Tyngst med att resa är att komma hem?

Hemma igen, efter en vecka som gick alldeles för snabbt, what’s that about? Det var skönt och roligt och flygresorna gick bra igen – förstår att vi ännu har något öronvärks-/kaskadspyende-inferno att vänta i framtiden, men än kan jag vara tacksam!. Den tillbaka var kanske den mest krävande hittills då Hugo förvisso sov 1,5 timme i min famn, men sedan vaknade gnällig och krävde konstant program, helst i min famn. Famnmys är ju dock inte riktigt vad det har varit längre, det ska ålas och krumbuktas och gärna stås upp (med stöd) och putas med rumpan. Så allra tyngst med att resa med barn tycker jag faktiskt är att komma hem – då man kan pusta ut och helst skulle vilja sätta på en tvättmaskin (för att känna sig duktig) innan man slänger sig ner i soffan, äter en rågbrödssmörgås med ost och gurka/tomat och tittar på tv resten av kvällen. I stället ska barnet matas-skötas-tvättas-nattas helt som vanligt, i värsta fall med jetlag eller känslor av omtumling. Det är tungt.

Och nu är det söndag kväll och barnet med tandsprickningsgnällighet har somnat efter en lång dag och imorgon ska jag tillbaka till mitt vanliga jobb i min vanliga butik och ändå känns det nästan lite pirrigt? Sex veckor jobbar jag ännu, sen blir jag vårdledig med min då ettåring (!). Tiden går nog fort härhemma också O_o.

Lämna en kommentar

Filed under jobb, resor

#galnamañana

Varma hälsningar från Mallis!

Pappa fyllde 60 och vi är här hela gänget och bor i en villa mitt på ön. Just staden där vi bor, Inca, är inte så sprittande, men läget är behändigt och vi har susat omkring med hyrbilarna en hel del. Palma var nice! En dag ösregnade det, det var deppigt, men annars har temperaturen legat kring 28 från molnfri himmel, muy bueno. En härlig start på sommaren!

Lämna en kommentar

Filed under resor

Resa med småbarn, några länkar och tips

Om en vecka vaknar jag upp på Mallorca. Yeah! Det blir Hugos tredje resa och fjärde land under hans första levnadsår, och jag tänkte här dela med mig av några äldre och nyare länkar och tips om just resande med småbarn.

Att vara någons fru: Att flyga med barn
Cissi Wallin: Resa med småbarn
Fru Kapten: Prylarna vi inte hade klarat oss utan på vår senaste resa
Livet från den ljusa sidan: Resa med barn

Nu är vi ju då alls inga experter inom området, jag tror t.ex. att de här flygresorna har potential att bli tyngre även om de är bara fyra timmar jämfört med tolv timmar till Singapore. Hugo är helt enkelt äldre och mer aktiv, och inte heller har vi en ”babykoppa” bokad – den där korgen som hängs upp på väggen framför er i flyget alltså, guld värd för längre resor med små bebisar (max 70 cm, 9-11 kg är viktgränsen). Å andra sidan har vi fler famnar som kan underhålla honom…

Vi hade med det mesta. En liten batteridriven fläkt till vagnen tyckte jag lät jättefjantigt, men var ganska allmänna i Asien tydligen (vi hade alltså inte). Men myggnät och en vagnsufflett som släpper in luft (Hugo sov dock de flesta tupplurarna inne på hotellrummet) var bra, och en bärsele var ett måste på flygfälten och även ibland ute på stan – svettigt blir det, men förälderns närhet och hjärtslag kan vara avgörande i nya miljöer. Solhatt med band och solglasögon (vi köpte sådana med en mjuk rem över bakhuvudet), och i poolen simhatt, babysimppare och uv-dräkt. Inspiration för pojkar har skrivit ett matnyttigt inlägg om uv-plagg för mindre barn här. KappAhls halare med korta ärmar och ben var söt och smidig, och det går bra att köpa en lite större storlek än vanligt så täcker den bättre + är inte lika spänd att ta på.

Vi släpade också med nästan all mat, ersättning och välling – det blev TUNGT men var värt det. På Langkawi fanns inget sådant, i Singapore en del men ersättningen såldes ofta på pulver i enorma förpackningar men pulvret blir lätt fuktigt eller invaderat av kräk trots extra plastlåda, mvh kokemusta on… Sempers klämmisar med mat går att äta också utan upphettning.

Hugo var en ängel under flygresorna trots att de var långa och till stor del nattetid. Han sov mycket, och vägen ner underhöll han sig med sitt nya tuttband av silikonpärlor – amningssmycket i samma material kom också mycket väl till pass. Vi hade packat med ombyte(n) för honom men också extra övredelar åt oss vuxna, OM olyckan skulle vara framme. Lager på lager då det kan vara svalt på avfärdsorten (och i flyget!!) men varmt redan på flygfältet på destinationen. Någon leksak, både en gammal favorit och kanske någon ny och spännande. Böcker och när de blir äldre: spel eller något filmklipp på iPaden.

 

Och allt beror ju på er själva och barnet! Är barnet extremt aktivt eller känsligt för nya upplevelser kanske Sydney inte är rätt destination just nu. Vad jag har hört från vänner och rådgivningstanten så kan långflyg samtidigt vara betydligt lättare med bebisar än med aktiva toddlers (1-2,5 åringar).
Är ni sugna på att resa, gör det! Förbered er på att packningen är gigantisk och att allt kommer att ta längre tid, men att ni också kommer att få minnen för livet (positiva eller negativa, heh).

2 kommentarer

Filed under babyliv, resor

10 månader

När du föddes blev jag till
En gång till

Jag blev din mamma

– ur Du. Dikter för nyfödingar av Stina Wirsén

I dag är du tio månader gammal. I dag firar vi min första morsdag. Tänk att jag tillhör den kategorin nu, att jag är så gammal att jag inte bara kan gratulera min mamma utan också bli gratulerad själv? Samtidigt känns det 100 % naturligt att jag är just din mamma, även om jag kan ha svårt att förstå att något så fantastiskt som du är sprunget ur oss.

Min ljudliga ljuvliga solstråle. Vilken månad du har haft! Det känns som om du gått från att vara bebis till att vara ett litet barn på bara några veckor. Du har fått gunga mycket eller åka längs vägarna i din nya cykelstol. Du har börjat fridyka på babysimmet och du pratar massor, härmar våra ljud och stavelser, säger kack/tack efter maten och bappa när du får syn på din pappa. Det är häftigt att det är svenskan som är tydligast i ditt medvetande, även om det är finska du hör längs dagarna nu när du är hemma med din pappa. Du vinkar hejdå och godnatt, åt oss och varje gång du får syn på den vinkande pandan på planschen i ditt rum. Du har äntligen börjat åla, väldigt mödosamt och vingligt, men framåt segar du dig. Du är en virvelvind över våra golv ändå, rullar och skjuter dig bakåt på rygg och svänger dig, oftast in under bord och skåp, häromkvällen hela vägen in i vårt sovrum medan vi andra åt.

Du var ensam övernatten hos mommo och mofa! Det gick väldigt bra förstås, fram tills att vi ivrigt hämtade dig nästa dag och du förstod att vi varit borta, då blev du väldigt väldigt ledsen. Om du bara visste hur mycket vi tänkte på dig medan du var borta, hur vår längtan var direkt fysisk. En dag kommer du kanske själv att bli förälder, och först då kommer du till fullo att förstå hur mycket vi älskar dig.

Du sover lite längre nätter igen, halleluja, och du gillar mat och älskar mjölk och välling. Vid matbordet gapar du som en fågelunge när du svalt och blir lite förnärmad om man tar för lång tid på sig med nästa sked. Du älskar din svarta Brio-låda och de granna klossarna, men ser du inte dem rullar du fram till någon av dina böcker och börjar bläddra i den, länge kan du göra det. Du river i snöret till din vappballong, försöker ivrigt suga i dig all tandkräm från tandborsten och när jag håller dig upprätt spanar du nyfiket ut över rummet.

Om ett år kommer du att gå på dagis och hämta hem någon limklibbig skapelse åt mig som morsdagskort. Det kommer att vara strykfult och den finaste gåva jag någonsin fått.

Lämna en kommentar

Filed under månadsbrev

Dementerar

Alltså det verkar ju nästan som jag vore gravid när man läser det förra inlägget?! Hahaha LOL nej!

Lämna en kommentar

Filed under www

Då och nu

I dag är det exakt ett år sedan jag blev mammaledig. Det känns himla avlägset. Men det hann födas en bebis däremellan, ett litet fnysande knyte som nu är ett ropande rullande roligt barn. Och jag hann ju rentav återvända till jobbet (om än för bara några månader den här gången). Tiden, tiden!

Skönt ändå, att jag fick de där månaderna hemma, två månader på dagen innan vi åkte iväg till Jorv och Hugo tittade ut 25 timmar senare. Två månader av lugn men också rastlös förväntan. Två vänner är gravida just nu, lustigt nog varandras namnen. Den ena med sitt första barn, den andra med sitt andra. Det är fint att få följa deras graviditeter, minnas den andlösa spänningen av att vänta sitt första barn, hur man visste exakt på dagen och procenten hur långt gången graviditeten är och vilken storleks grönsak eller frukt fostret liknar just den här veckan. Och sen den andra graviditeten, som liksom verkar rulla på där vid sidan om livet och det äldre barnet som måste matas tvättas nattas föras till dagis och kramas.

Jag hör berättas att man älskar sina barn lika mycket. Kanske på olika sätt, men lika mycket. Det tror jag på, liksom jag trodde på att folk sa att kärleken till ett barn inte är som något man tidigare upplevt (de hade ju rätt). Fast den där första graviditeten, den tror jag är speciell. Den får man aldrig igen. När allt är nytt och spännande och obekant och skrämmande och fint och galet och alldeles fantastiskt.

Lämna en kommentar

Filed under livet

Svenskspråkig panelhöna

Kielitaidon puute on kuin vatsatauti. Se vie energiaa ja leikkaa särmää omasta persoonallisuudesta, se muuttaa olon rapistuneeksi seinäkukkaseksi.

– ur Islantilainen voittaa aina, Satu Rämö

P och jag pratar om det ibland, hur våra finskspråkiga kolleger missar en dimension av oss. Jag är ju så rolig till exempel (tycker jag själv…), men mycket av det får jag svälja, eller förtvivlat leta efter ord så länge att poängen går förlorad. Det är synd. Jag är glad att min svärmor vill tala svenska med mig till exempel, så får hon hela det charmiga paketet som är jag ;).

Men jag kommer ju bra överens med mina kolleger ändå, trots att de får bara 80 % av mig. Skönt att det räcker :).

Lämna en kommentar

Filed under citat, jobb