Life lately

Jag ska under våren ha utvecklingssamtal på jobbet, och tills dess ska jag bland annat fundera på mina egna styrkor och svagheter. Garanterat nyttigt, blir intressant! Och spännande med utvärdering, jag lever löjligt länge på positiv feedback men i åtminstone privata relationer är jag inte överdrivet bra på det här med negativ feedback. Then again: vem är på riktigt bra på det?! Vår nya chef verkar åtminstone kunna läsa människor bra – sånt fascinerar mig. True story från tidigare i vintras när jag över ett glas vin pratade väldigt allmänna saker med en annan ”människoläsare” i tio minuter och hon sedan bara ”Jamen är det inte det här du vill egentligen?”och jag bara gapade.

Och så där löst associerat till det här med hurdan man är: såg Still Alice på bio i lördagsstillal och grät flera gånger. Inte bara fuktiga ögon utan riktigt grät-grät. Se den! Och läs boken såklart. Författaren Lisa Genova låter Alice jobba som lingvistikprofessor, så karaktärens smärta när hon tappar ord och kommunikation (p.g.a. Alzheimers sjukdom som 50-åring) blir så otroligt påtaglig. Vem är man när man tappar det man definierat sig själv kring/som? Och vem blir man i andras ögon – cancerpatienter är det lätt att tycka synd om och köpa granna band för, men Alzheimer-patienter blir ju liksom.. jobbiga?

Advertisements

Lämna en kommentar

Filed under film och tv, jobb

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s