Freja 1 månad (och lite till*)

*) Kan vi låtsas som att det här inlägget publicerades den 25:e och att det inte försenades pga force majeure och datorhaveri? #stackarsandrabarnet

bw-6713Det är dagen före din första månadsdag och du har velat amma konstant hela eftermiddagen. Jag går ut i den mörka kvällen med blöjroskisen för den lilla egentid man kan få som mamma till en nyföding. Du är missnöjd när jag återvänder, och jag bälgar i mig några glas vatten stående vid kökskranen innan jag resignerat slår mig ner i soffan igen.
Du somnar vid min axel sedan, kroppen som en ostbåge och munnen på vid gavel. Du doftar lite sött ur munnen och lite surt från ena ärmen på din body. Ditt Kela-kort som kom med posten i dag ligger på soffbordet och din hud är mjuk mjuk mjuk.

Du föddes en tisdag då kylan kom till Esbo och barnmorskorna fick skrapa rutorna på sina bilar på väg till Jorv. Varje tisdag gläds jag åt att se på Ensitreffit alttarilla men förfasas över att du redan blivit en hel vecka äldre. Du är mitt lilla barn, troligen mitt sista barn, och jag tänker att det kommer att bli himla jobbigt om jag ska fortsätta sörja varje timme du åldras.

Det är konstigt att jag har barn i plural nu, att jag kan prata om barnen och mena dig och din bror. Däremot är det inte alls konstigt att du finns. Att du och jag mådde bra efter förlossningen, och kanske att jag redan var mamma, gjorde det lätt att bara bära in dig i familjen. När du låg i magen sörjde jag att jag på grund av förlossningsrädsla höll lite lite distans till dig, men när du väl var ute var du genast min och vår. Mest min faktiskt, än så länge, din pappa har fullt upp med Hugo tyvärr. Ibland går han iväg för att byta din blöja och stannar borta länge, då vet jag att han stulit till sig en mysstund med dig och det gör mig glad. Hugo är för övrigt väldigt fascinerad av dig, det är så fint att se hur han alltid vill önska dig godnatt, eller paja dina kinder när han kommer hem.
Du har min mun och din pappas läppar, och den allmänna opinionen är att du liknar din pappa. Ur vissa vinklar är du en exakt kopia av din storebror som bebis, men mest är du din egen.

Du sover rätt mycket, gärna i famnen men också bra i vagn och om nätterna invirad och i mammalådan i din säng. Du ökar bra i vikt – detta är nytt för mig! – och lägger de nya grammen i dina kinder och din haka. Du har vuxit ur de första plaggen och börjat använda Newborn 2-blöjor. Du har en stark nacke och betraktar gärna världen från våra axlar eller skötbordet.
Jag har fortfarande kvar resterna av en blombukett jag fick när du föddes, och jag lägger underligt stor vikt vid det. Att du ännu är så liten att hortensian finns kvar. Vad spelar det för roll, när du är här med oss nu?
Alltid, alltid kommer vi att hänga ihop. Vi kommer att skrika åt varandra, och vi kommer att kramas ännu mer. Jag är din mamma nu.

Annonser

2 kommentarer

Under månadsbrev

Expectations management

Jag är med i Facebook-gruppen Syyskuiset 2018, och där stöts och blöts allt graviditets- och babyrelaterat mellan himmel och jord. En intressant diskussionstråd var den om vad som överraskade en med att få septemberbarnet, må det så ha varit ens första eller femte bebé. Det här har förvånat mig:

Att mitt eget och babyns mående efter förlossningen kunde vara så himla annorlunda. Att min största smärta efter förlossningen var… halsont? Hur mycket snabbare jag orkar och vågar göra saker. Självförtroendet det medför. Även tryggheten jag känner med henne – naturligtvis kollar jag att hon andas och att hon inte är för varm eller för kall, men jag lever liksom inte i katastrofberedskap. Insåg nog inte heller 2016 till fullo hur omtumlad jag var innan jag nu kan jämföra.

Den här babyns starka nacke, och ben som hon skjuter ifrån med.

Storebrors kärlek till lillasyster, som ju i hans ögon ändå måste vara himla ointressant? Äter, skriker, bajsar och tar uppmärksamheten ifrån honom. Ändå frågar han direkt efter henne, kikar på henne, säger godnatt, pussar henne m.m. Åh wow! En helt underbar till guldkant till det andra med honom som överrumplat oss: att det krupit fram ett litet trotsmonster med humörsvängningar och ”dåligt” beteende. Förståeligt och väntat absolut, men en sådan personlighetsförändring i vår hittills så lugna lilla pojke.

Att jag tycker att vi redan hade en rejäl hög med harson hemma, men att vi behövde köpa fler och tvättar sådana konstant.

Att en nyföding kan sova så mycket. Hugo hade från början bra koll på dag och natt vilket var skönt, men har då alls inget minne av att han sina första 2-3 veckor även dagtid skulle ha sovit lika mycket som denna nya lilla typ.

Att hon ur vissa vinklar kan vara en exakt kopia av en nyfödd Hugo, och sen ändå ha ett helt eget utseende.

Bubblare: Att det tog så himla länge att få det här inlägget färdigställt och publicerat.

Lämna en kommentar

Under babyliv

Hon är här nu

… vår flicka, vår fina lilla F.

Förlossningen, som jag tror jag ”vågar”/vill återkomma till den här gången, var delvis mer smärtsam än den med Hugo, men ändå en så mycket bättre upplevelse! Jag fick upp henne i famnen direkt, och både bebis och jag mådde hundra gånger bättre. Fick verkligen perspektiv hur annorlunda det kan vara, och i vilket dåligt skick även jag var senast, framför allt fysiskt då, men också psykiskt trasig av oro. Så tacksam att jag/vi fick den här upplevelsen som ett lite läkande balsam nu!

Bebisen är spänstig, sömnig och söt. Amningen.. får mig att känna mig ”levande”, om vi säger så, men bebisen har med råge passerat sin födelsevikt och rådgivningens krav på viktökning per vecka; tänk om också det kommer att bli annorlunda den här gången?

Storebror har tagit emot lillasyster med massor av ömhet och nyfikenhet, och det får trötta föräldrar varma ända in i märgen. Sin stora livsförändring reagerar han i stället på genom att vakna vansinnigt tidigt + plötsligt börja trotsa och få stora känsloutbrott – alldeles väntat alltihop, men ändå tungt att bemöta. Framför allt jag, som ändå mest sköter/bär/ammar/tvättar den lilla lilla trekilosklumpen, försöker aktivt bemöda mig om att minnas att han som plötsligt verkar så stor och tung fortfarande är min lilla pojke <3.

Lillasyster, tio dagar gammal i dag. Välkommen till familjen!

2 kommentarer

Under babyliv, gravid, hälsa

Höstlista 2018

Direkt från sommarredovining till höstlista, nå, det vet ni ju att jag inte kan hålla mig borta när det vankas listor!

Vad är dina mål i höst?img_0539
Att komma in i vardagen som tvåbarnsmamma – och komma ut på andra sidan med förståndet i behåll, hehe!

Vad ser du mest fram emot?
Att träffa bebisen! <3 39+6 i dag omg kääk!

Känner du dig klar med sommaren?
Skrattade högt åt Smulans svar: Har aldrig längtat mer efter att en sommar ska ta slut. Jag hoppas jag aldrig behöver vara höggravid under en tre månader lång värmebölja igen. Typ så, ja! Alltså, det var ju fint när man typ… simmade, men annars, HERREGUD SVETTEN, never forget!

Hur såg din höst ut för ett år sedan?
Var efter några månader på jobbet åter vårdledig hemma med Hugo. Hängde mycket i parken på förmiddagarna, gick på musiklekis och han ser så liiiten ut nu! Blev helt besatt av (märkes)barnkläder/FB-grupper, hehe. Men bejakade även en gammal passion och åkte till bokmässan i Göteborg, där jag bl.a. lyssnade på Alex & Sigge live i det som då var Ninas butik. Var domare för Yles litteraturpris och åkte på en ljuvlig familjesemester till UAE. Huu, skummade igenom bloggen och påmindes om plötsliga långa nattningar med Hugo, blää!

Hur såg din höst ut för fem år sedan?
Har exakt noll aning, men som tur har jag en blogg som jag dessutom skrev mycket mer aktivt i då. Vad var det liksom ens för år då? :D Tydligen var jag på bokmässa även då, skrev äntligen klart min gradu (huj trauma!). Läste Min kamp 6, målade sovrumsväggen grå och besökte lillebror på utbytet i München. Engagerade mig i Blondinbellas första förlossning, LOL. Drack tydligen skumpa på gårdstalkot.

Vad för kultur har du tänkt konsumera i höst?
I och med bebé kommer jag att vara nöjd över varje avsnitt tv-serie jag ser eller podcast jag lyssnar till. Hoppas även få till det med att läsa samtidigt som jag ammar den här gången! Har läst de flesta av de nyutkomna finlandssvenska böckerna jag var nyfiken på i alla fall, men har Mia Francks Bombträdgården kvar oläst! Känner jag mig själv rätt blir det en och annan anglosaxisk thriller också.

Vad blir ditt mest använda plagg i höst?
Amnings-bh, woop… Inte så jättepepp på att vara fast i den i x antal månader faktiskt, även om jag i övrigt hoppas på lyckad amning och så.

2 kommentarer

Under listor

Såmarin 2018

Det är hetare än på hundra år, det är alger i havet nedanför vårt hus och när jag frågar om tips på svala aktiviteter i en Facebook-grupp får jag svaren ”Köpcentrum” och ”åk metro”. Barnet går på sommardagis och vantrivs, han är inte sig själv hemma heller och tanken på hans panikgråtande ansikte bakom en glasdörr får mig tårögd ännu flera månader senare. Folk tittar på min höggravida lekamen och frågar hur jag orkar, och jag vet inte riktigt vad jag ska svara, för jag har väl inget annat val än att orka? En vecka före semestern säger kroppen stopp och jag blir sjukskriven. Kan stanna hemma och lämna sommardagiset bakom oss, hänga i det lite svalare köpcentrumet om dagarna och bälga i oss kranvatten så kallt som det går. Spolar handlederna stup i kvarten, tänker att med bebisen på insidan behöver jag i alla fall inte klibba fast hud mot hud.

Så börjar äntligen Js semester, och fastän temperaturen i sovrummet på stugan aldrig går under 30 grader (!) så kan vi åtminstone ägna dagarna åt att simma i en ren sjö. Vi åker båt utan mål, det fläktar skönt och barnet somnar sittande, jag håller hans slappa kropp i min famn och skrattar åt att han ännu är så liten. Vädret vänder abrupt och vi tillbringar den sista semesterveckan hemma; går på Borgbacken, begravning och bröllop för just så absurt är livet ibland.

Och så efter tre veckor börjar vardagen igen för två i familjen, medan jag stannar hemma och räknar ner de sista veckorna tills det är tänkt att jag ska föda ut en till familjemedlem. Jag tvättar trettioen år gamla yllekläder jag trott var dockkläder men tydligen stickats åt mig, scrollar 56-62-foldrarna i Facebook-loppisar och lunchar med kompisar. Det är fortfarande överraskande varmt och lite klibbigt, men det är augusti och sedan september nu och innan månaden är slut kommer jag att ha en bebis i min famn. Det känns fortfarande konstigt. Det känns stort och varmt och pirrigt.

Lämna en kommentar

Under bröllop, gravid, livet

Hugo två år!

I dag är det din andra födelsedag, grattis Hugo! Jag tittade på bilder från din ettårsdag nyligen, och även om du såklart utvecklades något alldeles otroligt under ditt första år så är du nog en helt annan liten person nu, ytterligare ett år senare. Ett barn. Samtidigt är du samma lilla plutt som du varit alldeles från början, glad och trygg.

”Han är nog lite lillgammal, säger saker man sällan hör från så där små barn”, sade två av pedagogerna på ditt sommardagis i veckan. Jag log stort. För några veckor sedan var vi på resa i Italien och du pratade så mycket i bilen att alla blev helt matta. Du var inte tyst en sekund. Allt noterar du, kommenterar du, minns du. Du kan ord som cabriolet, schakttraktor och lennonjohtotorni och du berättar med långa meningar (6-7 ord) vad som händer. När jag FaceTime:ade med dig när du var i Österrike, berättade din pappa vad ni gjort och du inflikade viktiga detaljer om currywurst och en ko som kissat. Just nu pratar du ganska mycket blandspråk, böjer svenska ord in i finska meningar. Du kan räkna till tio på svenska och fem på finska, även om du inte förstår dig på mängd mer än en, två, många. Du kan oändligt många sånger som du högt och falskt sjunger för oss, gärna i bilen. Du använder också röstens olika tonlägen, högt och gällt eller djupt och mörkt, och du härmar barn som talar mindre tydligt än du.

Du är ungefär 84-85 cm lång och väger 12, kanske 13 kg. Din mage är inte längre lika rund, men dina armar är lite barnknubbiga och dina kinder darrar fortfarande när du springer. Du kan stiga upp för lägre trappsteg utan stöd och kommer upp i stolar själv, men är fortfarande ingen vild klätterapa. Din lilla trehjuling vill du väldigt gärna skuffa omkring, men helst inte sitta på. Du älskar vatten, dyker självmant in under duschstrålarna och plaskade dig blå i poolen i Italien. Jag är så glad att du fortfarande älskar att läsa, annars är det främst fordon och lite Duploklossar som upptar din fritid.

Du sover mellan 20 och 6, 7, oftast bra men i perioder hamnar du i vår säng under morgonnatten. Är du övernatten hos mommo & mofa eller mummi sover du alltid som en prins. Du äter fortfarande gärna och mycket, har helt på sistone börjat kinka lite med maten vilket är något helt nytt för oss alla :D. Mjölk är fortfarande det bästa du vet, och karelsk pirog är din delikatess.

Du trivs på ditt dagis, och det är en oerhörd lättnad, speciellt nu när du gått en vecka på sommardagiset och det varit mycket gråt och ynklighet. Du är intresserad av andra människor, men kan vara avvaktande först innan du blir varm i kläderna. Du har varit rätt pappig hela våren, något som förstärkts av att jag har svårare att göra alla saker med dig i och med min växande mage.

När jag skriver till dig nästa gång, kommer du att vara storebror. Det är svårt att begripa att det ska komma en till blandning gener som kommer att vara lika fantastisk som du, men på andra sätt. Att det ska finnas två av er, våra barn.

Men Hugo, av dig finns det bara en. Jag är så glad att jag får dela mina dagar med just dig. Min förstfödda, min busbus, min finaste lilleman. Mamma älskar dig.

Lämna en kommentar

Under månadsbrev

Lampbrist, forever preggo och Italien på agendan

Ööh, här lämnade jag er med cliffhangern om att vi skulle flytta och sen hörde jag visst aldrig mera av mig? Högst oklart varför? Nåväl, livet rullar på, vi trivs väldigt bra i Parhuset även om här finns myyycket att fixa ännu, tidbrist i kombination med preggo-boande är inte en jättebra kombo. Det är tur att det är ljust så behöver man inte så många taklampor…

Barnet växer, magen växer (26+0 hej hej!) och även om jag mår bra känns det som att det är mitt öde att vara gravid för resten av livet. Tvärtemot vad alla säger så går graviditeten då man redan har ett barn INTE ALLS SNABBARE, snarare tycker jag att vi byter årstider och jag bara fortsätter att vara gravid… Nåväl, försöker tänka att det först är en countdown till semestern, och när den är slut återvänder jag inte till jobbet utan stannar hemma för mammaledighet. Och innan den riktiga semestern tar vid har vi en veckas semester i Italien – om en vecka de facto! Förra årets succé att fira en 60-åring i ett hyrt hus i ett varmt land går i år till Lago di Como i Italien, hoppas på en lika lyckad resa. Det lilla barnet har iaf mer vilja och snabbare fötter det här året, ehhehe…

2 kommentarer

Under livet