Sju månader

Lilla busbus. Sju månader har du funnits på jorden, bara sju och ändå nästan så länge jag kan minnas. Hur var mitt liv när du inte fanns i det?

Mycket är sig likt sen förra månaden, förutom att du fick din första tand i förrgår och sedan din andra imorse! Din pappa blev helt rörd över det. Du snurrar runt din navel på golvet, juckar och lyfter rumpan men kommer inte riktigt framåt, bakåt ibland. Du vänder dig från mage till rygg, ganska sällsynt men bara de senaste dagarna plötsligt mycket mer. Mest skrattar du med öppen mun och glittrande ögon, åt att du gömt dig bakom trasan eller när jag fuldansar för dig. Om din pappa och jag skrattar oväntat och häftigt kan du bli rädd och skrynkla ihop ansiktet i en hjärtskärande ledsen min/gråt, men annars är det roligt om man skrattar med dig. Du tjuter glatt i galet höga tonarter, frustar hest och skrattar ibland efter att du nyst. Du drar in din underläpp som den lilla farbror du är. Allt allt allt ska du föra till munnen, och du har förvånansvärt snabba och långa armar när du sträcker dig efter grejer. Bästa grejen är de prasslande förpackningarna med wipes!

Du följer med omvärlden, allra helst tv:n om den är på, men också när jag blandar din grötportion på morgonen, då lutar du dig nästan ut ur famnen vilket är väldigt sött och sjukt oergonomiskt. Du klappar händerna mot bordsytan, tutten i golvet och klossarna mot lådan, och jag tror att du kanske förstår vad klapp-klapp-klapp betyder.

Du älskar när vi sjunger för dig, blir alldeles lugn. Vi åkte upp till din pappas moster i helgen, det var en lång bilresa och du var superduktig även om jag fick sjunga Sov du lilla videung må-håånga gånger på vägen tillbaka.

Du gnagar på majskrokar som en kung, och jag ska försöka våga ge lite mera mjuka fingermat åt dig. Gurkbitarna spottade du först ut eller ploppade ner på golvet, men sakta gör vi framsteg med dem. Du äter annars det mesta jag serverar, verkar inte heller ha nån klar favorit? Nej vänta, paprika tyckte du inte om, jag förstår dig! Jag har testat mig igenom klämmis-utbudet, dels med tanke på resan vi ska åka på, dem tycker du om att suga i dig. Nästa månadsdag kommer vi att vara i solen alla tre, jag ägnar orimligt mycket tid på att fundera över vad du ska ha på dig och vad du ska äta där. Att du inte får för hett, eller för kallt (!).

Snart, alldeles för snart, ska jag börja jobba igen, så jag ammar dig färre gånger om dagen. Att amma har blivit så mycket trevligare nu när du äter med bättre grepp och kortare stunder, och även om varken du eller jag har något emot ersättning känns det sorgligt att aktivt avvänja dig. Låt mig alltid minnas hur ditt hår blir svettigt ovanför örat där du ligger i min famn. Dina varma små fingrar tryckta mot mitt bröst.

I dag är du 70 cm lång och väger fem gram under 7,7 kg. Sifferbarnet mitt.

Tänk att du finns här i mitt liv, storögd och solig. Aldrig ska jag sluta älska dig.

Advertisements

Lämna en kommentar

Filed under månadsbrev

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s