Sex månader

Hugo. Mitt hjärtas fröjd. Grattis på halvårsdagen! Tänk att din ålder nästan kan räknas i år nu, och att det inte längre är kalenderåret du föddes utan året du kommer att fylla ett. Att du månad för månad tar dig genom dina första årstider och helger. Under julen var du en glad solstråle som gillade paketsnören, på nyårsafton somnade du med hörselskydd i vagnen strax före fyrverkeriet.

Jag förstår nu vad folk har menat när de skrutit med att deras barn är så roliga. Det är så otroligt häftigt att du redan nu har någon slags början till humor. Du gömmer dig bakom första bästa tygbit du får tag på, sedan kikar du fram och skrattar förnöjt när vi ”hittar” dig. Lika spännande är det om det är jag bakom trasan, och du blir så glad när du busar och får mig att skratta högt, hela ditt lilla runda ansikte lyser. Jag skulle kunna avfrosta hela vår frys med värmen i min kropp just då.

img_8313Du dreglar floder. Det är nog tänder på G säger alla, och jag håller med men ser fortfarande inte skymten av dem. Men du vill gärna gnaga på Sophie-giraffen och våra fingrar, och om jag ligger bredvid dig på filten kan jag få blöta pussar med öppen mun på kinderna. Din pappa blir lite avundsjuk då, jag säger att det nog mest är mjölken som doftar, men är glad i hemlighet. Om några månader är det han som ska vara hemma med dig om dagarna, och jag som ska vara avundsjuk.

Du älskar babysimmet, du sprattlar och plaskar och suger på tårna, ser nästan ut att kunna simma självständigt ifall vi skulle släppa dig. Du plaskar dig andfådd i badbaljan också, och om du är riktigt busig så ”springer” du i lavoaren när man tvättar din rumpa så att vattnet skvätter långa vägar. Du greppar efter saker i din närhet: handduken, leksaker, salvorna på skötbordet. Jag kastar blickar ner på dig på filten på golvet och förundras över leksakerna du fått tag i, tutten du plockat upp och satt i munnen.

Du älskar att flyga på mage genom huset, glada tjut och sprattlande fötter följer din väg. Du använder samma taktik när du ligger på mage på golvet och försöker ta dig framåt – händerna och fötterna rakt ut och upp så att bara magen rör vid golvet. Det är inte en särskilt effektiv taktik, och det märks att det har börjat göra dig frustrerad. Ibland stöder du på armarna, eller lyfter på rumpan som en larv, men ännu har du inte knäckt koden. Du vänder dig ibland från mage till rygg, men alltid i smyg.

Du sitter allt stadigare med stöd och några sekunder utan. Vi bytte precis till vagnens sittdel för att du ska få kika ut, och för att du börjar bli så lång. Jag gissar att du väger ungefär 7 kg och är kanske 68 cm lång?

Du älskar Sophie, din prasselbok och din lilla tygelefant. Du lyssnar ivrigt och klappar på boken när vi läser för dig, du blir alldeles tyst och stilla när vi sjunger och du skrattar glatt när vi ramsar A-ramsamsa. Du sover utan paus från 20.30 till ungefär sju, halv åtta efter att ha snurrat omkring som en virvelvind i din spjälsäng. Vi hittar dig i alla möjliga och omöjliga vinklar när vi tittar till dig om kvällarna, säger tyst till den andra att komma och titta.

Du är den minsta i vår familj, men det största som har hänt oss.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under månadsbrev

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s