Category Archives: livet

Lampbrist, forever preggo och Italien på agendan

Ööh, här lämnade jag er med cliffhangern om att vi skulle flytta och sen hörde jag visst aldrig mera av mig? Högst oklart varför? Nåväl, livet rullar på, vi trivs väldigt bra i Parhuset även om här finns myyycket att fixa ännu, tidbrist i kombination med preggo-boande är inte en jättebra kombo. Det är tur att det är ljust så behöver man inte så många taklampor…

Barnet växer, magen växer (26+0 hej hej!) och även om jag mår bra känns det som att det är mitt öde att vara gravid för resten av livet. Tvärtemot vad alla säger så går graviditeten då man redan har ett barn INTE ALLS SNABBARE, snarare tycker jag att vi byter årstider och jag bara fortsätter att vara gravid… Nåväl, försöker tänka att det först är en countdown till semestern, och när den är slut återvänder jag inte till jobbet utan stannar hemma för mammaledighet. Och innan den riktiga semestern tar vid har vi en veckas semester i Italien – om en vecka de facto! Förra årets succé att fira en 60-åring i ett hyrt hus i ett varmt land går i år till Lago di Como i Italien, hoppas på en lika lyckad resa. Det lilla barnet har iaf mer vilja och snabbare fötter det här året, ehhehe…

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under livet

Mitt 2017

Jag gjorde den där #bestnine2017 på Instagram förstås, och det här var vad som kom upp. Barnet, böckerna, bloggen och Finland (!). Fast samma dag hade jag lagt upp en rätt vanlig bild på min nya muminmugg, och de är ju clickbaits, så den seglade egentligen in som nr nio eller kanske åtta. Puttade ut bokhögen i alla fall.

Men 2017 då? Det är lätt att man fastnar på allas uppräkningar över alla nya barn och jobb och hus och whatnot de tillskansat sig under året. Jag tillskansade mig nog ingenting – förutom domarjobbet, och det var ju inte fy skam! – men det är helt okej det med. Efter det stora barnlöshetssorgeåret 2015 (problemen/sorgen började innan dess men var som intensivast då, huu!) och det omtumlande året 2016 som förvisso innehöll Hugos födsel och därpåföljande babybubbla men också två dödsfall i Js släkt och allmän oro och sorg över sjuka släktingar och en eventuellt förlossningspåverkad bebis, var 2017 lugnt. Bra så!
Nu med hösten i bagaget kan jag känna att det var synd att jag ägnade så stor del av början av året över att angsta över att jag skulle återvända till jobbet för en tid (i stället för att som nu på hösten vara ”mer i stunden”, ursäkta väggordsvarning på det uttrycket!). Jonathan var hemma ett halvår varav jag jobbade fyra månader av dem – skönt var det för mig att veta att Hugo i alla fall var hemma med en annan förälder i stället, och också att jag ännu skulle få återvända hem. Vi firade Hugos 1-årskalas en av sommarens få varma dagar, och strax därefter blev jag vårdledig. Den 15.1 kommer jag att återvända till jobbet ”på riktigt”. Även om många mammakompisar återvände till jobbet på hösten i stället, fick Hugo och jag en fin höst och jag en ny vän på hans musiklekis.

Vi reste! Asien känns så himla avlägset redan, men i tre veckor hängde vi i Singapore (huippu!) och Malesien (sjukt hett!) och plaskade i poolen med vårt glada lilla barn. Pappa fyllde 60 och vi tillbringade en väldigt rolig vecka på Mallorca alla sju. I september åkte jag äntligen på Göteborgs bokmässa igen, det var en mässa som överskuggades av nazistmarschen och dramatiken som föregick den, men vännerna (studie- och bokbloggar-) var sina vanliga härliga jag och jag fick träffa och röra vid Alex & Sigge! I november var vi ännu på familjesemester i Al Hamra, det gick än en gång fantastiskt bra att resa med Hugo och det var en så skön och glad resa på alla sätt <3.

Ja jag fyllde ju 30! Jag var inte jätteglad över det på förhand faktiskt, kändes som att jag ”borde ha kommit någon vart i livet”, men sist och slutligen är det ju en födelsedag bland alla andra och jag firade den med mojito, ballonger och biff i Singapore med mina två favoritpersoner.
Vädret var under all kritik hela året. Dålig vinter, en kall och halvregnig icke-sommar som övergick i en regnig höst. Buhuu. Fjantigt kanske att ha med det i en årskrönika kanske, men nog påverkar det ju en stackars nordbo.

Jag läste närmare 40 böcker inför domarskapet och kanske ytterligare 40 därtill. 2018 hoppas jag att jag använder min lilla fritid till fler böcker och mindre surfande på Instagram och Facebook-loppisar. Fast tänk, 2017 var #metoo-året, heja sociala medier och alla initiativtagare för det! Jag bloggade dåligt på alla bloggar, tiden var såklart en bristvara, och lusten i den mån att jag tycker det är svårare att blogga ju mer sällan jag gör det. Plus då bokbloggosfärens nedgång. Får se hur 2018 blir på den fronten!

Mest konkret upptäcker jag förstås hur tiden flyger förbi genom mitt lilla barn. I början av året var han en liten viftande dinotjutande bebis, redan i april började han säga sina första ord och pratet formligen rinner ut ur honom fortfarande. Vi slutade räkna hans ord redan på sommaren (i början av hösten?), han säger numera ofta två- och treordsmeningar med tydliga ord och kan sjunga långa sångstrofer nu: ”Sov du lilla videung, än så är det vinter” eller ”än så är det björk och ljung, ros och hyacinter” (jo, fel i början, och jo, en av favoritsångerna). Sjukt och sjukt häftigt! Det är ett privilegium att få inblick i hans tankar och otroliga minne redan nu <3. Han lärde sig äntligen gå i början av december, och det känns fortfarande ovant att se honom tulta omkring i hemmet. Han är fortfarande förtjust i att kramas och mysa, men visar också sin vilja genom att välja vems famn och hur länge som duger (”Aalas!”). En så rolig person att få hänga med, det är med sorg i hjärtat jag kommer räcka över honom till dagispersonalen om någon vecka.

En hel del har jag tänkt på vänner som jag träffar för lite, och den – eventuellt inbillade? – skillnaden i att hänga med vänner som inte har barn efter att själv ha fått det. Jag vill inte vara den som bara kan prata om mitt barn (eller förlossningar, hehe), vill inte heller umgås mer eller mindre med vänner baserat på om de har barn eller inte. Å andra sidan vill jag inte heller vara obekvämt medveten om att Hugo kanske är klängig/hungrig/bajsnödig samtidigt som jag försöker umgås med en kompis som inte har barn – OBS OBS OBS att det här är bara i mitt eget huvud! – så kanske är det att få min personlighets olika roller att samexistera bättre något som kunde förbättras nästa år? Kanske förbättras det automatiskt av att jag börjar jobba och får mer innehåll i mina dagar, ett innehåll jag för egen del inte nödvändigtvis alls saknar nu, men sedan välkomnar när det väl dyker upp?

Från muminmugg till pretto-filosofier i ett inlägg, hoppsan hejsan! Gott nytt år!

Lämna en kommentar

Filed under livet, www

Update i punkter

Har fått kommentarer (ja, plural!) om att det är tråkigt att jag inte bloggat på länge. Och det finns ingen anledning till det, men sedan känns det som om jag borde komma med något vettigt eller välskrivet om jag ska bryta tystnaden, och sen kommer jag inte på något sådant och sedan blir tystnaden bara längre och ännu svårare att bryta. SÅ VI STRUNTAR I VETTIGT OCH VÄLSKRIVET! Kanske rentav skriver bara i punktform?

  • Efter att ha läst alla finlandssvenska böcker under vår-sommar-höst har jag nu läst lite på engelska, lite nytt rikssvenskt. Men är det bara jag som blivit känslig eller är thrillers alldeles vidrigt råa just nu?! Incest och detaljerade gruppmord! Bläddrar i en Tumblr-hypad diktsamling innan jag ska sova och också den visar sig handla om incest O_o. Kanske bäst att hålla sig till Facebook-loppisar om kvällarna, ehehhe.
  • Barnet lärde sig äntligen gå, och igår ansade hans mormor dessutom hans rufsiga lockar (obs! Med vår välsignelse!) så nu ser han annorlunda ut, liksom större <3. Nacken syns igen, vill kupa handen kring den.
  • Julvecka! Är inte alls med i svängarna trots att lärkornas årliga julmiddag (den femtonde! Vi hade helt missat det så glömde jubilera) och de flesta julklapparna är färdiga och paketerade. Två hålls dock gisslan av leverantören + är ytterligare beroende av den ack så icke-pålitliga posten, så kan hända att vi får svänga ihop nån story om en glömsk julgubbe :(((. Kanske lever jag också lite i förnekelse att vi är så nära jul och därför nyår och dagisstart, sniff sniff.
  • De här Alexander Jansson-printen är lite skrämmande men mest coola. Finns så mycket jag skulle vilja inreda Hugos rum med! Målade väggar, den här tapeten, Mrs Mighetto-planscher, vimplar, med mera! Fina saker att vila ögonen på under den här höstens evighetsnattningar, heh. Vad hände med vårt barn som sov så sött sitt första år?!
  • Snuddar ibland vid tanken på att sluta bokblogga. Känns nästan konstigt att skriva det! Hellre avsluta uttalat än låta det rinna ut bara? Men alltså, än är jag inte redo. Den har ju varit en så stor del av mitt liv så länge. Vem vore jag som formerly known as BB liksom?

2 kommentarer

Filed under livet

Hej, här är jag!

Ööh, jaha, där lämnade jag er visst med min rapport från frissastolen och så blidde inget mer?

Sommaren kom (ELLER GJORDE DEN?!) och vi fick fyra veckor ledig tid alla tre. Vi hade kalas för Hugo, vi var i Åbo/Ingå/Borgå/Svartå/Porkala, på Högholmen, på date och på lande.  Plötsligt var det dags för J att börja jobba igen efter ett halvår hemma, och lagom till det blev först jag och sedan Hugo skrällförkylda (egen dubbelsidig ögoninflammation t.ex., MYZET) och var så gott som isolerade i två veckor, jeteroligt…

Jag läser Yle-böcker så gott jag hinner, lyssnar till kommentatorstracket som är min son (han kan kanske 40 ord vid det här laget, helt sjukt?!), puttar gungor i parken så ofta att jag säkert snart får slitningsskada i handleden. Hälsar på en fjäderlätt nyföding som trots allt vägde nästan ett kilo mer än Hugo gjorde. Bokar träffar efter den långa sommaren. Missar alla releaser och förlagsfester av oklar anledning men ska faktiskt åka på Göteborgs bokmässa om bara några veckor. Lär väl komma hem med tusen barnböcker för att döva det dåliga mammasamvetet… Och barnkläder! Mmm, barnkläder. Lika mycket som jag svettas över funderingar kring vinterhalare och vattenpelare och merinoull, lika roooligt är det med vanliga innekläder och söta mössor.

Lastenvaatteet on vaan yksi hypen osa-alue. Miettikää nyt niitä scifi-hifi-tyyppejä, jotka jonottaa koko yön ensi-illan lippuja, pystyttää telttoja ja niin eespäin. Jos oikein kaivelet päätäsi niin eikö muka maailmasta löydy JOKIN asia, jota varten voisit leiriytyä muutamaksi tunniksi kaupan eteen odottamaan? (Operaatio äiti)

(Obs har ej köat utanför butiker! Ännu.)

Lämna en kommentar

Filed under livet

Härlig helg

Härlig helg. Somrig! Känns som att den varit lång, på ett bra sätt. Rhododendronbuskar, strandhäng och 4-årskalas!

I fredags var jag snurrig av sömnbrist – ej bebérelaterad, utan en kombo av många morgonturer på raken plus för sena kvällar. Men det tog sig med hjälp av en sovmorgon och en tupplur!

Jo hela huvudstadsregionen instagrammar från Alprosparken just nu, men den är värd sitt rykte! 🌸

På lördagen fick Hugo bekanta sig med först sand och sedan vår gräsmatta. Succé! Var en klyschigt upptinad sommarkollrig nordbo när jag kände kärlek till både hoodsen och sommaren när bebén kunde äta sin kvällsgröt ute i vår trädgård.

Känns som att vi sedan fick barn å ena sidan inte längre hinner chilla/läsa/sova så mycket som man skulle önska, men å andra sidan att vi liksom gör mera. Hänger förstås mkt ihop med att när den av oss som jobbar är ledig är det automatiskt familjetid, plus att vi inte varit så mycket på lande pga bland annat babysimmet = mera tid att göra utflykter i huvudstadsregionen. Men bra så. Carpe närområden!

Lämna en kommentar

Filed under babyliv, livet

Då och nu

I dag är det exakt ett år sedan jag blev mammaledig. Det känns himla avlägset. Men det hann födas en bebis däremellan, ett litet fnysande knyte som nu är ett ropande rullande roligt barn. Och jag hann ju rentav återvända till jobbet (om än för bara några månader den här gången). Tiden, tiden!

Skönt ändå, att jag fick de där månaderna hemma, två månader på dagen innan vi åkte iväg till Jorv och Hugo tittade ut 25 timmar senare. Två månader av lugn men också rastlös förväntan. Två vänner är gravida just nu, lustigt nog varandras namnen. Den ena med sitt första barn, den andra med sitt andra. Det är fint att få följa deras graviditeter, minnas den andlösa spänningen av att vänta sitt första barn, hur man visste exakt på dagen och procenten hur långt gången graviditeten är och vilken storleks grönsak eller frukt fostret liknar just den här veckan. Och sen den andra graviditeten, som liksom verkar rulla på där vid sidan om livet och det äldre barnet som måste matas tvättas nattas föras till dagis och kramas.

Jag hör berättas att man älskar sina barn lika mycket. Kanske på olika sätt, men lika mycket. Det tror jag på, liksom jag trodde på att folk sa att kärleken till ett barn inte är som något man tidigare upplevt (de hade ju rätt). Fast den där första graviditeten, den tror jag är speciell. Den får man aldrig igen. När allt är nytt och spännande och obekant och skrämmande och fint och galet och alldeles fantastiskt.

Lämna en kommentar

Filed under livet

Carpe mammaledigheten

Äntligen är januari slut säger alla, vad lång den var! säger de också och jag håller alls inte med. Nu är det mitten på februari och det är ljuvligt att det är ljusare men hur är vi redan här, barnet blir större och jag blir äldre och måste snart jobba igen. Så jag carpar mammaledigheten och bokar kalendern full. Träffar kompisar, äter fastlagsbullar, lunch och brunch. Ordnar mammaträff med sju 2016-babyn på vårt golv och mammor som jag känner sedan lågstadiet/Göteborg/jobbet/vattenjumppan. Läser nyaste Kepler-deckaren som är tjock och går fort att läsa, men bra är den tyvärr inte. Funderar orimligt mycket på babykläder. Orimligt! Prickar av grejer att införskaffa inför Asien-resan. Går på teater som är dålig och Sandra Beijers föreläsning som är bra. Äter svindyra tapas och dricker en svindyr och en gratis juice. Köper tulpaner. Åker bil till Savolax och sjunger Sov du lilla videung kanske tjugo gånger på vägen hem. Pussar mjuka hamsterkinder. Köper en diskmaskin. Vänstrar mot Radhuset genom att titta på Oikotie och drömma om fönster åt tre håll. Promenerar längs stranden och tänker att jag alltid vill bo här var vi inte har råd att bo större/nyare. Känner med fingret i ett tandlöst gap och känner ett vasst hörn. Pratar med mina chefer. Tittar på tv-serier och tänker att jag har hela tredje säsongen SKAM kvar. Tänker att J ska på arbetsresa och att jag kanske ska titta ett avsnitt eller fyra då. Kokar potatis, kokar majs och batat. Köper en födelsedagspresent men borde köpa fler. Tänker på alla böcker jag kommer att hinna läsa när jag i två månader ska jobba längre bort och ha långa lunchraster. Tänker att telefonbatteriet blivit dåligt och att jag kanske måste ta med laddaren till jobbet sedan för att kunna skriva till J på lunchrasten och fråga vad de gör. Tänker att jag redan nu saknar Hugo om jag inte fått hålla honom i famnen tillräckligt under dagen. Tänker att jag inte haft på mig annat än gravid- eller amninsgskläder på över ett år. Tänker att jag borde rensa min garderob. Tänker att vi borde rensa våra skåp. Rensar Hugos strumplåda och hittar en kvarglömd ministrumpa. Eller egentligen två, för i det här huset finns inga udda strumpor.

Lämna en kommentar

Filed under livet