Att komma hem ska vara… ett blodbad?

Igår ringde väckarklockan i San Diego kl.4, och då hade jag sovit några timmar sittande uppallad mot sänggaveln efter en erbarmlig hostattackskväll då jag slutligen somnade sugandes på isbitar i ett försök att lindra hostan. När jag stack ner handen i necessären för att fiska upp deodoranten skar jag upp pekfingret på min shaver, var sedan nästan lite rädd över att inte kunna lämna landet för att jag skurit bort mitt identifierbara fingeravtryck eller något.

Men hem kom jag, och det största problemet på Atlantflygningen var inte min hosta utan föräldrarna på raden framför som lät sitt lilla barn titta på tecknade filmer på iPaden UTAN HÖRLURAR. Ringde till arbetshälsovården (pga hostan, ej iPad-barnet) från flygfältet och fick en tid direkt – lungorna ser okej ut men stämbanden är utslagna (no shit) och är sjukskriven med talförbud fram till fredag. Blev säkert jätteälskad på jobbet så här i semestertider…
Ja och så fick jag näsblod av den torra flygplansluften väl hemma också. Jag minns det kanske inte just i den här stunden, men jag älskar att resa, jag gör det! Tycker som bekant inte om att rangordna saker, och olika resor går inte riktigt att jämföra med varandra, men trots ER och bronkitis så känns det som om den här faktiskt var en av våra bästa resor! Bildbomb och fler rapporter följer.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under hälsa, resor

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s