Gemensam tid, en bristvara.

Linn Jung skrev om samliv häromveckan (är det bara jag som tycker det låter snuskigt?). Men alltså om det där med att bo med någon, jobba samma/olika tider etc.
Vi jobbar olika tider. Dels för att jag har varierande arbetstider, dels för att jurist-J helt enkelt jobbar väldigt långa dagar, tolv timmar är inte alls ovanligt. Lägg sedan till mina förhatliga veckoslutspass (lö + sö två gånger på fyra veckor), och du får en kombination som gör att vi ses alldeles för lite. Och det här gör oss båda ledsna, eftersom vi gillar ledig tid och att hänga med varandra. Mina arbetsturer är följer åtminstone ett regelbundet mönster, och jag/vi planerar så gott vi kan runt dem. Med J vet man aldrig, och eftersom vi båda är kontrollfreaks gör även detta oss tokiga. Det här beror främst på att vi helt enkelt är sådana här som personer, jag skulle älska att ha ett 8.30 – 16.30-jobb där veckoslut och röda dagar är lediga. Och för Js del blir det alldeles för långa dagar, och kompensation som fås ut max i pengar, om ens det.

Som det är nu bokas mina lediga veckoslut upp månader i förväg, och det blir ytterst sällan lediga oplanerade hemmaveckoslut. Vill heller inte leva enbart för veckosluten, utan även ha en fungerande trevlig vardag, men åtminstone den här hösten har det gått helt åt pipan med det. Gradun är en orsak, Js ”Oj, jag kommer sen heller inte loss från jobbet”-sms är en annan. Inte heller vill jag planera mitt liv och mina faranden enligt när J kan tänkas vara hemma och ledig, men ibland blir det ohjälpligen så ändå, vill ju faktiskt tillbringa tid med den där mannen jag gift mig med! Och då menar jag inte att det behöver vara grandiosa dater eller ens att vi hela tiden gör något gemensamt. Bara att ha honom bredvid mig i soffan när jag pysslar med mitt räcker långt.
Kan inte ens föreställa mig ett husdjur eller ett barn i den här kombinationen. Bu!

Advertisements

14 kommentarer

Filed under jobb, livet

14 responses to “Gemensam tid, en bristvara.

  1. Hej vännen (får se om du känner igen mej såhär anonymt :) !
    Så bra text! Att inte kunna planera gemensam tid tillräckligt drives you crazy ibland, jag vet. Det är tråkigt med så olika tidtabeller helt enkelt :( Men åtminstone uppskattar man sen varje stund som man får hänga tillsammans, helst bara just i soffan.

    • Nä, jag var och kollade bloggen och rannsakade min hjärna men icke, behöver mer ledtrådar! *nyfiken*
      Jo, visst uppskattar man allt mera sen, min TGIF-känsla är nog mkt hög de fredagar jag vet att jag har icke-jobbfyllda veckoslut framför mig! :) Känns bara löjligt att hamna i värsta livspusslet redan nu, utan just barn och dagishämtningar etc.

    • Nämen nu tror jag att jag kom på! haha! Kan vi möjligen ha haft samma adress en gång i tiden? Bra med blogg! Hur har du hittat hit? :)

      • Jajamen ;) Samma adress har vi verkligen haft någon gång! Och jag har ju sedan dess följt din(a) blogg(ar) men aldrig bara vågat kommentera tidigare. Jag är din vakkariläsare! Men först nu när jag själv också hamnat in i bloggosfären blir jag värsta hacker som bara lämnar kommentarer hit o dit heeela tiidennn :P

        • Naaaw och whaaat! :D Nåmen bra att du gav dig till känna, och välkommen till den ljuva bloggosfären! (Och hej, glöggdate någon dag?)

          • Tack :D Får se hur det börjar gå! Men glöggdate – det är ett måste. Ska vi göra så att vi två först kollar några lämpliga dagar och sen kan vi sprida ordet till resten av ***-gänget? det sku vara så kiva att träffa alla andra också!

  2. Äh, vad jobbigt. Vet känslan, vi har bott ihop 4-5 år med Riku, och två första åren var just detta pusslande när båda hade skifesjobb :/ Nu när båda jobbar 8-16 ser vi nästan för mycket att varandra hehe. Men ge inte upp hoppet, nothing lasts forever :) ni får helt enkelt ordna det extra mysigt med god mat och vin och tända ljus de dagar i veckan ni hinner äta middag tillsammans!
    Ps. Nu blev det här jättehurtigt och klämkäckt, skyller på lite feberhög.

    • Jo, det är störande, och jo, visst uppskattar vi ju tiden extra sen. Och det där med tända och ljus och dukning har jag homma hallussa med ;) Men synd bara, när det känns som om vi avlöser varandra härhemma, eller bara ses när den ena redan borde ligga och sova. Vi borde väl båda försöka lösa våra arbetssituationer, men det är ju inte heller det allra enklaste..

  3. Jag känner igen mig väldigt mycket i det där med helgjobbet. Förut jobbade jag 2 helger + 1 lördag och när N jobbade heltid gjorde det att vi hade tre lediga dagar tillsammans. Nu jobbar jag ”bara” varannan helg, men det i kombination med att N har börjat plugga gör att det känns lite lättare. Har ni någon tidsram för när det kommer bli bättre – för det tror jag kan underlätta? Vad gäller barn osv. tror jag bara man får köra på, det kommer nog aldrig passa…men det är lätt att säga och svårare att realisera.

    • Jag håller med om att barn ”aldrig” passar in (tror man), och nu skulle ju situationen ironiskt nog underlättas av att någon av oss vore hemma med ett litet barn… Då skulle vi ju ses så fort den andra kom hem från jobbet, inte gå om varandra…
      Huu vad mycket du jobbat på helgerna! Jag har också kommit fram till de där sorgligt få gemensamma fyra dagarna, och det blir ännu tyngre av just det att han sedan kommer hem så sent under vardagarna. Suck! Men jo, jag tror inte att någondera av oss kommer att jobba så här i många år till, så det gäller väl att på varsitt håll försöka fixa till arbetsläget. Lättare sagt än gjort kanske, i depressionsdrabbade Finland..

      • Haha, bebis löser alla problem! Nejdå, men visst hade det varit fint om det var så :) Det var verkligen ingen pik, bara en tanke som slagit mig när man hör allas ”ska bara” plugga klart, få ett jobb, göra karriär, hitta större lägenhet, köpa hus, renovera klart, komma in i nya jobbet etc. etc. i all oändlighet (är såklart inte bättre själv). Tycker man ska skaffa barn när man vill skaffa barn, varken förr eller senare :)
        Ja, alltså det där med helgerna är ett riktigt gissel. Hatar det alltid på fredagen, men är nöjd när pengarna kommer. Här i Sverige får man dubbla timlönen som extra i butik på röda dagar och helger. Därför jobbar jag alltid. Blir julafton i år med t.ex. Men det är som du säger, herregud vad jag njuter när min lediga helg kommer. Fast det skulle vara trevligt att vara ledig tillsammans med alla andra lite oftare :)

        • Tog det inte som en pik, håller med dig fullständigt! Om har man det där barnet får man ju det att fungera på något himla sätt, skulle säkert vara lättare för min man att motivera att han verkligen MÅSTE hem från jobbet t.ex….
          Jepp, dubbellön på söndagar och röda dagar, och på lördagar någon gång efter… 13 vill jag minnas. Lukrativt förvisso, men inte roligt :) You and me both med julafton förresten..!

  4. Jepp jepp jepp. Vi är inne i en pisscirkel just nu, Nicke har för tillfälligt alltid söndagen ledig men eftersom han är på månadslön så,har han jobb fem dagar i veckan, vilket de andra också har. Det betyder att han väldigt sällan har två dagar ledigt i sträck och det äter upp så mycket energi. Å andra sidan är jag ju flexibel pga hemma med bebis, men synd för nicke som ju då inte hinner se ungen/avlasta. Så på det hela taget, buuuu!

    • Jo, tvådagarsledigheter är nog viktiga! Det har jag alla ggr utom en, men ibland då alltså mitt i veckan då ingen annan är ledig, och då känns det konstigt att slappa. Och den här hösten framför allt har jag ju skrivit gradu de dagarna, men NO MORE!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s