10 månader

När du föddes blev jag till
En gång till

Jag blev din mamma

– ur Du. Dikter för nyfödingar av Stina Wirsén

I dag är du tio månader gammal. I dag firar vi min första morsdag. Tänk att jag tillhör den kategorin nu, att jag är så gammal att jag inte bara kan gratulera min mamma utan också bli gratulerad själv? Samtidigt känns det 100 % naturligt att jag är just din mamma, även om jag kan ha svårt att förstå att något så fantastiskt som du är sprunget ur oss.

Min ljudliga ljuvliga solstråle. Vilken månad du har haft! Det känns som om du gått från att vara bebis till att vara ett litet barn på bara några veckor. Du har fått gunga mycket eller åka längs vägarna i din nya cykelstol. Du har börjat fridyka på babysimmet och du pratar massor, härmar våra ljud och stavelser, säger kack/tack efter maten och bappa när du får syn på din pappa. Det är häftigt att det är svenskan som är tydligast i ditt medvetande, även om det är finska du hör längs dagarna nu när du är hemma med din pappa. Du vinkar hejdå och godnatt, åt oss och varje gång du får syn på den vinkande pandan på planschen i ditt rum. Du har äntligen börjat åla, väldigt mödosamt och vingligt, men framåt segar du dig. Du är en virvelvind över våra golv ändå, rullar och skjuter dig bakåt på rygg och svänger dig, oftast in under bord och skåp, häromkvällen hela vägen in i vårt sovrum medan vi andra åt.

Du var ensam övernatten hos mommo och mofa! Det gick väldigt bra förstås, fram tills att vi ivrigt hämtade dig nästa dag och du förstod att vi varit borta, då blev du väldigt väldigt ledsen. Om du bara visste hur mycket vi tänkte på dig medan du var borta, hur vår längtan var direkt fysisk. En dag kommer du kanske själv att bli förälder, och först då kommer du till fullo att förstå hur mycket vi älskar dig.

Du sover lite längre nätter igen, halleluja, och du gillar mat och älskar mjölk och välling. Vid matbordet gapar du som en fågelunge när du svalt och blir lite förnärmad om man tar för lång tid på sig med nästa sked. Du älskar din svarta Brio-låda och de granna klossarna, men ser du inte dem rullar du fram till någon av dina böcker och börjar bläddra i den, länge kan du göra det. Du river i snöret till din vappballong, försöker ivrigt suga i dig all tandkräm från tandborsten och när jag håller dig upprätt spanar du nyfiket ut över rummet.

Om ett år kommer du att gå på dagis och hämta hem någon limklibbig skapelse åt mig som morsdagskort. Det kommer att vara strykfult och den finaste gåva jag någonsin fått.

Lämna en kommentar

Filed under månadsbrev

Dementerar

Alltså det verkar ju nästan som jag vore gravid när man läser det förra inlägget?! Hahaha LOL nej!

Lämna en kommentar

Filed under www

Då och nu

I dag är det exakt ett år sedan jag blev mammaledig. Det känns himla avlägset. Men det hann födas en bebis däremellan, ett litet fnysande knyte som nu är ett ropande rullande roligt barn. Och jag hann ju rentav återvända till jobbet (om än för bara några månader den här gången). Tiden, tiden!

Skönt ändå, att jag fick de där månaderna hemma, två månader på dagen innan vi åkte iväg till Jorv och Hugo tittade ut 25 timmar senare. Två månader av lugn men också rastlös förväntan. Två vänner är gravida just nu, lustigt nog varandras namnen. Den ena med sitt första barn, den andra med sitt andra. Det är fint att få följa deras graviditeter, minnas den andlösa spänningen av att vänta sitt första barn, hur man visste exakt på dagen och procenten hur långt gången graviditeten är och vilken storleks grönsak eller frukt fostret liknar just den här veckan. Och sen den andra graviditeten, som liksom verkar rulla på där vid sidan om livet och det äldre barnet som måste matas tvättas nattas föras till dagis och kramas.

Jag hör berättas att man älskar sina barn lika mycket. Kanske på olika sätt, men lika mycket. Det tror jag på, liksom jag trodde på att folk sa att kärleken till ett barn inte är som något man tidigare upplevt (de hade ju rätt). Fast den där första graviditeten, den tror jag är speciell. Den får man aldrig igen. När allt är nytt och spännande och obekant och skrämmande och fint och galet och alldeles fantastiskt.

Lämna en kommentar

Filed under livet

Svenskspråkig panelhöna

Kielitaidon puute on kuin vatsatauti. Se vie energiaa ja leikkaa särmää omasta persoonallisuudesta, se muuttaa olon rapistuneeksi seinäkukkaseksi.

– ur Islantilainen voittaa aina, Satu Rämö

P och jag pratar om det ibland, hur våra finskspråkiga kolleger missar en dimension av oss. Jag är ju så rolig till exempel (tycker jag själv…), men mycket av det får jag svälja, eller förtvivlat leta efter ord så länge att poängen går förlorad. Det är synd. Jag är glad att min svärmor vill tala svenska med mig till exempel, så får hon hela det charmiga paketet som är jag ;).

Men jag kommer ju bra överens med mina kolleger ändå, trots att de får bara 80 % av mig. Skönt att det räcker :).

Lämna en kommentar

Filed under citat, jobb

Nio år senare

Grattis på 9-årsdagen bloggy!

Känns som att det var himla länge sen 2008. Mitt i studierna, bodde i Åbo. Jag hade inte ens varit på utbytet ännu! Läste svindlande många böcker det året minns jag från statistiken.
Men ändå är det så mycket som är samma: bor med en skäggig trevlig typ. Längtar av och till till Göteborg. Nina är en flitig kommentator på bloggen och någon jag sms:ar om stort och smått. Till exempel.

Var är jag om nio år till? Faktiskt så har jag äntligen börjat ta tag i projektet att skriva ett brev till mig själv i framtiden, jag tänkte göra det vid typ 15 och 18 men.. ja, vadå? Men nu vid 30 så! Tänkte skriva det till Jessica 40 år (yikes). Vad ska jag skriva, mest är jag så nyfiken på hur jag kommer att ha det då haha.

2 kommentarer

Filed under www

Equal

[…] you’ll know when the child-care work is equally shared. You’ll know by your lack of resentment.

ur Dear Ijeawele – Or A Feminist Manifesto in Fifteen Suggestions, Chimamanda Ngozi Adichie

Lämna en kommentar

Filed under citat

Vintern rasat

Vappen bakom, välkommen maj! Det såg inte så lovande ut den 29:nde när det slaskade ner flera centimeter ”snö”, men det blev mot alla odds en vädermässigt riktigt fin vapp. Jag jobbade under valborgsmässoafton, turen förkortades dagen före så vi hade inte gjort några planer utan tittade när vårens sjöngs in i Åbo och drack faktiskt champagne hemma, gott! På första maj gjorde J och Hugo Kajsaniemi-premiär, själv hade jag inte varit där sedan 2005 och just det besöket inkluderade hjärtesorg så bra med nystart. Kändes dock som att alla var antingen studerande eller min föräldrageneration, så får kanske jobba lite på hänget där under kommande år. Hugo ville inte alls sova i vagnen utan socialisera genom att smacka mot alla, när han sedan kroknade drog vi mot Kampen och vidare mot café Merenneito här i faggorna. Deras terrass var utökad och solig, och några kompisar joinade oss för skumpa och munk. Resten av dagen ägnade vi åt grillpremiär (vuxna), rullande över golvet (Hugo) samt vagnpromenad (alla). Mysig men kanske lite onödigt osocial vapp, nästa år kanske vi måste försöka hitta på lite mer avancerat program?

Lämna en kommentar

Filed under fest