11 månader

Du närmar dig ett helt år med stormsteg nu, några av dina babykompisar har redan fyllt och inte heller de som är yngre än du är så små mera. Du är inte nyast längre, du är nästan ett barn, och även om det är fantastiskt att se dig växa och utvecklas är det nästan en sorg också. Aldrig mera ska du vara så liten som du en gång var.

Du har fyra EDIT: fem tänder nu, de två nya ploppade upp under veckan på Mallorca. Du älskar fortfarande tandkräm och öppnar snällt munnen och säger Aaa när du får syn på tandborsten. Vi tycker förstås att du är ett geni när du kopplar ihop olika reaktioner och ord med händelser, som att du sa ”gunka” när du återförenades med din badibunka. Vatten är fortfarande ditt favoritelement, det är en glädje att se ditt frenetiska plaskande.

Det känns som att du lär dig flera nya ord i veckan, en del är förstås bara härmande men tack, pappa, lampa, vaippa, vauva (om både dig själv och andra barn), kukka och ”lallo” (pallo) benämner du helt själv. Du älskar böcker, bläddrar snabbt snabbt när vi läser för dig men ålar självmant fram till dem på golvet och lägger dig med benen i luften och läser. Jag har lånat en massa böcker från biblioteket, testar dem för att se vad du gillar. Och sånger! Den om de små grodorna är rolig, kack-kack-kack sjunger du efter oss när vi sjungit refrängen.

Du är en virvelvind på skötbordet, det kan bli riktigt svettigt och jobbigt där du rullar fram med rumpan bar medan jag försöker fästa blöjtejpen. Då blir mysstunderna än mer värda, eller ditt hjärtliga skratt när man tittar fram bakom ett hörn eller håller dig upp och ner. Du river av strumporna med belåtna ljud, vet att du får uppmärksamhet då.

Du får mig att skratta och le dagligen. Min telefon exploderar av bilder på dig, och jag kan inte få nog av dem. Av dig. Jag memorerar dina lockiga tofsar vid öronen, dina miner, ljudet du gör när du får tutten i munnen.

Du älskar barn, tycker hundar är spännande och att andra människor är super bara de ger dig uppmärksamhet. Du har precis börjat grina med ihopknipna ögon och ett flashande av tandraden, det ser väldigt knäppt ut.
Min kloka lilla knäppis. Min bebis. Mitt barn.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under månadsbrev

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s