Mammalådetankar i efterhand

Åh, nygravida Muffins hade bloggat om mammalådan 2017 och det var roligt att se på bilderna. Jag gillar nästan regnbågsbodyn bäst, liksom den gråa som Muffins också lyft fram. Samt det faktum att byxorna verkar vettigare än dem vi fick, de där helsparkbyxorna till exempel, 80-talet ringde och ville ha dem tillbaka och fick dem tydligen också, bra så!

Sen är det tyvärr ett faktum att vi inte använde särskilt många produkter ur den låda vi fick (skrev om den här och här). Jag är otroligt imponerad och tacksam över att finska staten erbjuder det här alternativet, och det var såå spännande att få hem lådan förra våren. Hugo föddes dessutom en sådan tid på året att ylle- och collegehalaren passade honom bra hela den kalla tiden. De, liksom den underbara åkpåsen, har varit superba, liksom rånarluvan, talket och babynagelsaxen och kanske något till. Tyvärr satt många av kläderna extremt dåligt på Hugo, som må ha varit extremt spinkig, men jag har hört det från flera andra håll också. Vi försökte använda t.ex. de mintrandiga sparkbyxorna, men han fick in båda benen i en bunt och det gjorde ingen glad. En del av bodyna var riktigt bra, men obs storleksmässigt enorma! Väntar du barn nu: köp några 50:or och 56:or från t.ex. KappAhl och Lindex, mammalådekläderna funkar först senare.

Får vi någon gång ett andra barn kommer jag med glädje att stoppa ner hen i åkpåsen igen. Men då kommer vi att välja penga-alternativet.

4 kommentarer

Filed under babyliv

Post-påsk

Åh påsk, kanske den bästa av helger? Ja jobbade ännu långfredagen, mumlandes Dubbellön, dubbellön, sedan blev jag upphämtad i Böle och så drog vi iväg hit:

Lande förstås, men ett lande i helt ny skepnad efter att ett gäng åboländska trädfällare dragit fram över tomten. Vi ser solen igen, och sjön! Härligt! I övrigt såg påsken ut ungefär som den brukar, förutom att alla steg upp samt lade sig betydligt tidigare, courtesy of den yngsta påskfiraren (som dock drog timmerstockar långt in på morgonen, tack för det!). Jag hann läsa ut en finsk roman och kanske hundra sidor in i nya Nesbøn, så det får väl ses som riktigt bra under omständigheterna.

Nu är det visst vardag igen va? Jag har precis lackat naglarna och ska dra iväg och tjäna in brödfödan, ajöss!

Lämna en kommentar

Filed under påsk

Nio månader

Nio månader gammal är du i dag. Nio månader bar jag dig som ett litet hallonfrö i magen, och nio månader har du varit min ständiga följeslagare på utsidan. Fast numera är det din pappa som sköter dig om dagarna, medan jag hoppar på bussen till jobbet. Det känns… konstigt. Stundvis skönt, det kan jag erkänna, men mest konstigt. Ska det vara så här, att man ska tvingas jobba igen? Ser ni inte att du har hamsterkinder som jag vill pussa på, lent hår att smeka, en smal nacke att sniffa i?

Du ler mycket, och snödrivorna utanför fönstret smälter när du gör det. Du har två tänder i underkäken, hår som lockar sig vid öronen när du blir varm och en massa miner och ljud. Jag älskar att du pratar så mycket, testar dig fram genom ljuden. Du plockar upp små majsringar med pincettgrepp, du härmar oss när vi smackar med läpparna och häromkvällen vinkade du och ljudade hej-hej. Du ljudar en massa stavelser också, bland annat mam-mä som jag tror betyder mjölk. Mjölk är nog det bästa du vet, du släpper allt du har för händer när du får syn på en tuttflaska. Jag slutade amma de sista dagarna i mars, jag hade sörjt det på förhand så det största problemet var hur ont det gjorde fysiskt. Också den prövningen har du tagit som en kämpe! Lite mer fysisk är du mot mig än mot din pappa, kniper med dina små fingrar och har sugit på mina armar och kinder några varv, men annars kom du nog över det snabbare än jag.

I söndags åt du en middag som bland annat innehöll ett halvt hårdkokt ägg, och några timmar senare rev du dig på öronen, blev prickig i nacken, flammig över bröstet ryggen ansiktet benen. På barnjouren på Jorv fick du en vuxensäng, där pratade du glatt när läkaren undersökte dig och sedan låg du med ena benet korsat över det andra och var nöjd med att få titta på valvakan i tv. Både din pappa och jag är ju allergiska, så att du skulle få våra usla gener var ganska givet, men det var först när vi äntligen var på väg hem och läkaren räckte över ett recept på en adrenalinspruta som skräcken kramade om mitt hjärta med en iskall hand.

Sedan jag började jobba har du de flesta morgnar vaknat ohemult tidigt, mellan fem och sex sisådär. Det är tungt, speciellt som inte ens du själv är pigg då. Din pappa och jag hoppas på att det är någon form av separationsångest, samtidigt som det skär i hjärtat att tänka på att du kanske känner något sådant tungt i din lilla lilla kropp. Jag lämnar dig aldrig Hugo, var inte rädd.

Du älskar fortfarande att flyga på mage, och att titta på dig själv i spegeln eller på telefonen. Hesa skratt skrämmer dig. Du är väldigt kramgo, och ditt senaste specialintresse är våra ögonfransar. Du backar många meter, och varje vecka tänker jag att den här veckan kommer du att fatta hur du ska komma framåt. Du är den finaste bebis som någonsin funnits, och du är vår vår vår. Alltid ska jag älska dig.

Lämna en kommentar

Filed under månadsbrev

Working mum

Ja, jobbet alltså. Det går bra faktiskt! Jag gillar butiken, och även om arbetsvägen är längre går den oftast rätt okej, plus att jag kan kombinera läsning på bussen och podcast under promenad och tågresa så länge det inte är för kallt (!) i morgonbussen. Mitt telefonbatteri har blivit uselt, så jag släpar omkring på en laddare och en extra strömkälla och muttrar för mig själv över hur dyra prylar blir dåliga fort. Och förutom att läsa meddelanden på lunchrasten, så försöker jag hinna läsa böcker. Mmm, böcker!

Konstigt snabbt vänjer jag mig vid både jobbrutinerna och att det nu är J som har huvudansvaret över Hugo och typ hans skötväska. De flänger omkring om dagarna, går på champagnebrunch (!) och läkarkontroller, och den enda det är ”synd om” är mig :). Hur vi någonsin ska få dagisrutiner (och vab) att rulla ger mig redan nu ångest att tänka på, men jag skjuter bort de tankarna än så länge. Hugo är glad och verkar inte lida nämnvärt av att jag är borta så mycket, förutom att han har börjat vakna ohemult tidigt om morgnarna – hoppas det är en väldigt kort fas… När jag har kvällstur kommer jag hem efter att han har somnat, det är kanske det tyngsta faktiskt, förutom att jag inte har tillgång till hans mjuka hamsterkinder att pussa på närhelst jag vill. Fast i sommar får jag hänga med honom heltid igen, även om han då blir en toddler och kanske har viktigare saker för sig än att sitta i mammas famn och mysa.

Lämna en kommentar

Filed under jobb

Hemma.

Kom hem från vår långa resa i torsdags, efter några bra dagar i kivoga Singapore . Flygresan gick bra igen, skrek gjorde bebén nästan bara i bilen på väg hem från flygfältet, inte bara han som tyckte att det var tråkigt att komma hem, haha. Rågbrödet smakade som vanligt gudomligt, även om det annars inte kändes såå skönt att vara hemma kanske? Förändringar i luften såklart, jag kom hem som en 30-åring, avslutade amningen och imorgon ska jag på jobb! På arbetsplatsen hade det för övrigt florerat ett rykte om att jag skulle vara gravid eftersom jag bli ledig med barn i augusti igen. Försäkrade informanten om att det nog gäller samma barn fortfarande *svettig skrattande emoji*.

Det har varit busyga dagar sen vi kom hem, tvättmaskinen har gått för högtryck förstås, men vi har också hunnit klämma in frissa, babysim och mina födisfiranden med familjen och i dag brunch med ett gäng kompisar. Och så länsade jag visst Lindex, de första icke-preggo- eller amningsrelaterade plaggen jag har köpt sen hösten 2015 tror jag. I min nya vuxenhet blev det bland annat en körsbärscollege, hehe.

Konstigt men skönt nog har tanken på jobb mognat under resan. Kommer inte på någon annan förklaring än att jag liksom påmindes om att det finns något annat än babyvardagen (även om jag gillar den). Myyycket konstigt ändå, kanske framför allt efter morgondagen då jag liksom måste fortsätta gå till jobbet?! Nåväl, får världens mjuklandning med en dag jobb innan jag blir ledig igen pga veckoslutsjobb.

Lämna en kommentar

Filed under babyliv, brunch, fest, jobb, resor

Åtta månader

Hugo, min lilla strandraggare. I dag är du åtta månader och vi är på Langkawi där du får simma och plaska av hjärtans lust. Du har börjat protestera mera mot saker du inte gillar, och jag kan inte riktigt avgöra om du faktiskt tycker väldigt illa om det (t.ex. att lägga dig ner för påklädning, något du inte tidigare protesterat mot), eller om du helt enkelt känner hur dina olika beteenden genererar reaktioner i din pappa och mig. Hur som helst är det ett lite nytt personlighetsdrag hos dig, liksom dina små stråk av separationsångest. Du är mitt i en åskmolnsfas enligt Wonder Weeks, och så har vi ju faktiskt släpat dig över halva jordklotet. Fast helt otroligt bra har det gått, du är vår superstjärna! Visar upp dina två tänder i dregliga grin när människor ger dig uppmärksamet, och du kan vinka, typ!

Du sitter ganska bra, tycker om att göra det också, men faller stundvis handlöst bakåt ännu. Snören och tvättlappar ska petas på, rivas i och sättas i munnen. Bordsytor klappas på. Häromdagen låg du på rygg och höll upp en ”tung” kartongbok helt själv.

Du har ett helt fantastiskt minspel, vi skrattar åt dig flera gånger om dagen och min telefon håller på att explodera av mängden bilder jag tar på dig. Du lägger fortfarande ofta händerna bakom nacken, den looken passar speciellt bra här i värmen. Du ÄLSKAR andra barn och speciellt bebisar, det spritter i din kropp av glädje när du får syn på dem. Ibland gör du stora rullarutflykter på golvet och blir lite förnärmad när vi ställt en soffa i vägen för din framfart.

Du var sjuk häromdagen, en minimal förkylning bara, men det liksom märktes att du inte var dig själv. Jag älskar att jag känner dig så bra att jag märker sådant. Jag hoppas det kommer att vara så så länge jag lever.

Dina ben blir starkare, du står och surfar i min famn när jag håller dig under armarna tills dina ben viker sig som spaghetti eller du sträcker fram armarna och kryper ihop mot mig som en koala. Du tycker om när vi sjunger för dig, barnvisor på repeat eller i stunden påhittade sånger om att klippa naglarna. Du är nyfiken på din omgivning, spanar över våra axlar, begrundar från vagnen.

Ibland har det varit svårare att få dig att somna här på resan, och då märker jag hur otroligt bortskämda vi har varit med dig hittills. Vilket ”lätt” barn du är. Fastän vi vill att du ska sova i din egen säng har vi ibland ruckat på det under dagssömnen, och jag älskar när du somnar nära, dina små pysningar mot min hud.

För mig lyser du starkare än ekvatorialsolen, Hugo. Jag bär dig i mina armar mina tankar mitt hjärta. Jag bär dig till skötbord och genom passkontroller, men vet du, min fina, mina steg är alldeles lätta.

4 kommentarer

Filed under månadsbrev

Tack för den, Jessica!

Min namne Jessica Knoll bjöd på den här humörhöjaren (i Luckiest Girl Alive) häromdagen.. Åtta dagar kvar.

Lämna en kommentar

Filed under citat