Mina framtidsplaner som liten inkluderade 2-4 barn med flerstaviga namn, ibland skulle vi bo i ett Kannustalo i Kyrkslätt. Själv skulle jag jobba som allt från arkeolog, detektiv till inredningsarkitekt (hej Alice Wakefield!) och under lågstadietiden, i alla fall i min och As värld, var en rolodex sinnebilden för att vara vuxen och ha ett flashigt jobb. En rolodex och en bordstelefon såklart. Som i Kauniit ja Rohkeat eller Tunteita ja tuoksuja. Fnizz.
Fast å andra sidan tänker jag i dag, över femton år senare, att jag någon gång vill ha ett jobb som ger mig ett eget visitkort – som om det skulle bli riktigt eller viktigt av det? Jag läser inredningstidningar som om jag skulle få betalt för det, och jag skulle bra kunna tänka mig att imorgon flytta in i det här moderna Kannustalo Harmaja-huset. Kanske jag ändå var något på spåren där redan som liten?
Vad drömde ni om? Berätta något roligt!
Panorama 
inte helt överraskande hade jag lite samma planer som du :D arkeolog var länge drömyrket, tills jag insåg att en inte upptäcker nya pyramider varje dag utan mest putsar skallbitar på gotland. inredningsarkitekt (hej alice!) och advokat (hej ned!) var också favorityrken. sen hade jag flummiga idéer om att bli ”nyhetsuppläsare”, ”disneytecknare” och icke att förglömma rekvisitör jag hade nånstans fått höra vad en rekvisitör gör och i linje med inredningsarkitektstankarna bestämde jag mig för att bli det. när jag vär yngre än så ville jag bara jobba på kontor minns jag. ingen skillnad vad för kontor eller vad jag skulle göra där, men kontor var drömmen :D
Älskar att vi har suttit och nördmyst över arkeologi och inredning och tvillingböcker i olika ändor av landet!! :D Jo, känner igen kontorsvurmen, kanske nåt med alla pennor och papper och rolodex och annat ”vuxet” där :D
Jag skulle bli arkitekt. Jag har ritat hundratals bottenlösningar av pampiga hus + imaginära familjer som bodde i dem. Familjerna hade alltid typ 5 barn med 5 namn var och husen var säkert sådär 400 m2 i medeltal. Jag knarkade huskataloger (bl.a. kannustalo då;)) och fick en chock när jag nångång i högstadiet förstod att en arkitekts jobb antagligen till det mesta är att rita tråkiga höghus och ämbetsverk. Blev sen aldrig arkitekt, bara dendär som knarkar inredningstidningar (och fortfarande älskar huskataloger). Sen skulle jag ha platinablont hår till midjan när jag blev stor. Precis som tvillingarna…;) När jag var ännu yngre och lekte med Barbien drömde jag om att ha lila ögon sen när jag blev vuxen precis som min favoritbarbie…
Åh, det här är så roligt att höra! Jag ritade också planritningar en sommar på lande minns jag – huj stackars arkitekter som måste rita ämbetsverk och typ broar!
Lila ögon, hahaha!
Jag hade två drömyrken som barn – astronaut och pizzabagare. En något oväntad kombination. Kan dina detektivdrömmar ha något med en viss Kitty att göra?
Ååh, fantastiskt! :D Kitty spädde säkert på drömmarna jo, men tror de härrör sig från Fem-böckerna, Ture Sventon och Tre Deckare snarare än Kitty faktiskt!
Förutom alla fantasiyrken jag drömde om ville jag bli inredningsarkitekt och läkare. Jag ritade många planritningar över alla fantasilandskap vi lekte i. Och när jag tittar på Grey’s ångrar jag att jag inte blev läkare.
Aha, inredningsarkitekt har varit ”aktuellt” för många alltså. Visste inte att du hade velat bli läkare – jag tycker människans biologi är sjukt intressant, tog extrakurser i det i gymnasiet, men att sedan jobba med det i verkligheten – nej tack