Midsommaren, minns ni

Nu har vi alla redan så gott som glömt att det var midsommar förra veckan, men se här kommer ännu några bilder! Firade på lande med N, J, P och T med grillmat, bastubadande och alldeles för lite sömn. Simma någon timme, vara iklädd fleece en annan. Perus finsk midsommar med andra ord.

Och nu är det juli och stormigt och grått. Bebisen fyller ett år om tretton dagar även om jag lever i stadig förnekelse att han redan kan vara så gammal. J bygger en ny altan härhemma, fint blir det men hej så många timmar han (och pappa och Lillebror) har lagt ner. Hoppas värmen kommer lagom till att den är klar, så att man kan sitta där och smutta på lite vitvin och hindra barnet från att riva pionerna i stycken. Kukka!

Vintern rasat

Vappen bakom, välkommen maj! Det såg inte så lovande ut den 29:nde när det slaskade ner flera centimeter ”snö”, men det blev mot alla odds en vädermässigt riktigt fin vapp. Jag jobbade under valborgsmässoafton, turen förkortades dagen före så vi hade inte gjort några planer utan tittade när vårens sjöngs in i Åbo och drack faktiskt champagne hemma, gott! På första maj gjorde J och Hugo Kajsaniemi-premiär, själv hade jag inte varit där sedan 2005 och just det besöket inkluderade hjärtesorg så bra med nystart. Kändes dock som att alla var antingen studerande eller min föräldrageneration, så får kanske jobba lite på hänget där under kommande år. Hugo ville inte alls sova i vagnen utan socialisera genom att smacka mot alla, när han sedan kroknade drog vi mot Kampen och vidare mot café Merenneito här i faggorna. Deras terrass var utökad och solig, och några kompisar joinade oss för skumpa och munk. Resten av dagen ägnade vi åt grillpremiär (vuxna), rullande över golvet (Hugo) samt vagnpromenad (alla). Mysig men kanske lite onödigt osocial vapp, nästa år kanske vi måste försöka hitta på lite mer avancerat program?

Hemma.

Kom hem från vår långa resa i torsdags, efter några bra dagar i kivoga Singapore . Flygresan gick bra igen, skrek gjorde bebén nästan bara i bilen på väg hem från flygfältet, inte bara han som tyckte att det var tråkigt att komma hem, haha. Rågbrödet smakade som vanligt gudomligt, även om det annars inte kändes såå skönt att vara hemma kanske? Förändringar i luften såklart, jag kom hem som en 30-åring, avslutade amningen och imorgon ska jag på jobb! På arbetsplatsen hade det för övrigt florerat ett rykte om att jag skulle vara gravid eftersom jag bli ledig med barn i augusti igen. Försäkrade informanten om att det nog gäller samma barn fortfarande *svettig skrattande emoji*.

Det har varit busyga dagar sen vi kom hem, tvättmaskinen har gått för högtryck förstås, men vi har också hunnit klämma in frissa, babysim och mina födisfiranden med familjen och i dag brunch med ett gäng kompisar. Och så länsade jag visst Lindex, de första icke-preggo- eller amningsrelaterade plaggen jag har köpt sen hösten 2015 tror jag. I min nya vuxenhet blev det bland annat en körsbärscollege, hehe.

Konstigt men skönt nog har tanken på jobb mognat under resan. Kommer inte på någon annan förklaring än att jag liksom påmindes om att det finns något annat än babyvardagen (även om jag gillar den). Myyycket konstigt ändå, kanske framför allt efter morgondagen då jag liksom måste fortsätta gå till jobbet?! Nåväl, får världens mjuklandning med en dag jobb innan jag blir ledig igen pga veckoslutsjobb.

Nyår, vardag, var dag

Det hände sig att vi först inte mindes hur vi firade nyår för två år sedan (lärkorna, Tölöviken, J var gravid och körde hem oss) och att jag inte fick någon hjälp i frågan via bloggen heller, så här kommer en redogörelse vad vi gjorde den här gången: firade ett babytidtabellsanpassat nyår i Sundsberg, så sjukt passande eftersom L som bor där har varit en av mina närmast förtrogna under den sista graviditetstiden och sedan babymånaderna eftersom hon är i exakt samma situation. Dessutom har vi samma smak i många frågor, t.ex. kan ni ganska långt föreställa er nyårsdukningen eftersom jag skulle ha dukat på samma sätt: ljusgrå duk, Iittala-tallrikar, Essence-glas, Kivituikkun… Ni fattar. Eftersom det bor massa barnfamiljer i Sundsberg, satsade området på fyrverkerier redan kl.20, och när de var slut åkte vi hem och lade barnet. Höll oss ändå själv vakna och tog emot det nya året i pyjamas och ytterkläder i Radhusets trädgård, bebén sov tack och lov vidare trots smällarna.

Och nu är det vardag (J var ledig i mellandagarna) och nytt år och matrutinerna och blöjbytena är såklart desamma. Ändå blir jag lite andfådd: 2017! Inte längre Hugos bebisår utan året han fyller ett. Jag fyller 30, jag ska jobba några månader innan jag blir vårdledig till hösten, vi ska resa i mars och det blir ju roligt men tiden går så snaaaaaaaaabbt!! Hjälp! Slängde iväg en stor fotobeställning och såg Hugos första månader passera i korniga iPhonebilder. De gjorde mig glada, förstås, det där lilla knytet som växte och blev större, fixerade blicken och började le, skratta, suga på sina tår.

Babysim och barnvakt

Igår kom vi äntligen iväg på babysim, efter flera veckor av snuva och annat som kommit i vägen. Hugo älskade det! Plaskade hejvilt, låg på rygg och sög på tårna, ”simmade” fram på mage. Helt ljuvligt! Nu blir det ju förstås juluppehåll, men nya plask nästa år.

På kvällen hade vi (eller barnet kanske?) barnvakt och vi drog via en förskumpa hos M till Pastor för att fira att mina två äldsta vänner nått ett nytt decennium. God mat och goda drinkar och meddelanden om att barnet sken som en sol därhemma. Kiva att komma iväg, och kiva att komma hem igen.

Och nu blir det liksom julvecka?! Jag tror faktiskt att jag har alla julklappar klara, och vi köpte och klädde granen i dag, men ändå? Julafton?

Namngivningen

Välkommen till jorden min vän,
välkommen hem.

I söndags firade vi namngivning hemma hos mina föräldrar. Mamma hade fixat och fejat och stått i, det kändes ibland som att jag mest kom med frågor och åsikter från amningssoffan. Plus barnet då. Och kakan! Vi beställde cheesecaken vi hade som bröllopstårta, det var ett mycket kärt återseende. Skorna och bokstavsklossarna av sockermassa stod lillebrors J för, wow!

Samma J var, precis som på vårt bröllop, inlånad som hovmusikant och spelade den här fina trudelutten i början av ”ceremonin”. Sen berättade Jonathan och jag om de två gumödrarna som personer och vad vi tror/önskar att Hugo kommer att lära sig av dem. Sedan presenterade vi namnen, Hugo Martin Oliver, och berättade lite om deras etymologiska och personliga betydelse för oss. Inget desto längre protokoll, men vi ville ha någon slags ”tal” utan att det skulle bli alltför krystat. Sedan åt vi gott, försökte mingla enligt bästa förmåga även om det efteråt kändes som om jag inte hunnit prata med någon utom möjligen min ettåriga guddotter som stal min kakbit :D.
Dagens huvudperson blev oväntat akuthungrig strax före ceremonin, det var lite svettigt, liksom när vi tog lite familjebilder och han bestämde sig för att lätta på trycket. Rejält. Då fick man skratta och ta till tvättmaskinen och reservoutfiten*. Men i övrigt var han lugn och glad och sedvanligt asgullig. Och det var så fint att ha släkten och några vänner där, för hans skull. Den kvällen somnade vi glada – och fullkomligt utmattade.

*) Glömde för övrigt fota honom i den ursprungliga outfiten – fail! – så det måste vi ännu ta tag i härhemma..!

Maria & Sophie

Bra grej: Åka ut och lufta mig på Marias bokrelease. Bästa boknördssysslan vid sidan om just läsandet, som även om det är ”egentid” inte fyller ”luftarfunktionen”.

Också bra grej: Komma hem och pussa på bebis och visa honom ”souvenirerna” från min utflykt. Nånej men ville skaffa några stimulerande grejer att vifta med om dagarna (förutom min fagra nuna), så första stoppet på Helsingforsutfärden blev Vaunuaitta, haha. Så nu bor bloggklassikern Sophie le Giraffe även hos oss. Pip pip.

Babyshower!

Nyfiken i en strut hade nog lite anat att det den här söndagen eller nästa kanske kunde löna sig att vara någorlunda vettigt klädd och ”redo” för eventuella gäster, men ändå lyckades de slutligen lura mig! Jonathan drog iväg ”på gym” vid tolvtiden och jag gick rastlöst omkring hemma och typ bytte handdukar, men när ingen syntes till efter 1,5 timme så tänkte jag att det kanske sen också var falskt alarm. N kom förbi med ”något hon köpt i Estland” vilket åter fick mig att bli misstänksam, men när det så ringde på dörren och det faktiskt bara var N och en påse Dumle (min gravidcraving under andra halvan av graviditeten, hejdå nyttiga gurkan!) så slappnade jag av. Medan vi sedan stod vid dörren och pratade hördes det sedan ett mystiskt ”flaxande” uppifrån, och jag som hade lämnat altandörren på glänt blev först rädd att en ekorre eller fågel tagit sig in, men på väg upp så tänkte jag nog om. Och så stod det en massa folk i halvcirkel i vardagsrummet!

Och jisses så de bullade upp, vännerna + mamma och svärmor! Fint att kunna se bara på matbordet att de känner mig och vet vad jag tycker om. Julia hade gjort ett quiz med frågor om vem av oss blivande föräldrar som kommer att göra vissa saker, och N hade med sig blöjor som gästerna fick skriva roliga och/eller peppande hälsningar för mig/oss att läsa sen när man står där mitt i natten och byter veckans hundrade blöja, fint! I övrigt ägnade vi oss mest åt det dignande matbordet och åt att prata bebisar, beskärning av rosor (?!) och Blondinbella. Och så fick jag presenter! En hög fina mjuka babykläder, plus att de flesta hade slagit ihop sig och köpt MaxiCosin vi reserverat i vagnbutiken! Blir helt rörd vid tanken på att babyn kommer kunna att åka bil tryggt tack vare sina ”tanter”.

En finfin solig söndag som tog slut alldeles för snabbt. Var så glad – och sockerstinn – på kvällen att jag hade svårt att somna. Det blir så smörigt allt man skriver vid sådana här tillfällen, men TACK! Tänk att ni finns i mitt liv och ibland tydligen även smygandes i min trädgård. Wow.

Händelserik helg

Natten mellan fredag och lördag hade vi vår äldre guddotter hos oss övernatten, maken till glatt och tryggt barn får man leta efter så allt gick väldigt bra – även om vi nog var glada över att vara två vuxna med en tultande ettåring i ett ännu inte helt toddlerproof hem. Tur att jag redan är gravid, för ni skulle veta vilka volter hjärtat och äggstockarna tog när jag såg J hänga med henne..!

På lördag var det gårdstalko som jag med gott samvete skolkade ifrån, men dök upp lagom till maten och firade husbolagets 20 år. Sedan påbörjade vi bygget av vårt nya lilla skrivbord som får Ikea-möbler att verka enkla… På söndag anade jag en del ugglor i mossen, men lyckades ändå bli grundlurad av kompisgänget som dök upp för att ”babyshowra” mig, mer om det senare.

Och nu är det måndag och jag ska vila upp mig efter den hektiska helgen, haha!

Ettårskalas

För exakt ett år sedan var jag och hälsade på henne på sjukhuset när hon bara var ett dygn gammal och invirad i en filt som en liten vårrulle. I dag var det ettårskalas och hon hade rosett och åt en massa jordgubbar och kaksmulor. Kan pussas, göra high five och gå utan stöd. Gulliga lilla unge!

Dessa dagar, ett liv

Här händer det inte mycket. Jag tänker att jag ”måste” blogga om något icke-babyrelaterat, men då ekar det ekar tomt i huvudet. Människor som är viktiga för mig är ledsna, det gör mig ledsen och får mig att känna mig hjälplös. Jag går på teater som är konstig men som mitt sällskap älskar. Hon är höggravid och när hon snabbt  vrider sig i stolen bredvid min hinner jag tänka Gick vattnet nu? Hemma fortsätter vi att sakta rensa i våra gömmor, och jag hittar popstjärneklistermärken och snuskiga dikter (inte mina, skrivna av en kompis). Skrattar åt bilden av truliga tonåringar på en fotbollsplan. Går på en babyshower för en mage som är större än min. Det kommer hagel, det kommer regn. Påbörjar tvättandet av babykläder, strumporna är så små att de inte hålls över torkställningens tjocka stänger. Köper en mjuk mjuk filt och ett ännu mjukare lamm, dem ska vi hålla nära oss så att de doftar mamma och pappa (!) och inte butik när babyn väl föds. Glömmer ord som kommer till mig flera minuter senare. Sms:ar om mantlar. Borde posta ett paket, snart ett kort. Är trött och köper spenat och Dumle.

Regn och rensande

Igår åkte vi av och an till Åbo genom ett slaskigt Finland för att fira att en liten filur fyllt ett. Kom in på ett kalas där golvet myllrade av barn – när förökade sig vänskapskretsen så där mycket? :D Och då verkar det ändå vara 2016 som är det riktigt galna babyboomåret.
Vi skulle egentligen ha stannat övernatten hos ett par andra kompisar, men vår värdinna hade inflammation på typ alla ställen det går, så det vara bara att köra hem igen. Och helt bra det också, det var skönt att vakna hemma i egen säng (lediga! Båda två!) och i dag har vi haft en duktig dag på rensningsfronten. Lite olika uppfattningar har vi om vad om är minnen och vad man ”får” donera vidare eller kasta bort, men vi kom definitivt en bit på vägen. Skö-höönt!

Tryggare kan ingen vara

Mysig söndag! Började den med brunch hemma hos J & co, där guddotter M underhöll oss och helst av allt ville bita i våra roliga iPhones. 
Därefter susade vi vidare till grannstadsdelen för dopet av guddotter A (mera känd från den här bloggen), och eftersom vi tydligen inte proppat i oss tillräckligt med mat under dagen avslutade vi med familjemiddag på Drumsö. Finfint!

De kom längs landsvägarna

Längs landsvägarna kommer de, och fyller parkeringen med blåa röda vita bilar och kylskåpet med champinjoner potatissallad lammkotletter. Vi vandrar runt på tomten i gummistövlar och pekar och nickar, och när vi kommer tillbaka till huset står det en ny vän på verandan. Vi dricker cider öl och rosévin, beundrar skärgårdslimporna och tittar upp på himlen och ut över sjön, dukar slutligen inomhus trots alla medhavda ylletröjor och mössor. Dricker bröllopssnaps under vimplarna som är servetter stansade på vitt hushållssnöre.

När vädret blivit bättre äter vi rabarberpaj i bastukammaren. Himlen är lika rosa som våra bastuvarma kroppar när vi skrikande kastar oss i med fötter som domnar innan resten av kroppen doppats i det mjuka sjövattnet. Man ryms bara tre på översta laven, så vi turas om om sjöutsikt och löylykastande. Vi badar länge, tiden är inte ett faktum förrän de två som inte rymdes med kommer gående ner längs stigen och vi gömmer oss bakom ett igenimmat fönster. Vi pratar hela tiden, deras välbekanta röster blandas med bastuugnens värme mot min hud, men efteråt kan jag inte komma på en enda sak som sades därinne.

Natten mörknar för att ljusna igen medan vi lyssnar på 90-talets pärlor och pratar skribaläger maskinskrivningskurs millennieskifte. Några timmar senare vaknar vi en efter en, sitter i pyjamasar och t-shirts i den utdragna soffan med rufsiga hår och sömnsvullna ögon. Hon som har starkast tummar masserar mig och jag tänker på finskatimmarna i högstadiet. Hur de känner mig från olika sidor och tider, och jag dem. Att de har sett mig skratta gråta resa växa spy domna dansa springa gifta mig. Att de är här nu, i samma lilla hårda soffa.

(A)live

Den här maniska veckan börjar strax lida mot sitt slut, det har då verkligen varit tuhatta ja sataa hela tiden. Men bra har jag orkat, utom imorse när jag stapplade upp till morgonjobb efter enbart 4,5 sömn efter fredagens gymnasieträff. Vad lite folk egentligen hade ändrats på tio år!

Min födelsedagspresent är nu upptapetserad i tamburen, hurra för att det blev precis så bra som jag föreställde mig! Hurra också för WhatsApp-rapporter och live feed från så väl Barnmorskeinstitutet som Kuopio, spännande värre!

Väntat och oväntat

Helgens väntade: Hur roligt det var med ”parmiddag”, avskurna fingertoppar och allmänt häng med de här typerna! LittSkaparna hann vi också se en sväng, plus halva Åbo som hade samlats på Koulu lördagskvällen till ära.

Helgens oväntade: Att jag visade mig vara en naturbegåvning klarade av att stå stadigt när Lotta tvingade mig att provåka sin nya leksak – och att det var så sjukt roligt att jag var helt besviken när jag var tvungen att återlämna brädan och hoppa på tåget hem. Samt att jag hela vägen hem sedan funderade på var det finns plan/lite sluttande asfalt kring Radhus-området… Tänk att jag var tillsammans med en hardcore skejtare i två år utan att fatta detta (fast longboards och vanliga skateboards är egentligen helt olika saker)!

Post-releasefesthuvudvärken är den bästa huvudvärken

Som jag tycker om de här fina människorna! Och mina taktila (?) Super(wo)man-leggins, vilken succé!

Mer av detta och dessa i mitt liv, tack! Tur att jag får se dem redan nästa lördag igen. Lyckans mig!

Födis 2015

Så har jag fått sola mig i födelsedagsglansen några dagar, men nu börjar det roliga vara över och det är 365 (skottår! Snyft!) dagar tills nästa gång. Festligheterna började i torsdags med Mamma Mia, på fredag blev jag kidnappad iväg till Tammerfors av alla ställen eftersom J hade tagit fasta på en gammal inside-referens om att det bästa jag kan tänka mig är typ en delfinshow med gratis mojito. Fick alltså en mojito-lonkero i handen på fredag, och så väntade Särkänniemis delfinshow på lördagen :D Gulligt, och något jag inte för mitt liv hade kunnat gissa då jag visste att vi skulle någonstans efter jobbet. Sen blev mitt kommentarsfält på Instagram plötsligt en våldsam djur i fångenskap-debatt – nej man ska inte längre fånga in vilda djur, men de här delfinerna är ju födda i fångenskap och jag vill ändå tro att finsk och europeisk djurskyddslag + skötare och läkare ser till att delfinerna mår bra. Plus att en del av intäkterna för extra krääsä man kunde köpa går till skydd av saimenvikaren etc.

Kom hem till en gudomligt upplyst Harry Potter-box på matbordet, och så var det dags att dra vidare till Pastor med ett litet kaverigäng och äta och dricka hela kvällen. Servitören bleknade när jag presenterade min allergilista, men de klarade det med glans! Rekommenderar stället varmt, om man är lite fler som delar på olika rätter så blir det inte ens särskilt dyrt. Rekommenderar också vänner överlag, det är så himla fint när folk känner en bra och är snälla och glada och retas lite kärleksfullt med en, och man får tjoa och prata högljutt och skratta så tårarna klibbar i mascaraögonfransar.

Oh the restraint

Mognaden jag är tvungen att uppvisa när jag är ensam hemma och det ringer på dörren och ett halvstort paket som jag vet är min födelsedagspresent levereras..! Gnngh! Min man, som är urusel på att köpa mig blommor men fantastisk på att köpa presenter, har dessutom avslöjat att han har ett äss i form av en överraskningsövernattning i rockärmen, så jag är väldigt nyfiken och taggad! Två veckor kvar ännu, dock.

Fester, fester, fester

Det är nog väldigt sällan jag har tillfälle att skriva att jag inte bloggat för att jag bara har festat, men nu är det faktiskt ett sådant tillfälle. På torsdag sprang jag efter jobbet till Förlagets höstfest, mycket roligt att prata med en massa bekanta, halvbekanta och nya bekanta. Mia och Malin har bloggat mer om kvällen, och min blåblommiga kulturtanstklänning har fastnat på bild. Sedan gick hela veckoslutet åt till Js möhippa, vi åkte till Tallinn och det var lasertag och skumpa och frågesporter och god mat och Macarenadans och brudbastu för hela slanten. Och i dag är jag trött och har träningsvärk och blåmärken och ska ännu på releasefest, och sen är jag nästan helt glad över att jag inte ska vidare mot Göteborg på onsdag/torsdag. Obs, NÄSTAN.