”Sommarstockholm”, sa Isabelle drömmande och såg sig omkring. ”Har man en gång varit med om det här längtar man alltid tillbaka. Alla årstider, från alla andra platser på jorden.”
– ur Folk av en främmande stam av Louise Boije af Gennäs
Solen skiner ner över jordgubbsdrinkar och festivalarmband, fem gula och ett lila, och får mig nästan att glömma att hela min semester regnade bort. Göteborg har alltid varit min svenska stad, men plötsligt finns även här gathörn jag känner igen, bekanta tapas att äta och mitt livs kanske godaste frukostsmörgås jag inte kan sluta tänka på. Det finns människor att skriva till, människor som skrattar åt att jag säger lavoar eller som tar in på hotell för att vi ska kunna träffas IRL efter 10,5 års internetbekantskap. Jag åker buss till Tyresö och hiss upp till en takterrass. Jag tjuvlyssnar i en halloumikö, jag sitter på ett hotellrumsgolv, jag står framför en bokhylla som liknar min. Det är blåsigt på Viking Graces däck, och det är regnbågsflaggor i muffinsen. Vi slänger bruna bananer, ett par skor, ett paraply, pommes frites och en massa papper i hotellrumsroskisen, och Chianti-vinet vi har köpt i tax freen saknar skruvkork.
Panorama 