Saker som ständigt fascinerar mig på jobbet:
1. Frågan om vi inte har ”riktiga böcker”, alternativt ”böcker” till salu. Jodå, det har vi, de är bara inte inbundna. (De här kommentarerna får mig att riva håret av mig.)
2. Att människor kan tillbringa tio minuter i vår lilla butik (kanske 20 kvadrat?) utan att märka att vi de facto säljer enbart nämnda pocketböcker.
3. Att det här med alfabetet tydligen är svårt. Om jag har fullt upp med kunder vid kassan och inte kan komma och plocka ut Jens Lapidus-böckerna, säger jag att de finns i spänningshyllan under L. Vilket leder till att många står helt handfallna och stirrar tills jag kommer till undsättning.
Det är inte lätt att vara människa i en pocketshop och söka efter böcker utan att kunna alfabetet. Hav medlidande med de stackars liven.
Jag HA(VE)R ju medlidande, kommer alltid störtande till undsättning så fort jag kan. Men ALLA bokhandlar (och bibliotek) ordnar ju sina böcker så här, det borde liksom inte vara något nytt för dem.
Jag är sämst på alfabetet, har aldrig förstått logiken i det, men jag brukar lösa det till slut
De där med ”riktiga böcker” stoppar jag i samma fack som de som säger att man inte äter ”riktig mat” när man är vegetarian. Och så stänger jag locket.
Nån logik finns det nog inte i alfabetet, det är bara att lära sig utantill tyvärr. Brukar väl själv ofta tänka några bokstäver ”omkring”, typ ”hmm, P, ah O P Q R”.
Äter själv kött men skulle inte komma på tanken att börja med dumma uttryck som ”riktig mat”!
väldigt väldigt frustrerande. men en liten lättnad att det inte är enbart svenskar som säger så!
Vi delar samma öde! Förvånar mig dock över inställningen/okunskapen… :/
inställningen är mycket värre än okunskapen!
Instämmer fullständigt! Låter ju typ oförskämt när de säger så åt personalen i en bokhandel!