Ord.

Du försökte se hela honom på en gång, men han var lång, sällan rymdes hans huvud med i de minnen du senare kom att ha av honom. Ibland tappades hans fötter bort.

– Johanna Boholm

Det är spännande att läsa ord som man känner igen från en varm sommardag i Hangö eller någon kulen höstdag i Åbo. Som bara varit kulspetspenneord i ett Pocket Shop-häfte eller kanske några tecken före den blinkande markören på en datorskärm. Ord som nu är teckningen i Emmas bok, den hängande systern i Mias bok, silverskedarna i Johannas bok.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under böcker, citat, skrivande

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s