Förlossningshistorier

Jag har alltid varit fascinerad av förlossningsberättelser på andras bloggar, så det är ju nästan lite ”fräckt” att jag aldrig skrev om min här. Men det känns liksom lite för privat av någon anledning, så då låter jag såklart bli, åtminstone för tillfället – även om jag vet och tycker att blogginlägg/texter om det som bränner tenderar att bli de allra bästa. I korthet så var det en lång förlossning som jag ändå själv upplevde som väldigt bra, fram tills den sista timmen då det blev vidrigt både fysiskt och psykiskt. Nåväl.

I och med att det fötts bebisar både bland vänner och bekanta helt runt samma veckor som Hugo, har det blivit en hel del utväxlande av förlossningshistorier med de nyblivna mammorna både över Facebook-chatten och irl. Och som de skiljer sig åt! De tar fyra timmar och de tar 36 timmar. Mammor som svimmar och mammor som inte känner av öppningsskedet (?!). Pappor som svimmar* eller pappor som håller i benen när man krystar. Ingen bedövning eller typ all bedövning som finns att få (jag var definitivt i den senare delen av spektret, heh).

Jag förstår att det är kvinnors motsvarighet till arméhistorier, för det är något både huisigt stort och något som i sämsta fall kan bli ett trauma. Då är det viktigt att få prata prata prata med dem som orkar, vill och vågar lyssna.

*) Vill ändå föra till protokollet att J inte gjorde det, trots att jag lite oroade mig för det på förhand.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under gravid

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s