Category Archives: gravid

Att överraskas två gånger

… och likt Smulan satt vi också på påsken och spånade barnnamn (utan resultat thank you very much, vi får nog klara oss själva) eftersom den här familjen i slutet av september utökas med en fjärde (!!) familjemedlem <3.


Det är en januarionsdag, vi har äntligen hunnit sitta ner och prata med P och kanske föds en tanke just där över smoothien, men sen ringer J och säger att vårt bud på Parhuset godkänts. Jag känner ingenting i kroppen annat än en förvirring över att min mens aldrig kommer, men den helgen smyger jag in på wc och lägger lugnt ifrån mig testet på lavoarkanten. Ser två starka röda streck framträda, springer halkar glädjegråter runt hörnet till köket och skrämmer min son och min man.

En dryg månad tidigare har vi skrivits in för en ny omgång barnlöshetsvård på Kvinnokliniken, så vi får tid för tidigt ultraljud direkt. Läkaren med ultraljudsstaven hinner se en fostersäck och gratulera innan hon konstaterar att hon inte ser något mer, att det kan vara ett mycket tidigt embryo men att det sannolikt är en tuulimuna. Allt hopp rinner ur mig, jag drar upp mina byxor och skriver med böjt huvud ner en kontrolltid i kalendern. Vi går genom korridoren, vet inte vad vi ska säga åt varandra. Håller handen tills vi skiljs åt. I det tomma som är mitt huvud känner jag mig tacksam över att de inte slängde ut oss från Kvinnis, att vi får fortsätta hos dem som planerat även om den här icke-graviditeten började på naturlig väg. Vill bara snabbspola till det, bort från detta limbo.

Det går några långa långa dagar, J som aldrig är på arbetsresa åker på arbetsresa och jag är så jävla sjuk och hostar så att kroppen rister. Jag nästan hoppas på blod i trosorna när jag går på toaletten, önskar att kroppen skulle sköta det själv. Vill inte vill inte vill inte ringa och sjukskriva mig för framkallat missfall. Jag sitter i evighetskorridoren på Kvinnokliniken, tas emot av en barnmorska som känner till situationen, talar lågmält när hon visar in mig i rummet. Läkaren ställer några frågor, jag säger att jag börjat må lite illa men att jag säkert inbillar mig, och läkaren ber mig klättra upp i gynekologstolen direkt. Hon rynkar ögonbrynen mot den gråsuddiga skärmen, Kan du låta bli att hosta, och sedan, Nämen hördu jag ser nog hjärtslag här. Barnmorskan hoppar upp från sin stol, kikar på skärmen Javisst, jag ser dem också. Grattis!

Vandrar evighetskorridoren till slut och tar hissen ner, hittar en någorlunda avskild plats och ringer J som sitter som på nålar på sitt hotellrum. Jag börjar gråtskratta direkt när jag hör hans röst, så det tar flera sekunder innan han förstår vad jag säger. Det är en bebis! Hjärtat slår!

Annonser

8 kommentarer

Filed under gravid

Den där om berlinermunkarna

Det är senhöst och jag är så trött så trött så trött. Mina bröst gör ont också, och jag förstår ingenting, för graviditetstestet var negativt igen men jag har inte fått mens heller, trots att pillren jag svalt borde ha stabiliserat hela processen. Jag tänker att jag nog ska ringa till kliniken igen när linjerna öppnar, hamna i den förhatliga telefonkön och med svag röst prata om ägglossning och menscykler och viktiga små tabletter.
Jag lämnar sängvärmen och din sida, gräver i korgen efter ett test ändå, för att kunna svara när de frågar. Jag ser testfönstret färgas rosa som visar att det fungerar även om jag inte gör det, lägger det på lavoarkanten, drar upp byxorna. Kastar en blick mot det och ser det vanliga strecket och… ETT TILL! Jag springer, jag flyger, jag halkar runt hörnet, du sover ännu när jag börjar prata och rösten går upp och bryts. Är det häftigare att ha vetat det ensam några sekunder, eller att få vakna till de här orden? Kom och titta själv säger jag och tar dig i handen. Du sitter på wc-locket och tittar och tittar och darrar och i euforin hinner jag tänka att jag visste att det tagit hårdare åt dig än vad du låtit påskina.

Vi går ut på promenad, stöter på ett par bekanta och pratar om vinterdäck och det är så fantastiskt att ha den här hemligheten bara vi två. Samtidigt känns det som att alla kan se, att det lyser och bubblar kring oss? Vi handlar mat sedan, gurka och bröd och mjölk som vanligt, och du lägger ner två berlinermunkar i en påse för att fira. Jag tar fram tallrikar hemma, lyfter försiktigt ut munkarna och den rosa glasyren kletar fast i påsen, och jag skrattar Du har betalat bara för en munk gulle!

Senare, juli. Jag har en sjukhusbinda mellan benen, och värkarna har börjat över vår sena lunch i kafeterian. Aldrig har det tagit så länge att äta en portion fisksoppa. Jag tänkte ännu köpa en munk, säger du, vill du ha? men jag andas andas och skakar på huvudet. Vi går ut till bordet bredvid huvudingången, det är högsommar och du sätter dig ner och vänder upp ansiktet mot solen. Jag står lutad mot bordet, vaggar med höfterna och du öppnar ögonen, kisar, Va har du så där ont, förlåt jag förstod inte? Sommar, sommar och sol, än är det tjugo timmar kvar tills vår tysta lilla pojke ska krystas glida rivas ut ur mig, men det vet vi inte ännu, du har glasyr i mungipan skulle jag kunna skriva men det kanske inte ens är sant. Det som är sant är att du åt den där munken och att det var först när en vän som fick höra förlossningsberättelsen och skrattande sa En munk igen! som jag kom ihåg att det var så allting började.

7 kommentarer

Filed under gravid

Förlossningshistorier

Jag har alltid varit fascinerad av förlossningsberättelser på andras bloggar, så det är ju nästan lite ”fräckt” att jag aldrig skrev om min här. Men det känns liksom lite för privat av någon anledning, så då låter jag såklart bli, åtminstone för tillfället – även om jag vet och tycker att blogginlägg/texter om det som bränner tenderar att bli de allra bästa. I korthet så var det en lång förlossning som jag ändå själv upplevde som väldigt bra, fram tills den sista timmen då det blev vidrigt både fysiskt och psykiskt. Nåväl.

I och med att det fötts bebisar både bland vänner och bekanta helt runt samma veckor som Hugo, har det blivit en hel del utväxlande av förlossningshistorier med de nyblivna mammorna både över Facebook-chatten och irl. Och som de skiljer sig åt! De tar fyra timmar och de tar 36 timmar. Mammor som svimmar och mammor som inte känner av öppningsskedet (?!). Pappor som svimmar* eller pappor som håller i benen när man krystar. Ingen bedövning eller typ all bedövning som finns att få (jag var definitivt i den senare delen av spektret, heh).

Jag förstår att det är kvinnors motsvarighet till arméhistorier, för det är något både huisigt stort och något som i sämsta fall kan bli ett trauma. Då är det viktigt att få prata prata prata med dem som orkar, vill och vågar lyssna.

*) Vill ändå föra till protokollet att J inte gjorde det, trots att jag lite oroade mig för det på förhand.

Lämna en kommentar

Filed under gravid

I mål

Det är mycket prat om målbilder när man är gravid. För att orka genom fysiskt allt tyngre månader, och sedan förstås eldprovet, också känd som ”förlossningen”. Och så är man plötsligt ute på andra sidan, och vissa målbilder förverkligas nödvändigtvis inte alltid av en eller annan orsak, eller så låter de vänta på sig längre än man trott. Men man känner när det händer, kanske spelas det inte ljuv fiolmusik i bakgrunden, men det liksom klickar till någonstans djupt inom en. Där är han i sin pappas famn, klick. Där beundrar de nyblivna morföräldrarna honom med tårar i ögonen, klick.

I dag hade han på sig sin björnhalare för första gången. Klick.

Lämna en kommentar

Filed under babyliv, gravid

Han.

Förra veckans onsdag promenerade jag in på Jorv ungefär vid 12-tiden. Drygt åtta dygn (!) senare gick jag ut igen, men med den här utsikten:


Däremellan rymdes blod, svett, tårar, nedsövning, bröstpump, oro, intravenös antibiotika, rullstolsfärder genom kulvertar, alldeles för många sladdar och mitt livs både värsta och bästa minuter.

Men nu är han här. Nu är han HÄR. Nu är HAN här.

2 kommentarer

Filed under babyliv, gravid, hälsa

Bokfort var det ja

Bygge pågår, som synes. Läsmässigt tänkte jag börja med John Ajvide Lindqvists nya skräcknovellsamling Våran hud, vårat blod, våra ben för att potentiellt skrämma igång förlossningen..? #motheroftheyear

Lämna en kommentar

Filed under böcker, gravid

99,6 %

Hur känns det? Det är tungt nu, jäkligt tungt, och jag får förstås vara tacksam över att ha haft en så pass lätt graviditet men alltså fortabsurditeten i att det inte finns en enda ställning som är bekväm längre?! Också så himla absurt att det snart ska flytta in en tredje liten person här hos oss!

En dag klättrar jag upp och ner på en stol och ordnar och boar, en annan åker jag till stan på lunch- och glassdater och en tredje gör jag mest ingenting. Det är som det ska vara, men det är också rastlöst. Det är skönt att tidsfönstret för när babyn kan tänkas komma blir smalare och smalare, men det är också så. Himla. Konstigt.

Och så hamstrar jag böcker, både på biblioteket och i bokhandlar. Böcker jag snart inte kommer att hinna, orka eller kanske ens vilja läsa. Men kanske jag kan använda dem till att bygga ett tryggt fort för mig och min lilla familj (!) sedan?

2 kommentarer

Filed under gravid