Flyttdag!

Köket blev färdigt och målfärgerna hann torka. Nu kör vi!

Annonser

1 kommentar

Filed under Parhuset

Att överraskas två gånger

… och likt Smulan satt vi också på påsken och spånade barnnamn (utan resultat thank you very much, vi får nog klara oss själva) eftersom den här familjen i slutet av september utökas med en fjärde (!!) familjemedlem <3.


Det är en januarionsdag, vi har äntligen hunnit sitta ner och prata med P och kanske föds en tanke just där över smoothien, men sen ringer J och säger att vårt bud på Parhuset godkänts. Jag känner ingenting i kroppen annat än en förvirring över att min mens aldrig kommer, men den helgen smyger jag in på wc och lägger lugnt ifrån mig testet på lavoarkanten. Ser två starka röda streck framträda, springer halkar glädjegråter runt hörnet till köket och skrämmer min son och min man.

En dryg månad tidigare har vi skrivits in för en ny omgång barnlöshetsvård på Kvinnokliniken, så vi får tid för tidigt ultraljud direkt. Läkaren med ultraljudsstaven hinner se en fostersäck och gratulera innan hon konstaterar att hon inte ser något mer, att det kan vara ett mycket tidigt embryo men att det sannolikt är en tuulimuna. Allt hopp rinner ur mig, jag drar upp mina byxor och skriver med böjt huvud ner en kontrolltid i kalendern. Vi går genom korridoren, vet inte vad vi ska säga åt varandra. Håller handen tills vi skiljs åt. I det tomma som är mitt huvud känner jag mig tacksam över att de inte slängde ut oss från Kvinnis, att vi får fortsätta hos dem som planerat även om den här icke-graviditeten började på naturlig väg. Vill bara snabbspola till det, bort från detta limbo.

Det går några långa långa dagar, J som aldrig är på arbetsresa åker på arbetsresa och jag är så jävla sjuk och hostar så att kroppen rister. Jag nästan hoppas på blod i trosorna när jag går på toaletten, önskar att kroppen skulle sköta det själv. Vill inte vill inte vill inte ringa och sjukskriva mig för framkallat missfall. Jag sitter i evighetskorridoren på Kvinnokliniken, tas emot av en barnmorska som känner till situationen, talar lågmält när hon visar in mig i rummet. Läkaren ställer några frågor, jag säger att jag börjat må lite illa men att jag säkert inbillar mig, och läkaren ber mig klättra upp i gynekologstolen direkt. Hon rynkar ögonbrynen mot den gråsuddiga skärmen, Kan du låta bli att hosta, och sedan, Nämen hördu jag ser nog hjärtslag här. Barnmorskan hoppar upp från sin stol, kikar på skärmen Javisst, jag ser dem också. Grattis!

Vandrar evighetskorridoren till slut och tar hissen ner, hittar en någorlunda avskild plats och ringer J som sitter som på nålar på sitt hotellrum. Jag börjar gråtskratta direkt när jag hör hans röst, så det tar flera sekunder innan han förstår vad jag säger. Det är en bebis! Hjärtat slår!

8 kommentarer

Filed under gravid

Att det var påsk ännu den här veckan?

Likt familjen Muffinaround, höll vårt påskfirande på att bli inställt pga spysjuka – för jo, den hittade fram även till oss till slut – men slutligen kunde vi som planerat åka ut till lande för årets premiär. Det blev trångt om saligheten med sex vuxna och en toddler vars dygnsrytm inte direkt går ihop med allas uppfattningar om ledighet, men mysigt ändå. Om nätterna var det -10 grader, men om dagarna var det varmt och den tjocka isen bångnade.

Nu är det jobb en massa dagar i sträck, och när jag blir ledig igen är det flyttdags. Häpp!

Lämna en kommentar

Filed under påsk

Tillbaka på radarn

Du försvann från radarn, säger hon med sin ylleklädda bebis i famnen, och jag kan inte annat än att hålla med. Jag blinkar förvirrat åt att det är mars, för så länge var det bara evighetsjanuarifebruari och förra lördagen kom jag trött hem från jobbet med tårarna rinnande och konstaterade att jag varit helt frisk senast den sjätte januari. DET KÄNNS SOM GANSKA LÄNGE SEN KAN JAG SÄGA. Det är konstigt vad små och större förkylningar och en mystisk hostrelaterad muskelansträngning tär på humöret när de drar ut så där på tiden. Ändå är det faktiskt bara förkylningar och en och annan bronkitis, alla kommer att bli friska och jag har tackat universum för varje dag som gått som ingen i familjen drabbats av a) influensan b) spysjuka.

Mannen har varit på öl och hamburgare en kväll, säger Det var första gången jag träffade dem i år, och jag ger honom en trött blick, de flesta av mina få sociala program är också årets första. Men det tar sig! Våra biobiljetter går ut, men jag går på teater, tre gånger under loppet av en månad kanske.

Vi dammsuger, mailar, tittar på färgkartor och kakel och är trötta om kvällarna. Besöker huset en sen eftermiddag, barnet springer exalterat mellan de ekande rummen med en papperspåse i händerna, vårljuset skiner in genom fönstren och jag säger att jag tycker mer om huset för varje gång jag besöker det. Nu ska det snart börja rivas och målas också, bli lite mera vårt. Förhoppningsvis sitter vi där om en månad med flyttpizza och kartongkaos, och ännu några veckor senare i mindre kaos och känner Yes!

OCH! Det är min födelsedag nästa vecka, och påsk veckan efter det. Yes!

Lämna en kommentar

Filed under hälsa, Parhuset

Bloggosfärbebisar

Åh, alltid spännande när bloggare förökar sig (lol)! Catzos lilla Louna har nu tittat ut, medan Smulan och Nina ännu har sina bebisar på insidan. Myz! Grattis :))))

4 kommentarer

Filed under www

Vabb och husköp!

Det gick ändå sex dagisveckor innan det blev dags för det första vabbandet, det får väl ändå ses som ett positivt tecken. Att jag sen hunnit vara frisk i kanske fem dagar innan barnet däckade och det med besked, var ju sedan mindre lyckat. Kul arbetstagare man är!

img_2323

Fast medan vi gått mer eller mindre på nässpray, Burana och antibiotika hela januari-februari, så hann vi faktiskt gå och bli med hus! Känns lite svettigt att ha ”shoppat” det med mördarvirus i kroppen, men tyckte fortfarande om det förra veckan då vi fick nycklarna, så det bådar ju gott ;).

Det gick precis som när vi en gång i tiden flyttade hit till Radhuset; vi hade talovahti på området, strötittade på någon visning ibland men skulle absolut inte flytta ännu. Och så går vi på visningen och jag säger Oj nej. Alltså.. det här måste vi ju ha! Haha, så kan man också göra! Sen gick allt väldigt fort eftersom säljarna accepterade vårt bud utan desto mer krångel, och förra veckans torsdag fick vi nycklarna i handen! Ännu ska det renoveras i köket och målas väggar, så inflytt blir först i april tror vi. Men ja, hej Parhuset!

4 kommentarer

Filed under hälsa, Parhuset

Joku taika siinä on

Miten ne mahtuvatkin samaan sänkyyn. Kaipa se on jotain, mihin vanhemmat ja lapset pystyvät, ja mitä muiden on vaikea käsittää. Ne löytävät rauhan toisistaan, hankalissakin asennoissa. Joku taika siinä on.

Taivaalta tippuvat asiat, Selja Ahava

Lämna en kommentar

Filed under citat