Kalender 2018

Jag spontanköpte en kalender strax innan jag åkte till Göteborg. Från finska Putinki, lite mindre än en A5:a, men med hela veckan-uppslag som jag gillar det. Hoppas vi kommer att trivas tillsammans!

En del får jag skriva in redan. Två bröllop! Dock även dagisstart buhuu, fick faktiskt beslutet i dag och vi fick ingen av de platser vi önskat, bah. Främst läget jag funderar på, annars vet jag inget varken positivt eller negativt om traktens dagisar. Men huj vad tanken på allt förande och lämnande och pusslande och vabbande stressar mig… Försöker skjuta bort de tankarna ännu och visualisera att det är flera månader kvar härhemma *sniff*.

Annonser

2 kommentarer

Filed under stationerylove

Ensihetket

Ett till citat förresten, från Operaatio äiti-bloggen jag citerade nyligen och som jag hittade i somras. På den bloggen blandas.. tänkte skriva högt och lågt men det låter som om jag skulle rangordna ämnena. Allvar och flärd kan vi säga! Barnkläder och utflykter, men också livets allvarligare delar. Läste ett gammal inlägg, hennes första förlossningsberättelse, och även om det var mycket som skilde våra förlossningar (prematur/övertid, snitt/vaginal förlossning) åt så fastnade jag på vissa delar av upplevelsen och känslorna som lät så lika mina:

Koko kokemus oli todella rankka. En saanut vauvaa rinnalleni synnytyksen jälkeen, vaan poika vietiin pois luotani. Makasin osastolla ja kaipasin kipeästi hänen luokseen. Mietin sydäntä kuristaen, että kaipaako poika yhtä paljon äitiään kuin minä häntä? Olinko tahtomattani hylännyt lapseni tärkeimmällä hetkellä? […] En tiedä miten ikinä selviän siitä kamalasta ajatuksesta, että pieni lapseni vaan vietiin pois luotani. […] En koskaan tule kestämään sitä, että yhteisen elämämme alku meni niinkuin meni. En koskaan selviä siitä, että en ollut rakkaimpani luona tämän ensihetkinä. Olen ikuisesti katkera siitä, etten saanut tuntea sitä, kun vauva nostetaan ensimmäistä kertaa syleilyysi.

Hugo minns ju självklart inget av sin förlossning eller sin första tid på jorden. Efter de första tumultartade dagarna blev han ammad, fick famntid och kärlek precis som om ingenting hänt. Mina minnen av förlossningen kommer att blekna med tiden, har redan mattats av. Ändå tror jag inte att jag någonsin kommer att glömma känslan av förvirrning och rädsla som utbyttes mot blodisande skräck. Jag återkommer till den lilla babybaljan som de bäddade färdigt och som han aldrig fick använda, den ljusblå mössan barnmorskan valde ut men som blev kvar i förlossningssalen då först han och sedan jag rullades iväg åt olika håll. Värmen i det mörka rummet på barnavdelningen, de långa korridorerna som J rullade mig i rullstolen fram och tillbaka när jag hann mellan tiderna för mitt dropp med intravenös antibiotika. Hur jag lade all min kraft på de där rullstolsfärderna och tiden i rummet med vår lilla pojke, och sedan var så slut att jag knappt orkade äta väl tillbaka i min egen sjukhussäng. Förlossningsrädslan som inte fanns förrän den sista timmen, men som sedan bosatte sig i min kropp, kanske för alltid?

Ändå, när vi besöker sjukhuset för återkontroller, och jag ser skylten för förlossningsavdelningen, känner jag bara nostalgi och.. avundsjuka? Så sjukt häftigt ändå; den egna kroppen och barnmorskornas breda yrkesbeskrivning och kunnande.

2 kommentarer

Filed under babyliv, citat

Emil & Olivia

Äh. Fortfarande lite ringrostig med bloggandet. Efter en längre paus känns det som om man borde komma med något vettigt och då blir ribban högre –> blir inget skrivet –> ännu längre paus. Så nu bara kör vi!

I förrgår tog jag mig till Arkadia Bookshop i Tölö för att går på premiären av Mamma, pappa, barn – Mistä on pienet lapset tehty?, dokumentären om Emil och Olivia som Catzo regisserat. Se det som ett hett tips, den visas på Yle Fem i dag kl.19 och finns även på Arenan. Se den! Ett viktigt ämne, filmat på ett gripande sätt. Är så glad att jag gick på premiären, att jag fick sitta där och snyfta i salongen där även Emil & Olivia och deras minitvillingar satt. Blev så många lager där, hela deras modiga och gripande historia framför allt, men också deras glädje på det tidiga ultraljudet när de såg sina små gråa blobbar med vita tickande hjärtljud. Mindes Hugoblobben hösten 2016 <3 <3 <3.

Önskar dokumentären hade varit längre, hade velat veta mer om både före och efter. Det är dock bara ett tecken på hur engagerad E&O samt Catzo och filmgänget fick mig att bli.

Lämna en kommentar

Filed under film och tv

Hej, här är jag!

Ööh, jaha, där lämnade jag er visst med min rapport från frissastolen och så blidde inget mer?

Sommaren kom (ELLER GJORDE DEN?!) och vi fick fyra veckor ledig tid alla tre. Vi hade kalas för Hugo, vi var i Åbo/Ingå/Borgå/Svartå/Porkala, på Högholmen, på date och på lande.  Plötsligt var det dags för J att börja jobba igen efter ett halvår hemma, och lagom till det blev först jag och sedan Hugo skrällförkylda (egen dubbelsidig ögoninflammation t.ex., MYZET) och var så gott som isolerade i två veckor, jeteroligt…

Jag läser Yle-böcker så gott jag hinner, lyssnar till kommentatorstracket som är min son (han kan kanske 40 ord vid det här laget, helt sjukt?!), puttar gungor i parken så ofta att jag säkert snart får slitningsskada i handleden. Hälsar på en fjäderlätt nyföding som trots allt vägde nästan ett kilo mer än Hugo gjorde. Bokar träffar efter den långa sommaren. Missar alla releaser och förlagsfester av oklar anledning men ska faktiskt åka på Göteborgs bokmässa om bara några veckor. Lär väl komma hem med tusen barnböcker för att döva det dåliga mammasamvetet… Och barnkläder! Mmm, barnkläder. Lika mycket som jag svettas över funderingar kring vinterhalare och vattenpelare och merinoull, lika roooligt är det med vanliga innekläder och söta mössor.

Lastenvaatteet on vaan yksi hypen osa-alue. Miettikää nyt niitä scifi-hifi-tyyppejä, jotka jonottaa koko yön ensi-illan lippuja, pystyttää telttoja ja niin eespäin. Jos oikein kaivelet päätäsi niin eikö muka maailmasta löydy JOKIN asia, jota varten voisit leiriytyä muutamaksi tunniksi kaupan eteen odottamaan? (Operaatio äiti)

(Obs har ej köat utanför butiker! Ännu.)

Lämna en kommentar

Filed under livet

Hos frissan (2)

*läser bok medan frissan slingar håret*
Åh, egentid och tid att läsa, varför gör jag inte det här oftare?

*blir tvättad i håret och får skalpmassage*
Mmmmmmmm varför gör jag inte det här oftare?!

*beskådar det färdigklippta och -fönade håret i spegeln*
Yes! Varför gör jag inte det här oftare?

Frissan berättar kostnaden vid kassan:
*hostar till*
*gråter blod*
*svär*
*betalar*

Lämna en kommentar

Filed under smink & sånt

Hos frissan (1)

Frissan lyser upp: 1-årskalas imorgon? Åh, berätta allt om pyntet, min bästis fyller 21 och ska ha barnkalastema på sin fest!

*feeling old*

Lämna en kommentar

Filed under smink & sånt

Hugo ett år

Ungen min, hjärtat mitt
Se på dig nu
Jag älskar så innerligt
Den som blev du

Jag ser på dig, din höga panna och dina mjuka fina öron. Vackra blåa ögon, ljust hår som växer ojämnt över huvudet och lockar sig vid öronen och i nacken. Åtta tänder har du nu, och ivriga händer som plockar och petar. I dag fyller du år min finaste, det är din allra första födelsedag och du har fått några prasslande paket och en silverfärgad ballong. Du ska få ägna dig åt dina favoritaktiviteter också; kangi (gunga) och gunka (badibunka). Du upprepar de orden ofta längs med dagarna, och när vi väl tar fram ditt lilla badkar hinner du knappt få av dig kläderna av iver.

Du är en nöjd och glad liten typ, du älskar din mjölkflaska och att bläddra i böcker. Allt vill du stoppa i munnen och smaka på, och du har en stor mun, så träklossarna får du leka med bara under uppsikt. Du tycker om att kika bakom badrumsdörren när din pappa eller jag går på toaletten, då hör man strax dina små armar dra sig över golvet och sen kikar en näsa och två glada ögon runt hörnet. Tvätt- och diskmaskinerna är också väldigt roliga att peta på!

Du är motoriskt sen och verbalt tidig, kan nästan tjugo ord som du glatt strör omkring dig. När du vaknar brukar du ibland gå igenom en del av din vokabulär, ord för ord, det är ett himla sött ljud att lyssna på.
När du vill mysa trycker du din panna mot våra halsgropar, som en kärleksfull liten tjur. Några enstaka gånger somnar du ännu i våra famnar, alldeles varm och tung och underbar. Fast tung är du egentligen inte, du har vuxit 24 cm sen du föddes men väger ännu under nio kg.

Du kom till världen med buller och bång älskling, och det gör mig ledsen att jag inte kan tänka på det som den finaste stunden i mitt liv. Du däremot, är det finaste som har hänt oss. Varje kväll när du har somnat brukar din pappa och jag prata om vad du gjort i dag, titta på bilder av stunder den andra kanske har missat.

Varje dag i mitt liv, nästan varje vaken timme, kommer jag att undra var du är och hur du har det. Vi kommer att skrika åt varandra, men också kramas flera gånger än det går att räkna. Mata, trösta, torka, paja, söka, ropa, älska.

Grattis på födelsedagen Hugo!

Lämna en kommentar

Filed under månadsbrev