Hos frissan (1)

Frissan lyser upp: 1-årskalas imorgon? Åh, berätta allt om pyntet, min bästis fyller 21 och ska ha barnkalastema på sin fest!

*feeling old*

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under smink & sånt

Hugo ett år

Ungen min, hjärtat mitt
Se på dig nu
Jag älskar så innerligt
Den som blev du

Jag ser på dig, din höga panna och dina mjuka fina öron. Vackra blåa ögon, ljust hår som växer ojämnt över huvudet och lockar sig vid öronen och i nacken. Åtta tänder har du nu, och ivriga händer som plockar och petar. I dag fyller du år min finaste, det är din allra första födelsedag och du har fått några prasslande paket och en silverfärgad ballong. Du ska få ägna dig åt dina favoritaktiviteter också; kangi (gunga) och gunka (badibunka). Du upprepar de orden ofta längs med dagarna, och när vi väl tar fram ditt lilla badkar hinner du knappt få av dig kläderna av iver.

Du är en nöjd och glad liten typ, du älskar din mjölkflaska och att bläddra i böcker. Allt vill du stoppa i munnen och smaka på, och du har en stor mun, så träklossarna får du leka med bara under uppsikt. Du tycker om att kika bakom badrumsdörren när din pappa eller jag går på toaletten, då hör man strax dina små armar dra sig över golvet och sen kikar en näsa och två glada ögon runt hörnet. Tvätt- och diskmaskinerna är också väldigt roliga att peta på!

Du är motoriskt sen och verbalt tidig, kan nästan tjugo ord som du glatt strör omkring dig. När du vaknar brukar du ibland gå igenom en del av din vokabulär, ord för ord, det är ett himla sött ljud att lyssna på.
När du vill mysa trycker du din panna mot våra halsgropar, som en kärleksfull liten tjur. Några enstaka gånger somnar du ännu i våra famnar, alldeles varm och tung och underbar. Fast tung är du egentligen inte, du har vuxit 24 cm sen du föddes men väger ännu under nio kg.

Du kom till världen med buller och bång älskling, och det gör mig ledsen att jag inte kan tänka på det som den finaste stunden i mitt liv. Du däremot, är det finaste som har hänt oss. Varje kväll när du har somnat brukar din pappa och jag prata om vad du gjort i dag, titta på bilder av stunder den andra kanske har missat.

Varje dag i mitt liv, nästan varje vaken timme, kommer jag att undra var du är och hur du har det. Vi kommer att skrika åt varandra, men också kramas flera gånger än det går att räkna. Mata, trösta, torka, paja, söka, ropa, älska.

Grattis på födelsedagen Hugo!

Lämna en kommentar

Filed under månadsbrev

Transformation

Vem är jag ens?

a) Spanar plötsligt som en värre haj på överprissatta märkeskläder för barn på Facebook-loppisar. Kastar ur mig begrepp som av, iso, spk och låter blicken fara över pandor och rådjur. Håhåjaja.

b) Kan vi prata om att jag känner något som liknar sorg över att Hugo fyller ett imorgon?! Första året med första barnet är såklart speciellt, men det känns ändå inte riktigt rimligt. Mycket blir roligare och kanske rentav lättare; saknar inte de där första hormonstinna svettiga veckorna då man trodde att han skulle spontankvävas och jag knappt vågade bli ensam hemma med honom. Ändå är det någonting med övergången från bebis till barn som känns sorgmodig – rådgivningen behöver inte hålla samma koll på honom, i andra människors ögon är han ett anonymt barn i obestämd ålder och inget litet knyte man engagerar sig i. Alltså jag vet inte. Nu när hans födelsedag på riktigt står vid dörren – för ett år sedan var jag redan incheckad på Jorv! – tror jag att det också blandas med en del av känslorna från förlossningens slutskede och de första halvkaotiska dagarna. Så mycket osäkerhet och rädsla i en redan färdigt så utsatt situation, puh!

Men det blev ju bra till slut. Nu har vi vår lockiga pratsamma lilla pojke. Och jag haffade visst en rådjurströja åt honom också.

2 kommentarer

Filed under babyliv

Midsommaren, minns ni

Nu har vi alla redan så gott som glömt att det var midsommar förra veckan, men se här kommer ännu några bilder! Firade på lande med N, J, P och T med grillmat, bastubadande och alldeles för lite sömn. Simma någon timme, vara iklädd fleece en annan. Perus finsk midsommar med andra ord.

Och nu är det juli och stormigt och grått. Bebisen fyller ett år om tretton dagar även om jag lever i stadig förnekelse att han redan kan vara så gammal. J bygger en ny altan härhemma, fint blir det men hej så många timmar han (och pappa och Lillebror) har lagt ner. Hoppas värmen kommer lagom till att den är klar, så att man kan sitta där och smutta på lite vitvin och hindra barnet från att riva pionerna i stycken. Kukka!

Lämna en kommentar

Filed under fest, Radhuset

Härlig helg

Härlig helg. Somrig! Känns som att den varit lång, på ett bra sätt. Rhododendronbuskar, strandhäng och 4-årskalas!

I fredags var jag snurrig av sömnbrist – ej bebérelaterad, utan en kombo av många morgonturer på raken plus för sena kvällar. Men det tog sig med hjälp av en sovmorgon och en tupplur!

Jo hela huvudstadsregionen instagrammar från Alprosparken just nu, men den är värd sitt rykte! 🌸

På lördagen fick Hugo bekanta sig med först sand och sedan vår gräsmatta. Succé! Var en klyschigt upptinad sommarkollrig nordbo när jag kände kärlek till både hoodsen och sommaren när bebén kunde äta sin kvällsgröt ute i vår trädgård.

Känns som att vi sedan fick barn å ena sidan inte längre hinner chilla/läsa/sova så mycket som man skulle önska, men å andra sidan att vi liksom gör mera. Hänger förstås mkt ihop med att när den av oss som jobbar är ledig är det automatiskt familjetid, plus att vi inte varit så mycket på lande pga bland annat babysimmet = mera tid att göra utflykter i huvudstadsregionen. Men bra så. Carpe närområden!

Lämna en kommentar

Filed under babyliv, livet

11 månader

Du närmar dig ett helt år med stormsteg nu, några av dina babykompisar har redan fyllt och inte heller de som är yngre än du är så små mera. Du är inte nyast längre, du är nästan ett barn, och även om det är fantastiskt att se dig växa och utvecklas är det nästan en sorg också. Aldrig mera ska du vara så liten som du en gång var.

Du har fyra EDIT: fem tänder nu, de två nya ploppade upp under veckan på Mallorca. Du älskar fortfarande tandkräm och öppnar snällt munnen och säger Aaa när du får syn på tandborsten. Vi tycker förstås att du är ett geni när du kopplar ihop olika reaktioner och ord med händelser, som att du sa ”gunka” när du återförenades med din badibunka. Vatten är fortfarande ditt favoritelement, det är en glädje att se ditt frenetiska plaskande.

Det känns som att du lär dig flera nya ord i veckan, en del är förstås bara härmande men tack, pappa, lampa, vaippa, vauva (om både dig själv och andra barn), kukka och ”lallo” (pallo) benämner du helt själv. Du älskar böcker, bläddrar snabbt snabbt när vi läser för dig men ålar självmant fram till dem på golvet och lägger dig med benen i luften och läser. Jag har lånat en massa böcker från biblioteket, testar dem för att se vad du gillar. Och sånger! Den om de små grodorna är rolig, kack-kack-kack sjunger du efter oss när vi sjungit refrängen.

Du är en virvelvind på skötbordet, det kan bli riktigt svettigt och jobbigt där du rullar fram med rumpan bar medan jag försöker fästa blöjtejpen. Då blir mysstunderna än mer värda, eller ditt hjärtliga skratt när man tittar fram bakom ett hörn eller håller dig upp och ner. Du river av strumporna med belåtna ljud, vet att du får uppmärksamhet då.

Du får mig att skratta och le dagligen. Min telefon exploderar av bilder på dig, och jag kan inte få nog av dem. Av dig. Jag memorerar dina lockiga tofsar vid öronen, dina miner, ljudet du gör när du får tutten i munnen.

Du älskar barn, tycker hundar är spännande och att andra människor är super bara de ger dig uppmärksamhet. Du har precis börjat grina med ihopknipna ögon och ett flashande av tandraden, det ser väldigt knäppt ut.
Min kloka lilla knäppis. Min bebis. Mitt barn.

Lämna en kommentar

Filed under månadsbrev

Tyngst med att resa är att komma hem?

Hemma igen, efter en vecka som gick alldeles för snabbt, what’s that about? Det var skönt och roligt och flygresorna gick bra igen – förstår att vi ännu har något öronvärks-/kaskadspyende-inferno att vänta i framtiden, men än kan jag vara tacksam!. Den tillbaka var kanske den mest krävande hittills då Hugo förvisso sov 1,5 timme i min famn, men sedan vaknade gnällig och krävde konstant program, helst i min famn. Famnmys är ju dock inte riktigt vad det har varit längre, det ska ålas och krumbuktas och gärna stås upp (med stöd) och putas med rumpan. Så allra tyngst med att resa med barn tycker jag faktiskt är att komma hem – då man kan pusta ut och helst skulle vilja sätta på en tvättmaskin (för att känna sig duktig) innan man slänger sig ner i soffan, äter en rågbrödssmörgås med ost och gurka/tomat och tittar på tv resten av kvällen. I stället ska barnet matas-skötas-tvättas-nattas helt som vanligt, i värsta fall med jetlag eller känslor av omtumling. Det är tungt.

Och nu är det söndag kväll och barnet med tandsprickningsgnällighet har somnat efter en lång dag och imorgon ska jag tillbaka till mitt vanliga jobb i min vanliga butik och ändå känns det nästan lite pirrigt? Sex veckor jobbar jag ännu, sen blir jag vårdledig med min då ettåring (!). Tiden går nog fort härhemma också O_o.

Lämna en kommentar

Filed under jobb, resor