Category Archives: livet

Hej, här är jag!

Ööh, jaha, där lämnade jag er visst med min rapport från frissastolen och så blidde inget mer?

Sommaren kom (ELLER GJORDE DEN?!) och vi fick fyra veckor ledig tid alla tre. Vi hade kalas för Hugo, vi var i Åbo/Ingå/Borgå/Svartå/Porkala, på Högholmen, på date och på lande.  Plötsligt var det dags för J att börja jobba igen efter ett halvår hemma, och lagom till det blev först jag och sedan Hugo skrällförkylda (egen dubbelsidig ögoninflammation t.ex., MYZET) och var så gott som isolerade i två veckor, jeteroligt…

Jag läser Yle-böcker så gott jag hinner, lyssnar till kommentatorstracket som är min son (han kan kanske 40 ord vid det här laget, helt sjukt?!), puttar gungor i parken så ofta att jag säkert snart får slitningsskada i handleden. Hälsar på en fjäderlätt nyföding som trots allt vägde nästan ett kilo mer än Hugo gjorde. Bokar träffar efter den långa sommaren. Missar alla releaser och förlagsfester av oklar anledning men ska faktiskt åka på Göteborgs bokmässa om bara några veckor. Lär väl komma hem med tusen barnböcker för att döva det dåliga mammasamvetet… Och barnkläder! Mmm, barnkläder. Lika mycket som jag svettas över funderingar kring vinterhalare och vattenpelare och merinoull, lika roooligt är det med vanliga innekläder och söta mössor.

Lastenvaatteet on vaan yksi hypen osa-alue. Miettikää nyt niitä scifi-hifi-tyyppejä, jotka jonottaa koko yön ensi-illan lippuja, pystyttää telttoja ja niin eespäin. Jos oikein kaivelet päätäsi niin eikö muka maailmasta löydy JOKIN asia, jota varten voisit leiriytyä muutamaksi tunniksi kaupan eteen odottamaan? (Operaatio äiti)

(Obs har ej köat utanför butiker! Ännu.)

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under livet

Härlig helg

Härlig helg. Somrig! Känns som att den varit lång, på ett bra sätt. Rhododendronbuskar, strandhäng och 4-årskalas!

I fredags var jag snurrig av sömnbrist – ej bebérelaterad, utan en kombo av många morgonturer på raken plus för sena kvällar. Men det tog sig med hjälp av en sovmorgon och en tupplur!

Jo hela huvudstadsregionen instagrammar från Alprosparken just nu, men den är värd sitt rykte! 🌸

På lördagen fick Hugo bekanta sig med först sand och sedan vår gräsmatta. Succé! Var en klyschigt upptinad sommarkollrig nordbo när jag kände kärlek till både hoodsen och sommaren när bebén kunde äta sin kvällsgröt ute i vår trädgård.

Känns som att vi sedan fick barn å ena sidan inte längre hinner chilla/läsa/sova så mycket som man skulle önska, men å andra sidan att vi liksom gör mera. Hänger förstås mkt ihop med att när den av oss som jobbar är ledig är det automatiskt familjetid, plus att vi inte varit så mycket på lande pga bland annat babysimmet = mera tid att göra utflykter i huvudstadsregionen. Men bra så. Carpe närområden!

Lämna en kommentar

Filed under babyliv, livet

Då och nu

I dag är det exakt ett år sedan jag blev mammaledig. Det känns himla avlägset. Men det hann födas en bebis däremellan, ett litet fnysande knyte som nu är ett ropande rullande roligt barn. Och jag hann ju rentav återvända till jobbet (om än för bara några månader den här gången). Tiden, tiden!

Skönt ändå, att jag fick de där månaderna hemma, två månader på dagen innan vi åkte iväg till Jorv och Hugo tittade ut 25 timmar senare. Två månader av lugn men också rastlös förväntan. Två vänner är gravida just nu, lustigt nog varandras namnen. Den ena med sitt första barn, den andra med sitt andra. Det är fint att få följa deras graviditeter, minnas den andlösa spänningen av att vänta sitt första barn, hur man visste exakt på dagen och procenten hur långt gången graviditeten är och vilken storleks grönsak eller frukt fostret liknar just den här veckan. Och sen den andra graviditeten, som liksom verkar rulla på där vid sidan om livet och det äldre barnet som måste matas tvättas nattas föras till dagis och kramas.

Jag hör berättas att man älskar sina barn lika mycket. Kanske på olika sätt, men lika mycket. Det tror jag på, liksom jag trodde på att folk sa att kärleken till ett barn inte är som något man tidigare upplevt (de hade ju rätt). Fast den där första graviditeten, den tror jag är speciell. Den får man aldrig igen. När allt är nytt och spännande och obekant och skrämmande och fint och galet och alldeles fantastiskt.

Lämna en kommentar

Filed under livet

Carpe mammaledigheten

Äntligen är januari slut säger alla, vad lång den var! säger de också och jag håller alls inte med. Nu är det mitten på februari och det är ljuvligt att det är ljusare men hur är vi redan här, barnet blir större och jag blir äldre och måste snart jobba igen. Så jag carpar mammaledigheten och bokar kalendern full. Träffar kompisar, äter fastlagsbullar, lunch och brunch. Ordnar mammaträff med sju 2016-babyn på vårt golv och mammor som jag känner sedan lågstadiet/Göteborg/jobbet/vattenjumppan. Läser nyaste Kepler-deckaren som är tjock och går fort att läsa, men bra är den tyvärr inte. Funderar orimligt mycket på babykläder. Orimligt! Prickar av grejer att införskaffa inför Asien-resan. Går på teater som är dålig och Sandra Beijers föreläsning som är bra. Äter svindyra tapas och dricker en svindyr och en gratis juice. Köper tulpaner. Åker bil till Savolax och sjunger Sov du lilla videung kanske tjugo gånger på vägen hem. Pussar mjuka hamsterkinder. Köper en diskmaskin. Vänstrar mot Radhuset genom att titta på Oikotie och drömma om fönster åt tre håll. Promenerar längs stranden och tänker att jag alltid vill bo här var vi inte har råd att bo större/nyare. Känner med fingret i ett tandlöst gap och känner ett vasst hörn. Pratar med mina chefer. Tittar på tv-serier och tänker att jag har hela tredje säsongen SKAM kvar. Tänker att J ska på arbetsresa och att jag kanske ska titta ett avsnitt eller fyra då. Kokar potatis, kokar majs och batat. Köper en födelsedagspresent men borde köpa fler. Tänker på alla böcker jag kommer att hinna läsa när jag i två månader ska jobba längre bort och ha långa lunchraster. Tänker att telefonbatteriet blivit dåligt och att jag kanske måste ta med laddaren till jobbet sedan för att kunna skriva till J på lunchrasten och fråga vad de gör. Tänker att jag redan nu saknar Hugo om jag inte fått hålla honom i famnen tillräckligt under dagen. Tänker att jag inte haft på mig annat än gravid- eller amninsgskläder på över ett år. Tänker att jag borde rensa min garderob. Tänker att vi borde rensa våra skåp. Rensar Hugos strumplåda och hittar en kvarglömd ministrumpa. Eller egentligen två, för i det här huset finns inga udda strumpor.

Lämna en kommentar

Filed under livet

Allt som sägs (via kläder?)

Intressant (?): ska på teater* ikväll och behöver självklart inte amningsvänliga kläder till det, men i stället för att känna ”WOHOO freedom hej HELA garderoben!” känner jag mer: ”Ääh, VAD ska jag ha på mig?!”. Konstigt! Under graviditetstiden kunde jag förvisso ibland tycka att det var rätt befriande att jag hade mina några paitor och nån klänning och det var det. Då var det å andra sidan väldigt uppenbart varför min garderob var så begränsad, nu är det ju ingen som ser på mig att jag har ett barn (förutom frenetiskt telefonkollande kanske?). Har sett många blogga om det här med att vara nöjd med det man har under sina köpstopp – nu har inte min lösning varit springa ut och köpa nåt nytt iofs, men en rensning av garderoben vore nog definitivt på sin plats. Plus kanske nånslags vuxenifiering av den också?

*) Personligt projekt: se allt Milja Sarkola skapar.

Lämna en kommentar

Filed under kultur, livet

It was the best of times, it was the worse of times

Detta år ändå? Jag har min skrattande och plötsligt småknubbiga (!) baby, allt jag kunnat önska mig, i min bubbla är det på det stora hela bra. Men jag behöver inte blicka långt för att se så mycket smärta. Alla kulturpersonligheter som dog. Krig och elände i världen. Fel president i det stora landet i väst. Så många internetbekanta som är utbrända, och än fler som balanserar farligt nära det helvetesgapet. Många som har sjuka föräldrar. Att jag i somras satt nyförlöst i bilen och grät över att en bekants sjuåring dött i leukemi. Barn som har dött i magen.

2017, lova att göra bättre ifrån dig. Lova!

Lämna en kommentar

Filed under livet

Liten och ännu mindre

Jag träffade nyfödda lilla F i dag. Liiiiten! Att de är sådär små, att Hugo var sådär pyttig?! Det lilla lilla huvudet, små pysningar och alldeles fjäderlätt i mina armar. Åh!

Också: för ett år sedan var jag hemligt nygravid, Nu satt vi där med våra bebisar – våra BARN – den ena en halv graviditet yngre än den andra. Häftigt!

Lämna en kommentar

Filed under livet