Åh, alltid spännande när bloggare förökar sig (lol)! Catzos lilla Louna har nu tittat ut, medan Smulan och Nina ännu har sina bebisar på insidan. Myz! Grattis :))))
Kategoriarkiv: www
Mitt 2017
Jag gjorde den där #bestnine2017 på Instagram förstås, och det här var vad som kom upp. Barnet, böckerna, bloggen och Finland (!). Fast samma dag hade jag lagt upp en rätt vanlig bild på min nya muminmugg, och de är ju clickbaits, så den seglade egentligen in som nr nio eller kanske åtta. Puttade ut bokhögen i alla fall.
Men 2017 då? Det är lätt att man fastnar på allas uppräkningar över alla nya barn och jobb och hus och whatnot de tillskansat sig 
under året. Jag tillskansade mig nog ingenting – förutom domarjobbet, och det var ju inte fy skam! – men det är helt okej det med. Efter det stora barnlöshetssorgeåret 2015 (problemen/sorgen började innan dess men var som intensivast då, huu!) och det omtumlande året 2016 som förvisso innehöll Hugos födsel och därpåföljande babybubbla men också två dödsfall i Js släkt och allmän oro och sorg över sjuka släktingar och en eventuellt förlossningspåverkad bebis, var 2017 lugnt. Bra så!
Nu med hösten i bagaget kan jag känna att det var synd att jag ägnade så stor del av början av året över att angsta över att jag skulle återvända till jobbet för en tid (i stället för att som nu på hösten vara ”mer i stunden”, ursäkta väggordsvarning på det uttrycket!). Jonathan var hemma ett halvår varav jag jobbade fyra månader av dem – skönt var det för mig att veta att Hugo i alla fall var hemma med en annan förälder i stället, och också att jag ännu skulle få återvända hem. Vi firade Hugos 1-årskalas en av sommarens få varma dagar, och strax därefter blev jag vårdledig. Den 15.1 kommer jag att återvända till jobbet ”på riktigt”. Även om många mammakompisar återvände till jobbet på hösten i stället, fick Hugo och jag en fin höst och jag en ny vän på hans musiklekis.
Vi reste! Asien känns så himla avlägset redan, men i tre veckor hängde vi i Singapore (huippu!) och Malesien (sjukt hett!) och plaskade i poolen med vårt glada lilla barn. Pappa fyllde 60 och vi tillbringade en väldigt rolig vecka på Mallorca alla sju. I september åkte jag äntligen på Göteborgs bokmässa igen, det var en mässa som överskuggades av nazistmarschen och dramatiken som föregick den, men vännerna (studie- och bokbloggar-) var sina vanliga härliga jag och jag fick träffa och röra vid Alex & Sigge! I november var vi ännu på familjesemester i Al Hamra, det gick än en gång fantastiskt bra att resa med Hugo och det var en så skön och glad resa på alla sätt <3.
Ja jag fyllde ju 30! Jag var inte jätteglad över det på förhand faktiskt, kändes som att jag ”borde ha kommit någon vart i livet”, men sist och slutligen är det ju en födelsedag bland alla andra och jag firade den med mojito, ballonger och biff i Singapore med mina två favoritpersoner.
Vädret var under all kritik hela året. Dålig vinter, en kall och halvregnig icke-sommar som övergick i en regnig höst. Buhuu. Fjantigt kanske att ha med det i en årskrönika kanske, men nog påverkar det ju en stackars nordbo.
Jag läste närmare 40 böcker inför domarskapet och kanske ytterligare 40 därtill. 2018 hoppas jag att jag använder min lilla fritid till fler böcker och mindre surfande på Instagram och Facebook-loppisar. Fast tänk, 2017 var #metoo-året, heja sociala medier och alla initiativtagare för det! Jag bloggade dåligt på alla bloggar, tiden var såklart en bristvara, och lusten i den mån att jag tycker det är svårare att blogga ju mer sällan jag gör det. Plus då bokbloggosfärens nedgång. Får se hur 2018 blir på den fronten!
Mest konkret upptäcker jag förstås hur tiden flyger förbi genom mitt lilla barn. I början av året var han en liten viftande dinotjutande bebis, redan i april började han säga sina första ord och pratet formligen rinner ut ur honom fortfarande. Vi slutade räkna hans ord redan på sommaren (i början av hösten?), han säger numera ofta två- och treordsmeningar med tydliga ord och kan sjunga långa sångstrofer nu: ”Sov du lilla videung, än så är det vinter” eller ”än så är det björk och ljung, ros och hyacinter” (jo, fel i början, och jo, en av favoritsångerna). Sjukt och sjukt häftigt! Det är ett privilegium att få inblick i hans tankar och otroliga minne redan nu <3. Han lärde sig äntligen gå i början av december, och det känns fortfarande ovant att se honom tulta omkring i hemmet. Han är fortfarande förtjust i att kramas och mysa, men visar också sin vilja genom att välja vems famn och hur länge som duger (”Aalas!”). En så rolig person att få hänga med, det är med sorg i hjärtat jag kommer räcka över honom till dagispersonalen om någon vecka.
En hel del har jag tänkt på vänner som jag träffar för lite, och den – eventuellt inbillade? – skillnaden i att hänga med vänner som inte har barn efter att själv ha fått det. Jag vill inte vara den som bara kan prata om mitt barn (eller förlossningar, hehe), vill inte heller umgås mer eller mindre med vänner baserat på om de har barn eller inte. Å andra sidan vill jag inte heller vara obekvämt medveten om att Hugo kanske är klängig/hungrig/bajsnödig samtidigt som jag försöker umgås med en kompis som inte har barn – OBS OBS OBS att det här är bara i mitt eget huvud! – så kanske är det att få min personlighets olika roller att samexistera bättre något som kunde förbättras nästa år? Kanske förbättras det automatiskt av att jag börjar jobba och får mer innehåll i mina dagar, ett innehåll jag för egen del inte nödvändigtvis alls saknar nu, men sedan välkomnar när det väl dyker upp?
Från muminmugg till pretto-filosofier i ett inlägg, hoppsan hejsan! Gott nytt år!
Me too
Jag är inte mycket för hjärtan och systrarnas dag och allehanda ”trender” på Facebook. Betala hellre in pengar till Cancerfonden än posta en emoji liksom. Det finns undantag dock, fina #tahdon till exempel, när riksdagen röstade för en könsneutral äktenskapslag. Och i dag; #metoo.
Kvinnor/icke-binära personer som upplevt sexuellt ofredande postar #metoo i sina statusar. En efter en fyller de min feed, både de väldigt FB-aktiva vännerna men även de som sällan delar något. Det blir maffigt i all sin oändliga sorglighet, kanske kanske reagerar ens en man på att oj vad är det här för en värld när det ser ut så här.
Jag har tack och lov kommit lindrigt undan, ”bara lite tafsande på rumpan på krogen och dylikt” tänkte jag nästan skriva, men vadå ”bara lite”?! Sjukt stört att tänka så.
Under www
Dementerar
Alltså det verkar ju nästan som jag vore gravid när man läser det förra inlägget?! Hahaha LOL nej!
Under www
Nio år senare
Grattis på 9-årsdagen bloggy!
Känns som att det var himla länge sen 2008. Mitt i studierna, bodde i Åbo. Jag hade inte ens varit på utbytet ännu! Läste svindlande många böcker det året minns jag från statistiken.
Men ändå är det så mycket som är samma: bor med en skäggig trevlig typ. Längtar av och till till Göteborg. Nina är en flitig kommentator på bloggen och någon jag sms:ar om stort och smått. Till exempel.
Var är jag om nio år till? Faktiskt så har jag äntligen börjat ta tag i projektet att skriva ett brev till mig själv i framtiden, jag tänkte göra det vid typ 15 och 18 men.. ja, vadå? Men nu vid 30 så! Tänkte skriva det till Jessica 40 år (yikes). Vad ska jag skriva, mest är jag så nyfiken på hur jag kommer att ha det då haha.
Under www
Bam bam bam
Smulan har sålt sin lägenhet.
Kugge ska debutera.
Linn är preggo!
Ser ut som att det finns saker att läsa om i den finlandssvenska bloggosfären även i år!
Under www
Nadia
Och på tal om bloggar: det här är nästan ett icke-tips för det är så hemsk läsning, men om ni vågar så bloggar Nadia om när det värsta händer. Barnet får cancer.
Under www
Catzo
Det är en sorg jag känner, och det är en ny slag sorg. Jag har aldrig varit med om den här tidigare, och nu inser jag hur det måste kännas för alla som försöker bli gravida men inte lyckas, eller inte lyckas genast.
Sorgen är reell, trots att det är en sorg över något som inte finns, som aldrig funnits. Sorgen måste få finnas, den måste få existera och ta plats i universum tills den är färdig att ge vika för ett nytt hopp.
Ni läser väl Ideala Catariinas modigt transparenta blogg om att försöka bli gravid med hjälp av insemination?
Smul
Nog har ni väl sett att Svenskfinlands stillebendrottning Smulan har börjat blogga igen?
Under www
De eviga (?) bloggfrågorna
Ajo! Mina åsikter på Linns frågor om de eviga (?) bloggämnena.
1. Så här tänker jag kring vacciner: Säsongs- och influensavacciner får man göra hur man själv finner bäst, men vaccinationsprogrammet finns till av en orsak.
2. Gällande skönhetsingrepp tycker jag så här: Alla får väl göra som de vill-ish, MEN supertragiskt att världen gjort oss så utseendefixerade att det ens uppstår en önskan om att göra ett sådant. Framför allt hos kvinnor då.
3. Min sanna åsikt om muminmuggar: Det är ett jävkla knark, håll er borta från dem! Fina att se på på Instagram, men själv har jag nog aldrig sett blogginlägg om dem annat än typ ett på min egen blogg?
4. Ska barn synas på sociala medier? Det är upp till föräldrarna, men jag kan känna att folk ibland känns onödigt nojiga över det där, speciellt när det gäller riktigt små barn (som ännu inte är så igenkännbara och mest gör vad alla små babyn gör). Sen tycker jag att flera bilder på sagda barn per dag kan bli väldigt tjatigt, men inser att jag i juli eventuellt kommer att tycka att världen måste få ta del av varje gäspning mitt vackra barn utför. Bilder av andras barn: föräldrarnas tillåtelse ett måste!
5. Är jag feminist eller inte? Så här tänker jag: Tänker att det är 2016 och fortfarande så här och att kvinnor fortfarande har lägre lön etc., så hur kan en tänkande människa inte vara det?
6. Mina tankar om kommersiella samarbeten i bloggar: I 98 % av fallen extremt ointressant för bloggläsarna, men bra att (om) bloggaren själv får betalt för sitt jobb.
7. Kan pojkar ha rosa kläder? Min åsikt om genustänk i kläder: Ja det kan de, även om jag tycker det är mer upprörande att flickkläder för tvååringar är smalare sydda än pojkdito, och att klädkedjorna delar upp även babykläder i flick- och pojkavdelningar. Tycker även överdrivna prinsess- och traktortryck på kläder är tragiska och fula, även om jag har förstått att barnen själva ofta dras till dem.
8. Dop eller namnfest – vad väljer jag? Här tycker jag att man gärna får syna sina intentioner lite noggrannare i sömmarna: jag skulle gärna välja dop p.g.a. tradition och dopklänning som gått i släkten etc., men är det inte lite falskt då dopet ju framför allt handlar om att barnet upptas i församlingen och inte att namnet ristas in på någon dopfunt i silver?
Vi kommer med 95 % sannolikhet välja namngivningsfest och sedan försöka göra den varm och personlig enligt bästa förmåga.
9. Bloggska – är det ett viktigt språk? Hade aldrig hört det (fula) uttrycket tidigare, men visst får man ha ett avslappnat sätt att blogga på, jag tycker om att känna igen folks personliga sätt att skriva på! Däremot inte sagt att språket får bli lidande av det, jag får eksem av bloggar med mycket stavfel eller där det lyser igenom att bloggaren inte behärskar språket. Ursäkta min vidriga snobbighet.
10. Den berömda bloggfasaden – ska man visa allt i bloggen? Det behöver man inte göra, men däremot tycker jag inte att man ska väja för det svåra heller, det är ju oftast de bloggarna/inläggen man tycker bäst om. Dessutom är det ju en stor skillnad på att värna om sitt privatliv, jämfört med att hålla upp en nästan falsk fasad på bloggen.
Gravidapparna
Jag använder mig av tre gravidappar (pappas gulligt naiva reaktion när jag någon gång nämnde det: Finns det sådana? OM det finns!): en på svenska, en på finska och en på engelska. Det är alls inget medvetet språkligt val även om det verkar så, och alla har de sina för- och nackdelar:
Vau.fi berättar veckovis något om barnet, om/för modern och slutligen för fadern (nej, inte partnern, så långt har vi inte kommit här i Finland tydligen). Men även för varje dag kommer en liten infosnutt (som man kan kika på i förväg), så den är trevlig framför allt i början när varje dag känns som ett stort framsteg. Den här appen ger de minsta måtten på babyn nu när den växer har jag nu noterat. Gratis.
Gravid & Baby är också den gratis, här kan du ladda upp en bild på din partner även om delarna som gäller hen oftast är ganska intetsägande. Roligast med den här appen är helt klart dess konkreta räknande av dagar och PROCENT, alla de där bilderna gravida svenskspråkiga kvinnor postar kring sin graviditets framskridande på Instagram är screenshots från den här appen. Kring vecka 18 blev det jobbigt då den bara tutade på om ultraljudet vi i Finland fick vänta ganska många veckor till på, men det är kanske bara jag som är otålig? På tal om otålig så kan man även i denna app tjuvläsa framåt på kommande veckor. Förutom procenträkning (höhö) så använder jag också den här appen för att ladda upp en del magbilder (som automatiskt märks med datum och gravidvecka) samt små dagboksinlägg som man senare kan exportera som PDF-fil. Ja och så finns här en liten checklista pre-baby på saker som kan vara bra att göra/skaffa, och också ens framsteg gällande dem meddelas i procent.
Ovia Pregnancy känns stundvis vä-häldigt amerikansk med sina ”artiklar” om sex reveal-parties m.m., och avsnitten om läkarbesök stämmer heller inte alls in på systemet här. I appen kan man göra ganska mycket själv om man så önskar, plita ner alla milestones och typ sammandragningar, men jag är själv ganska ”inaktiv” och läser bara informationen. Gulligt dock att den anpassar sina texter till barnets projektnamn (och om man så önskar: kön), det blir onekligen mer personligt för en hormonell mamma-to-be när appen varje vecka uppdaterar mig om How’s Hallonet? Det kommer ny info flera gånger i veckan, och den kan man i-n-t-e kika på på förhand utan här är all info faktiskt helt ny, heh. Ser alltid framemot att byta graviditetsvecka, för då kan jag kika på hur stort fostrets handavtryck är jämfört med hur det kommer att se ut när babyn föds, samt få en uppdatering om vilken grönsak/leksak/franskt bakverk/leksak fostret för tillfället är lika stor som. Det konkretiserar verkligen storleken på ett helt annat sätt än bara gram och centimeter (vilket den här appen för övrigt tyvärr inte behärskar). Vet dock inte riktigt hur de ska pull it off hela graviditeten igenom, redan nu kan jag tycka att en vattenflaska är minst lika stor som en aubergine, men framför allt med stöd av de två andra centimeter-pratande apparna så har jag nog rätt bra koll.
Dubbelskryt
I dag:
… köpte jag mina första julklappar!
… är jag en glad och stolt silvermedaljör i den finska bokbloggosfären. Samma etta och tvåa som 2013, bra etablerat tycker jag :)
Updates
Hahaha, den här bilden är SÅ jag! Blir alltid lite nervös när Lillebror ramlar in över vår tröskel unannounced, för då har jag inte hunnit panikuppdatera alla grejer som blinkar och hoppar innan han hugger tag i min dator ;).
Under www
#rucola
Och så kom dagen då jag blev ”citerad” på MTV3:s hemsida för en tweet om rucola.
Under film och tv, www
Think pink
Bloggen är uppdaterad till en vårigare look:
Jag går sakta igenom gamla bilder att ”framkalla” och hittar en massa gamla pärlor som jag skrattar högt åt och/eller blir varm i hjärtat/magen/ansiktet av. Människor man tycker om alltså, bra grej!
Vaknar mitt i natten till fruktansvärd mensvärk, stapplar efter värkmedicin och värmedyna och tänker att det kanske är lite så här det känns att föda barn *paus för gapskratt från alla kvinnor som har fött barn*
Jobbar jobbar jobbar och ser framemot helgen.
Fortsätter skörda framgångar som Pauliina Rauhalas personliga marknadsföringsbyrå. Har en 99 % success rate vad gäller att rekommendera den boken till folk!
Under www
Bloggtipset: Lilla Libertin
Jag skapar en mapp i min Feedly, döper den helt fantasilöst till Nya, och tar in några bloggar på prov. Bloggar med potential, som skrivit fint eller fängslande på senaste tiden och som jag vill följa med en tid för att kolla om de kanske kan bli nya favoriter. Lite friska fläktar bland alla de gamla vanliga. De kommer från andra bloggars kommentarsfält och länklistor, och en av dem skriver så otroligt träffsäkert och snyggt att hon nog inte kommer att stanna i Nya-mappen länge. Den här kommer inte att nöja sig med det halvdana, utan arbeta sig vidare, uppåt.
Teater, London, gamla hjärnspöken, skrivande, (o)lycklig kärlek, magnolieträd, att bo utomlands. Text lika okonstlad och direkt som bloggdesignen:
Under www
Panorama 