Fyra månader

Hugo. Min lillaste lill. Ett år har du funnits i mitt liv nu, först som ett embryo och foster i min mage, och sedan juli här på utsidan i min famn. Min hallonpojke, tänk att just du kom till oss. Vilken tur!

Vad har hänt sen sist då? Det har varit en sorglig månad i släkten och ute i världen, men själv img_6886är du glad för det mesta. Du ser mindre skeptisk ut rentav, ler och viftar och ljudar något enormt. Skrattar med ljud, ett djupt frustande nere i halsen typ, vi försöker locka fram det på alla sätt men du levererar inte på beställning. Dina händer är konstant dregliga, även om det är roligt att leka med Sophie-giraffen, skallrorna och pappa Åberg också. Och tårna! Du har gjort stora framsteg med nackmusklerna, och man kan hålla dig mindre stödjande i famnen också, även om du fortfarande wobblar omkring. Att ligga på mage eller sitta med stöd på skötbordet framför badrumsspegeln är väldigt roligt, och helst ska också flygplansleken ske framför spegeln så att du kan beundra dig själv under tiden. Din bästa bok är den med djurbebisarna, och apan är allra roligast.

Du skulle ha börjat babysim i lördags, men du fick din första förkylning så vi fick introducera nässugen i stället. Och potatis! Du är lika lång eller längre än dina jämngamla bebiskompisar, men din viktkurva är fortsatt långt under medeltalet så den fasta födan introduceras redan nu och inte först om en eller två månader. Du var nog lite skeptisk gentemot potatisskeden, men det blev inga vilda protester och svalde gjorde du. Heja!

Vi var på babypoesi tillsammans med våra kompisar L och F, och ni små gillade det och därför vi mammor också. Ni viftade efter sjalarna och du ljudade fram egna ramsor medan du tittade på ordkonstledaren. Vilken våg av kärlek i mig då! Du är så himla fin, min lilla fabo, och så rolig att hänga med.

Din sömn är väl okej, du somnar bra på kvällen när din pappa lägger dig och oftast på natten också, såvida du inte bestämmer dig för att hålla en pratshow. Du äter ungefär två gånger per natt, och vaknar allt mellan 06 och 10, men oftast däremellan. På dagarna är du dock inte så hård på att sova, i vagnen finns det mycket att titta på och fundera över, så inte heller den är ett givet sömnmedel.

Du har så många miner som jag får ägna dagarna åt att studera på nära håll. Min telefon är full av bilder på dig förstås, och jag försöker hitta på orsaker att bombardera min omgivning med dem. Det finns tunga dagar också, absolut, dagar då jag räknar timmarna till din pappa kommer hem och nätter då jag stiger upp med en suck. Tillfällen då vi sitter i väntrum och mitt hjärta värker för att det är så jobbigt att bära dig i det.
Ett år har du funnits. Alla mina kommande år ska jag finnas för dig. Jag älskar dig.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under månadsbrev

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s