Graviditetsinsikter halvvägs (20+0)

img_2726Halvvägs i graviditeten i dag, tjolahopp tjolahej! 20+0, d.v.s. vecka 21 för er som inte är insatta i den avancerade gravidräkningen. Jag har annars fått bra koll på den men förstår fortfarande inte riktigt skillnaden på kalendermånader (5) och graviditetsmånader (6).

Jag vet inte riktigt om jag kan påstå att tiden direkt har gått fort, jag är ändå rätt dålig på att vänta på saker och framför allt på detta, men det känns härligt med ett sånt här konkret ”delmål”. Jag inser att den kommande tiden kommer att bli mer tyngre iaf fysiskt vad det lider, men samtidigt finns det fler delmål och mer konkretion att se fram emot. Andra ultraljudet, mammalådan, babyrumsinredning, mammaledighet etc.
Hur som helst så tänkte jag att jag skulle lista lite preggorelaterade insikter jag fått eller upptäckter jag gjort på vägen hittills.

  • Magen kan ploppa ut över en natt. Min må har varit ute och övat sig lite grann om kvällarna, men det där att byxorna från en dag till annan inte längre går att knäppa, det hade jag inte väntat mig!
  • Obs även att paitor (”blusar”) kan bli illasittande/glida eller rulla upp sig/klaustrofobiska över magen i ungefär samma skede! Mammapaitor ftw!
  • Vänner och bekanta är så himla snälla och vänliga. Jag förstår att det är en grej man känner att man ”måste” like:a på Facebook och andra sociala medier, men kommentarerna och kramarna och den genuina glädjen som strålat emot mig/oss, det har varit fantastiskt
  • Min mage har liksom ”ytmässigt” blivit otroligt känslig. Ingenting får sitta för tight, då känns det klaustrofobiskt. Bubbelfunktionen i poolen och t.o.m. mitt egna lilla skvalpande mot magen i badkaret känns obehagligt, mycket underligt. Som tur har det gått fint att simma i alla fall
  • Magen kan stundvis vara sned, när det ändå förhållandevis lilla fostret har bökat sig till en del av livmodern. Själv har jag ännu inte sett/känt fosterrörelser på utsidan, men det kommer väl snart hoppas jag (mest å Jonathans vägnar)
  • Jag har inte haft några direkta cravings förutom en stor kärlek för gurka (i tjocka skivor), haha, och som tur inte heller haft obehag för mat annat än cheddarost i sådana där enskilda plastförpackningar. Fastän graviditetsillamåendet försvunnit för länge sen och jag nog har ätit en eller två köpehamburgare med typ samma ost på, kan jag inte ens nu tänka på de sladdriga klibbiga skivorna utan att bli illamående. Vi råkade ha en sådan förpackning i kylskåpet i början av graviditeten (vilket är rätt random för det var nog den första förpackningen vi någonsin köpt), och jag fick be J gömma den någonstans i kylskåpet så att jag inte skulle se den, hahaha!
  • Vänner och bekanta som vet att jag är gravid tittar mig i ögonen när de hälsar och sedan direkt ner mot magen. Det är inget som stör mig, men det lustigt hur tydligt det syns att de gör det. Jag har säkert gjort så själv flera gånger med andra kvinnor, men ska försöka bli lite mer diskret i framtiden ifall andra är känsligare
  • Graviditetshormoner är inte en myt! Det finns en fem-sex mer och mindre gulliga situationer där hormonerna kickat in och fått mig att reagera betydligt starkare än vad jag hade gjort i vanliga fall. Inget absurt, jag känner fortfarande igen mina egna känslor, men de är stundvis förstärkta. Jag har annars en rätt stabil hormonell balans (ingen dunder-pms eller så), så det har varit… fascinerande
  • Magen viker/korvar sig inte när man sitter ner, utan står rakt ut som ett litet bowlingklot. Jag visste ju det i teorin, men hade inte ägnat det en tanke, men det förklarar att det blir allt svårare att böja sig dubbelvikt
  • Jag märker/märkte definitivt av en del av de ”klassiska” graviditetssymtomen, däremot har jag (tack och lov!) ännu inte börjat samla på mig vätska utan tvärtom är både mina fingrar och enligt många även mitt ansikte smalare än vanligt. Jag känner heller inte av den ökade blodvolymen och medföljande kroppsvärmen, däremot är jag allmänt slemmigare. Lustigt dock hur en vän och en halvbekant hade gissat sig till att jag var gravid långt innan det syntes på magen, den ena på mina höfter (?!) och den andra bara med någon allmän magi, fascinerande!
  • Det där magpajandet (obs! Smeka på finlandssvenska!) kommer sig naturligt och omedvetet. Vet inte om det handlar om beskyddande, anknytning, att visa att man faktiskt är gravid och inte bara gasig i magen eller en kombination av alltihop, men likväl är man där och tafsar. Fast det är fint tycker jag. Jag smörjer dessutom in magen med gravidolja varje kväll, så än så länge mår huden på just den delen av kroppen allra bäst
  • Jag har lite svårt att tala om andra ämnen än min graviditet eller annat barnrelaterat i långa stunder utan att komma in på the pregnancy igen, förlåt omgivningen. Nu har hälften gått så snart lättar det, heh…
Advertisements

2 kommentarer

Filed under gravid

2 responses to “Graviditetsinsikter halvvägs (20+0)

  1. Det verkar ju helt obegripligt det där med veckoräknande, fattar nada!

    • Det hela börjar med logiken att man vid befruktningstillfället redan är i vecka 2+0 (räknat från sista mensens första dag, men väldigt få kvinnor har en menscykel på 28 dagar där ovulationen sker vid exakt dag 14). Oh well, å andra sidan känns det lyxigt att ha kommit ”långt” redan dagen man upptäcker att man är gravid, så den fördelen har det åtminstone :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s