, että en ollut rakkaimpani luona tämän ensihetkinä. Olen ikuisesti katkera siitä, etten saanut tuntea sitä, kun vauva nostetaan ensimmäistä kertaa syleilyysi.

Hugo minns ju självklart inget av sin förlossning eller sin första tid på jorden. Efter de första tumultartade dagarna blev han ammad, fick famntid och kärlek precis som om ingenting hänt. Mina minnen av förlossningen kommer att blekna med tiden, har redan mattats av. Ändå tror jag inte att jag någonsin kommer att glömma känslan av förvirrning och rädsla som utbyttes mot blodisande skräck. Jag återkommer till den lilla babybaljan som de bäddade färdigt och som han aldrig fick använda, den ljusblå mössan barnmorskan valde ut men som blev kvar i förlossningssalen då först han och sedan jag rullades iväg åt olika håll. Värmen i det mörka rummet på barnavdelningen, de långa korridorerna som J rullade mig i rullstolen fram och tillbaka när jag hann mellan tiderna för mitt dropp med intravenös antibiotika. Hur jag lade all min kraft på de där rullstolsfärderna och tiden i rummet med vår lilla pojke, och sedan var så slut att jag knappt orkade äta väl tillbaka i min egen sjukhussäng. Förlossningsrädslan som inte fanns förrän den sista timmen, men som sedan bosatte sig i min kropp, kanske för alltid?

Ändå, när vi besöker sjukhuset för återkontroller, och jag ser skylten för förlossningsavdelningen, känner jag bara nostalgi och.. avundsjuka? Så sjukt häftigt ändå; den egna kroppen och barnmorskornas breda yrkesbeskrivning och kunnande.

Annonser

2 kommentarer

Filed under babyliv, citat

Transformation

Vem är jag ens?

a) Spanar plötsligt som en värre haj på överprissatta märkeskläder för barn på Facebook-loppisar. Kastar ur mig begrepp som av, iso, spk och låter blicken fara över pandor och rådjur. Håhåjaja.

b) Kan vi prata om att jag känner något som liknar sorg över att Hugo fyller ett imorgon?! Första året med första barnet är såklart speciellt, men det känns ändå inte riktigt rimligt. Mycket blir roligare och kanske rentav lättare; saknar inte de där första hormonstinna svettiga veckorna då man trodde att han skulle spontankvävas och jag knappt vågade bli ensam hemma med honom. Ändå är det någonting med övergången från bebis till barn som känns sorgmodig – rådgivningen behöver inte hålla samma koll på honom, i andra människors ögon är han ett anonymt barn i obestämd ålder och inget litet knyte man engagerar sig i. Alltså jag vet inte. Nu när hans födelsedag på riktigt står vid dörren – för ett år sedan var jag redan incheckad på Jorv! – tror jag att det också blandas med en del av känslorna från förlossningens slutskede och de första halvkaotiska dagarna. Så mycket osäkerhet och rädsla i en redan färdigt så utsatt situation, puh!

Men det blev ju bra till slut. Nu har vi vår lockiga pratsamma lilla pojke. Och jag haffade visst en rådjurströja åt honom också.

2 kommentarer

Filed under babyliv

Härlig helg

Härlig helg. Somrig! Känns som att den varit lång, på ett bra sätt. Rhododendronbuskar, strandhäng och 4-årskalas!

I fredags var jag snurrig av sömnbrist – ej bebérelaterad, utan en kombo av många morgonturer på raken plus för sena kvällar. Men det tog sig med hjälp av en sovmorgon och en tupplur!

Jo hela huvudstadsregionen instagrammar från Alprosparken just nu, men den är värd sitt rykte! 🌸

På lördagen fick Hugo bekanta sig med först sand och sedan vår gräsmatta. Succé! Var en klyschigt upptinad sommarkollrig nordbo när jag kände kärlek till både hoodsen och sommaren när bebén kunde äta sin kvällsgröt ute i vår trädgård.

Känns som att vi sedan fick barn å ena sidan inte längre hinner chilla/läsa/sova så mycket som man skulle önska, men å andra sidan att vi liksom gör mera. Hänger förstås mkt ihop med att när den av oss som jobbar är ledig är det automatiskt familjetid, plus att vi inte varit så mycket på lande pga bland annat babysimmet = mera tid att göra utflykter i huvudstadsregionen. Men bra så. Carpe närområden!

Lämna en kommentar

Filed under babyliv, livet

Resa med småbarn, några länkar och tips

Om en vecka vaknar jag upp på Mallorca. Yeah! Det blir Hugos tredje resa och fjärde land under hans första levnadsår, och jag tänkte här dela med mig av några äldre och nyare länkar och tips om just resande med småbarn.

Att vara någons fru: Att flyga med barn
Cissi Wallin: Resa med småbarn
Fru Kapten: Prylarna vi inte hade klarat oss utan på vår senaste resa
Livet från den ljusa sidan: Resa med barn

Nu är vi ju då alls inga experter inom området, jag tror t.ex. att de här flygresorna har potential att bli tyngre även om de är bara fyra timmar jämfört med tolv timmar till Singapore. Hugo är helt enkelt äldre och mer aktiv, och inte heller har vi en ”babykoppa” bokad – den där korgen som hängs upp på väggen framför er i flyget alltså, guld värd för längre resor med små bebisar (max 70 cm, 9-11 kg är viktgränsen). Å andra sidan har vi fler famnar som kan underhålla honom…

Vi hade med det mesta. En liten batteridriven fläkt till vagnen tyckte jag lät jättefjantigt, men var ganska allmänna i Asien tydligen (vi hade alltså inte). Men myggnät och en vagnsufflett som släpper in luft (Hugo sov dock de flesta tupplurarna inne på hotellrummet) var bra, och en bärsele var ett måste på flygfälten och även ibland ute på stan – svettigt blir det, men förälderns närhet och hjärtslag kan vara avgörande i nya miljöer. Solhatt med band och solglasögon (vi köpte sådana med en mjuk rem över bakhuvudet), och i poolen simhatt, babysimppare och uv-dräkt. Inspiration för pojkar har skrivit ett matnyttigt inlägg om uv-plagg för mindre barn här. KappAhls halare med korta ärmar och ben var söt och smidig, och det går bra att köpa en lite större storlek än vanligt så täcker den bättre + är inte lika spänd att ta på.

Vi släpade också med nästan all mat, ersättning och välling – det blev TUNGT men var värt det. På Langkawi fanns inget sådant, i Singapore en del men ersättningen såldes ofta på pulver i enorma förpackningar men pulvret blir lätt fuktigt eller invaderat av kräk trots extra plastlåda, mvh kokemusta on… Sempers klämmisar med mat går att äta också utan upphettning.

Hugo var en ängel under flygresorna trots att de var långa och till stor del nattetid. Han sov mycket, och vägen ner underhöll han sig med sitt nya tuttband av silikonpärlor – amningssmycket i samma material kom också mycket väl till pass. Vi hade packat med ombyte(n) för honom men också extra övredelar åt oss vuxna, OM olyckan skulle vara framme. Lager på lager då det kan vara svalt på avfärdsorten (och i flyget!!) men varmt redan på flygfältet på destinationen. Någon leksak, både en gammal favorit och kanske någon ny och spännande. Böcker och när de blir äldre: spel eller något filmklipp på iPaden.

 

Och allt beror ju på er själva och barnet! Är barnet extremt aktivt eller känsligt för nya upplevelser kanske Sydney inte är rätt destination just nu. Vad jag har hört från vänner och rådgivningstanten så kan långflyg samtidigt vara betydligt lättare med bebisar än med aktiva toddlers (1-2,5 åringar).
Är ni sugna på att resa, gör det! Förbered er på att packningen är gigantisk och att allt kommer att ta längre tid, men att ni också kommer att få minnen för livet (positiva eller negativa, heh).

2 kommentarer

Filed under babyliv, resor

Mammalådetankar i efterhand

Åh, nygravida Muffins hade bloggat om mammalådan 2017 och det var roligt att se på bilderna. Jag gillar nästan regnbågsbodyn bäst, liksom den gråa som Muffins också lyft fram. Samt det faktum att byxorna verkar vettigare än dem vi fick, de där helsparkbyxorna till exempel, 80-talet ringde och ville ha dem tillbaka och fick dem tydligen också, bra så!

Sen är det tyvärr ett faktum att vi inte använde särskilt många produkter ur den låda vi fick (skrev om den här och här). Jag är otroligt imponerad och tacksam över att finska staten erbjuder det här alternativet, och det var såå spännande att få hem lådan förra våren. Hugo föddes dessutom en sådan tid på året att ylle- och collegehalaren passade honom bra hela den kalla tiden. De, liksom den underbara åkpåsen, har varit superba, liksom rånarluvan, talket och babynagelsaxen och kanske något till. Tyvärr satt många av kläderna extremt dåligt på Hugo, som må ha varit extremt spinkig, men jag har hört det från flera andra håll också. Vi försökte använda t.ex. de mintrandiga sparkbyxorna, men han fick in båda benen i en bunt och det gjorde ingen glad. En del av bodyna var riktigt bra, men obs storleksmässigt enorma! Väntar du barn nu: köp några 50:or och 56:or från t.ex. KappAhl och Lindex, mammalådekläderna funkar först senare.

Får vi någon gång ett andra barn kommer jag med glädje att stoppa ner hen i åkpåsen igen. Men då kommer vi att välja penga-alternativet.

4 kommentarer

Filed under babyliv

Hemma.

Kom hem från vår långa resa i torsdags, efter några bra dagar i kivoga Singapore . Flygresan gick bra igen, skrek gjorde bebén nästan bara i bilen på väg hem från flygfältet, inte bara han som tyckte att det var tråkigt att komma hem, haha. Rågbrödet smakade som vanligt gudomligt, även om det annars inte kändes såå skönt att vara hemma kanske? Förändringar i luften såklart, jag kom hem som en 30-åring, avslutade amningen och imorgon ska jag på jobb! På arbetsplatsen hade det för övrigt florerat ett rykte om att jag skulle vara gravid eftersom jag bli ledig med barn i augusti igen. Försäkrade informanten om att det nog gäller samma barn fortfarande *svettig skrattande emoji*.

Det har varit busyga dagar sen vi kom hem, tvättmaskinen har gått för högtryck förstås, men vi har också hunnit klämma in frissa, babysim och mina födisfiranden med familjen och i dag brunch med ett gäng kompisar. Och så länsade jag visst Lindex, de första icke-preggo- eller amningsrelaterade plaggen jag har köpt sen hösten 2015 tror jag. I min nya vuxenhet blev det bland annat en körsbärscollege, hehe.

Konstigt men skönt nog har tanken på jobb mognat under resan. Kommer inte på någon annan förklaring än att jag liksom påmindes om att det finns något annat än babyvardagen (även om jag gillar den). Myyycket konstigt ändå, kanske framför allt efter morgondagen då jag liksom måste fortsätta gå till jobbet?! Nåväl, får världens mjuklandning med en dag jobb innan jag blir ledig igen pga veckoslutsjobb.

Lämna en kommentar

Filed under babyliv, brunch, fest, jobb, resor

Dagar som går

Förmiddagarna är sig lika, jag vet att vara snabb med lunchen när de första trötthetstecknen börjar visa sig. Han sover länge sedan, jag får tid för att själv äta/tömma tvättmaskinen/se på SKAM. Ännu kan rutinerna frångås vid behov, kanske somnar han i bussen, jag kan amma ute på stan, snart kan han sitta i matstolar även annanstans än hemma. Än kan han underhållas med min famn och en gummigiraff. Jag fyller diskmaskinen hela tiden, vita Tema-skålar är konstant barskrapade på gröt, potatis, avokado. Jag träffar min chef och pratar om hur jag snart, alltför snart, ska återvända till jobbet. Att jag ändå får återvända hem igen, men då till en toddler, någon som äter ur skålar ännu fler gånger om dagen, som är mer beroende av rutiner. Jag träffar P över en bulle med sylt och grädde, det skiljer en halv graviditet mellan våra barn, hennes dotter har fått ett fint namn men är ett alldeles litet knyte som ryms på en underarm. Min bebis skrattar åt sig själv i spegeln över min axel. En kväll tittar vi på några filmsnuttar från när vårt barn var nyfött, han åmar sig i babynestet och viftar med händerna framför sitt ansikte och är så liten, så ny, jag undrar hur man ens släpper ut dem från sjukhuset, ut i världen. Var han faktiskt så där röd och vindögd och pyttig? Bär hem papper om kostråd, ramsor och säkerhet i hemmet från rådgivningen, bär hem ett kålhuvud mot mjölkstockning från Citymarket, suckar över det senare. Håller mitt sovande barn i famnen, hans varma fingrar runt mitt ena, svalare, fattar inte att min kropp, våra gener, byggde den där fantastiska.

Lämna en kommentar

Filed under babyliv