Cornflakes och kontraster

Det är sent på kvällen och jag har haft problem med RSS:en så jag har inte Ellens blogg i min Feedly för tillfället, men någon har delat hennes senaste inlägg på Facebook och det visar sig handla om (potentiella) problem med att få barn. Tack Larsmo för att Svenskfinland har fått ett så fab språkrör i Ellen, någon som vågar skriva om känsligare ämnen!

Efter mitt gynekologbesök i höstas och vad jag då trodde var nån slags dom, började jag gråta varje gång jag hörde om nån som var gravid eller nån som skulle få barn. Hur glad jag än var för dem så kändes det som ett hån. Det kanske låter egocentrerat och det kanske det är, men det är så sjukt sorgsen känsla när nån annan får ha något som din kropp skriker efter. Jag visste inte hur biologiska klockor känns, men nu gör jag det. Det känns som ett tomrum strax under hjärtat och en fantomvikt, ungefär lika tungt som ett barnhuvud, i armvecket.

And let me tell you, i min ålder så hör man typ inget annat än att folk skaffar barn. Allt skvaller handlar om det! Det blir många gråtattacker på ett ett par månader bara.

Så mycket igenkänning på det hon skriver, även om min (vår) situation var en annan. Men samma rädsla är det, samma avund och sorg.

Det är förmiddag och en vecka kvar till beräknat datum. Jag går långsamt till rådgivningen där en äldre kollega även den här gången kallas in för att vänligt klämma och sedan skaka på huvudet över babyns superhöga och icke-fixerade läge. Eftersom babyn vid påtryckning ändå har utrymme att sjunka neråt, och mina värden annars är bra, är det bara att fortsätta som vanligt. Vänta. De påminner mig om att genast lägga mig ner ifall vattnet skulle gå (före fixering) och lägger till: Om du är i butiken så river du ner ett cornflakes-paket från hyllan och stuvar in det under rumpan för att höja höfterna!

Det är tidig eftermiddag och jag fortsätter vidare mot köpcentret. Min nyaste vän håller i en svartvit skål och jag säger Wow, va den där är väl ny? nästan innan jag sagt hej. Vi bälgar i oss vatten och pratar om beräknade datum och vänner som sms:ar och halvgalna blivande mor- och farföräldrar och servitrisen i kassan ser på våra magar och säger Ni sitter säkert vid samma bord? Och någonstans mellan Thailand och förlovningar frågar hon om jag minns en från gruppen där vi träffades, berättar att den kvinnans baby plötsligt dog i magen. Det är så varmt så varmt när man är i vecka 40, men nu har vi båda gåshud på armarna.

Annonser

7 kommentarer

Filed under citat, gravid

7 responses to “Cornflakes och kontraster

  1. Det är så skört alltihopa, det är så fint och sorgligt på samma gång. Fint skrivet. <3

  2. Jättefint skrivet. Som alltid. Styrkekramar och lyckosparker!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s