77. Att spara och spara och spara

En anekdot: Jag var kanske femsexsju år gammal och fick en smällkaramell av våra familjebekanta att hänga upp i julgranen och inte öppna förrän på julafton. Men den var så fin, smällkaramellen, med klistermärken och frasigt silkespapper, att jag inte ville öppna den när jag väl skulle ha fått göra det. Och så var jag nog lite förtjust i pojken i familjen också, ville inte slita upp och förstöra den där smällkaramellen han varit om ens mikroskopiskt inblandad i. Jag tror den hängde med flera jular faktiskt, tills så en dag nyfikenheten övervann mig och jag öppnade den och hittade en uråldrig och stenhård lakritsstång inuti.

Lite sådan där är jag fortfarande. Eller tja, nyfikenheten övervinner nog mig numera, men jag vill liksom spara på saker jag tycker riktigt mycket om. Väntar på det speciella tillfället som de ”förtjänar”, inte bara slösa bort eller slita på dem. Doftljus och Moleskines får vänta i skåpet, de finaste Muminmuggarna använder jag minst. Är ni likadana? Eller jag vet ju att du är det, S, om du läser, men ni andra? Det har ju sina sidor det där, det är fint att bevara och ta hand om sina saker men å andra sidan är de ju också bruksföremål som jag köpt för att kunna använda. Det är ju väldigt onödigt att de bara står i skåpen och blir beundrade på distans emellanåt.

Advertisements

4 kommentarer

Filed under livet

4 responses to “77. Att spara och spara och spara

  1. Förut köpte jag saker för att jag trodde mig behöva dem och de lämnade i mina skåp och lådor. Sen jag flyttat till Berlin och bott utifrån en kappsäck med lösa hyreskontrakt har jag blivit mer utav en minimalist, i beredskap på att vara tvungen att flytta när som helst igen, även om det inte är planen… Nu beundrar jag muminmuggar och skrivböcker m.m. på håll men köper dem inte om jag inte absolut behöver dem. Min lägenhet i åbo var baserad på konsumtion skulle jag vilja påstå. Nu undrar mina gäster var jag har mina grejer gömda då de inte syns – inte existerar.

    • Mkt imponerad av dig och andra jag känner som faktist har sitt bohag i bara två väskor! Jag kan känna mig befriad, som när jag flyttade hem från Gbg och insåg att jag klarat mig bra med färre prylar, och som när vi ju sålde bort en massa grejer på loppis. Samtidigt är det viktigt för mig att mitt lilla studentrum eller mitt större radhus ska kännas mysigt, hemtrevligt och jag, och då ingår prylar och ljus tyvärr (?). Ska skriva mer om det här tänkte jag, prylhamstrandet, nu var det här mer en reflektion över att inte vilja använda de allra käraste grejerna

  2. exakt så resonerade jag med alla mina vintageklänningar. att jag inte ville använda dem och tvätta dem för ofta för att de kunde gå sönder. har löst det genom att skaffa fler vintageklänningar än det finns soliga dagar på sommaren. så lösningen är kanske att skaffa ett rejält jädra överlager på saker och ting så att man kan använda fina saker hela tiden fast inte nöta på dem …?

    • Skönt att höra att det känns igen, kanske är det ett genomgående drag hos PS.are eftersom den där S också är en bekant lila filur :) Du har faktiskt rätt i att det är lättare att börja ”slita” när det finns fler av grejen i fråga, men så där ur ett konsumtionsperspektiv så är det ju inte helt önskvärt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s